Fredag och mörkret har lagt sig

Har precis tittat på WRC från Finland. Som han kör, Oliver, har följt honom i många år nu, så målinriktad, hoppas satsningen håller hela helgen och att Johan och Mattias sporrar varandra till stordåd i WRC3.

En ny skiva är en du inte har lyssnat på. Page Aska är ny på riktigt, In även med Gorillaz med Demon Days och Moby, Animal Rights. Moby, faktiskt min första. Konstigt egentligen men ligger på Mute så logiskt, att han varit nämnd i HIMYM hjälper så klart, i vissa lägen är man väldigt förutsägbar. Fyllde spelaren, Depeche Mode med Spirit samt det senaste med The Streets. En trevlig liten mix.

Det pratas om lag som vill stänga SHL. Jag är ledsen lite för sent för det nu. Lägg ner slutspelet istället. Stäng säsongen efter grundserien. Serieettan får pokalen och topp tre får platserna i CHL. Ta bort alla onödiga landslagssamlingar. Spela VM men bara om ni måste, allt annat flängande runt i Europa är bara att lägga ner. Det är inte värt det.

Ändrade tider för matcher för nya restriktioner. Stäng ner istället. Publiksiffra 8. Ursäkta mig, men blir löjligt och ologiskt med matgäster på plats. Antingen eller. Men jag vet att olika lagstiftningar kompletterar och till viss del kolliderar med varandra.

Jag har inte förstått logiken att division ett rullar på i hockeyn. Känns som det är viss problematik med att kunna genomföra seiriematcher och kvalspel som det är tänkt.

Fotbollen vill ha publik, de mindre lagen vill ha besked. Flytta fram allt en tid. Låt vården få lite andrum. Fyll inte på med knäskador och stora utbrott av smittspridning, det tar padelspelandet hand om på sina håll ändå.

Jag är inte motståndare till vare sig idrott eller publik. Men låt saker och ting ha sin gång. Mängder av vinteridrotter har kastat in handduken för säsongen, tråkigt ja visst, men bra att beslutet är taget och nu kan alla börja planera för nästa säsong.

Det har varit högt tonläge gällande resor under sportlovet. Kom ihåg att vi alla har ett stort eget ansvar i dessa tider. Tänk efter, måste du? Nu? Ta hand om dig dina nära och kära. Visa hänsyn och respekt, tvätta händerna och håll avståndet så att evenemang som exempelvis rallycrossen i Höljes går att genomföra och så att skolbarnen får vara i skolan. Så att man kan börja träffa släkten och att ens kollegor på jobbet inte bara blir små ansikten på en skärm.

Det har varit vår i luften några dagar nu. Se till att den ljusnande framtiden kommer snart. Få lite sol, ta en nypa luft, så är det både min och din tid som kommer.

En konsert att se fram emot

Jag hänger ju sällan på i trådar på sociala medier och sådant men igår, strax innan läggdags kom det en sådan som var för intressant för att låta den ligga obesvarad. Om du fick välja en set-lista till en konsert med Depeche Mode, hur skulle den se ut? Du får inte välja bland bandets låtar som är släppta som singlar. Utmaningen accepterad och utförd, så här blev det.

Egentligen hade jag redan avslutat gårdagen, jag gick halvklädd och var på väg mot tandborstning och en väntande dusch. Men så såg jag tråden, läste lite vad andra hade tyckt, hade faktiskt redan klickat ner och släppt det hela när mitt listjag tog över och jag tog sikte på raden av skivor med Depeche Mode som hänger på väggen.

Det är lite svårare med låtar från de nyare albumen, ända sen Exciter så har jag inte lagt så många låtnamn på minnet och inte alltid reflekterat över vad som är släppt som singel eller ej, därför kan ju min lista ha vissa felaktigheter och vissa låtar kan ju ha blivit bortvalda av felaktiga grunder eller för att de helt enkelt inte gjort ett tillräckligt stort avtryck när det kommer till att minnas vad de heter och koppla, text, musik och låttitel till varandra.

För att inte göra en onödigt lång utläggning jättemycket längre så presenterar jag listan här, har inte funderat så mycket på låtordningen egentligen men är nöjd med mina två extra nummer.

• Dangerous
• More than a party
• Stories of old
• A photograph of you
• Now this is fun
• Dressed in black
• When the body speaks
• Two minute warning
• Sea of sin
• Blue dress
• Sister of night
• If you want
• Happiest girl
• Nothing
• All thats mine
• So much love

• I sometimes wish I was dead
• Rush

Kör blandad musik från Depeche just nu. Kommer säkert upp låtar som man tänker, varför vald jag inte den? Som The things you said och I want you now. Ska jag välja mina absoluta måsten från listan här över, så är det naturligtvis mina extranummer, låt 1, Dressed in black, Blue dress samt Happiest girl samt All thats mine. Men det blir lät att man upprepar hela listan så jag slutar nu.

