Funny Girl

Tisdag och efter ett par sjukdagar är det dags att återvända till vardagen igen, mailkorgen ska organiseras, telefoner ska laddas och resterande del av veckans jobb planeras. En ganska så bra och grundläggande strategi för att ta sig an kommande uppgifter, bekant och säkert. Nästan så långt ifrån Barbara från Blackpool man kan komma.

Alla i Barberas omgivning tycker att hon är något extra, inte då minst till utseendet och lite ovilligt låter hon sig övertalas att ställa upp i årets Fröken Blackpool, vilket hon gör med bravur och vinner bara för att förstå att vinsten knyter henne hårdare till hemmet och det liv hon vill komma ifrån, Barbara vill till London, få saker att hända, bli någon, då är inte ett år som Fröken Blackpool mycket värt, hon avsäger sig titeln, packar sin väska, säger hejdå till sin far och tar tåget in till storstan.

Nick Hornby låter huvudkaraktären följa sina drömmar. Replikerna är rappa genom hela boken och av en sådan karaktär att jag blir väldigt sugen på läsa eller lyssna på en engelsk upplaga bara för att få själva nyanseringen på frågor och svar uttryckta på rätt sätt, ibland kan dialoger lyfta ytterligare om man för höra dem men redan i skrift blir det här en trevlig läsupplevelser med några skratt och flera stycken där man lyfter på mungiporna åt konsekvenserna av karaktärernas handlande.

Det är en nära bok. Du lär känna Barbara som blir omdöpt till Sophie sin agent bara för att få heta Barbara i den första riktiga uppsättningen hon blir antagen till, en BBC produktion där hon i flera år redan blivit bekant med karaktärerna bakom, via en mångårig radioföljetong och Sophie/Barbera lyser upp en dag med hopplösa provspelerskor och ett manus som författarna egentligen avskyr. De slår sig samman, producenten, författarna och huvudkaraktärerna och Barbara (och Jim) blir en lysande succé från ingenstans, mycket tack vare Sophies naturliga fallenhet för att spela i sitcoms.

Men det är genom att följa personerna vid sidan av själva showen som är bokens styrka. Det är träffande att se hur olika personers vilja att utveckla sig sliter och binder samman de olika karaktärerna och gränsdragningen för aktörerna för vad som är spelat och på riktigt suddas ibland ut.

Det är ett London i förändring, en värld i utveckling och det är i flera delar skillnaden mellan stad och land, utbildning samt arbetarklass som skymtar förbi. Inget är för evigt, succé är en färskvara och den breda massan och ungdomarna letar snabbt efter något nytt. Ja i detta sammanhang framstår en vanlig arbetsvecka i kommunaltjänst som väldigt enkel och det är nog det man får ta med sig. Att du själv kan styra din framtida utveckling men att det samtidigt gäller att göra det bästa av situationen på den plats du befinner dig idag.

Lämna en kommentar