PS: Har Aska med Page att hämta vid tillfälle, samt snart även det senaste med Martin Gore, ännu är inte CD-tidsåldern helt över, men det kanske var så även dinosaurierna tänkte precis innan stenen från skyn träffade jorden. DS

Det är därför man älskar och hatar idrott

Det är ju tid för VM i en massa vinteridrotter just nu. Skidor, skridskor både på längden, tvären och uppifrån och ner samt runt på lite olika slingor. Det är hundradelar som jagas, portar som ska forceras och små pluttar som ska skjutas ner. Just skidskytte är ju en fantastisk arenaidrott, precis som rallycrossen. Mycket action. Små marginaler och allt utspelas och serveras snyggt både på plats samt kablas ut i tv-soffor runt om i världen.

Skidskytte ja. Åkning, puls, skjutning på löjligt små svarta punkter långt bort i fjärran. Små marginaler, omkastningar. Åkform, skjuttid och straffrunder. Visst kan det kännas som en hittepåidrott men upplägget gör det till en raffinerad idrottsgren där mängder av små detaljer kan fälla avgörande. Ett bra VM för Sverige, ännu bättre för Norge. Nu hänger vi in bössan i skåpet, knäpper av oss störtloppskittet och laddar för ett VM på tvären istället. Det ska bli intressant att följa hur det går.

Det är små marginaler i idrott. Såg Brighton igår, har blivit lite av ett favoritlag, mycket tack vare Potter och för den klassiska blå/vita tröjan. Har blivit mycket idrott sen Covid drog in. Brighton tryckte tillbaka Crystal Palace nästan i hela matchen. Om jag förstod det rätt så hade gästerna från London två avslut på mål, kul för dem att det andra i den 95:e minuten gick in, inte bitter thats life, det är idrott när det är som råast, ett resultat ljuger aldrig, precis som när domaren dömmer, Även om alla har en annan åsikt och uppfattning så är det mannen med pipan som bestämmer (vi släpper allt om VAR här). Blåst är blåst. Bara att acceptera, släppa och gå vidare, för vi ska vara så otroligt tacksamma för att vi har personer som ställer upp som rättsskipare, utan dem blir det inga matcher och då blir det svårt att genomföra matcher och serier på alla möjliga nivåer. Vi måste vara rädd om våra domare, det även när det brinner till i täta situationer.

Bollen är rund. Det står alltid 0-0 när matchen börjar.

Ja knappt. Inte i Ängelholm ikväll. 0-1 efter 13 sekunder. Några minuter senare 0-3. Tre vunna dueller, tre snabba passningar, tre ännu snabbare avslut och tre mål. Ibland händer det. Ibland sitter alla chanserna på en och samma gång. Dimma försenade Färjestad. Nollorna från förra veckan sopades undan snabbt för Rifalk. Han åkte ut, Clang gled in. Clang räddade en puck och gick ut igen. Ibland behöver du starta om saker och ting, mål kommer aldrig tillbaka. Oavsett match, du är aldrig bättre än din senaste insats, resultat är en färskvara, du kan bara fokucera på nästa skott, nästa byte. Det är just därför man både älskar och hatar idrott. Fast att det bara är en lek. Den skapar känslor. Det kan vara en tunn linje mellan himmel och helvete ibland.

En söndag i Lönsboda

Egentligen är det inte relevant för själva historien att den utspelar sig just i Lönsboda, men jag sitter här på en parkering, med My little universe på spelaren och lyssnar på Dave Gahans röst.

En familj, två pojkar, tre idrotter och fyra föreningar. Bara i det finns det plats för hur många händelser och upptåg som helst, samlingar, träningar, matcher, slutresultat samt ett väntande, ett evigt väntande. Du planerar, idrottarna packar men mellan domarnas signaler och passens inledning och slut brukar det finnas en del dötid också. Tid att fördriva på läkare eller längs med sidlinjer, ibland blir det en tur ut i det okända. Bykärnor man aldrig besökt innan och kanske aldrig kommer göra det igen heller.

I det är fotbollen ofta rätt lokalt förankrad även det blir en och annan tur även bortom Kristianstad. Innebandyn har slagsida åt väster och det oavsett vilken av föreningarna det gäller. Oftast bär alla resor till Örkelljunga innan vägvalet blir mer öppet och sporthallarna tycks ligga på rad. Simningen är på ett annat vis, både koncentrerad till en bassäng men det kompenseras av att själva tävlandet ibland ligger utsmetat över en hel helg, där väntan avbryts av enstaka minuter av ett aktivt engagemang och hög koncentration.

Jag och många med mig saknar allt det här flängandet. Helgerna när idrottsplatsen, byts ut mot simhallar och sporthallar och där det gäller hänga med så att rätt klubbkläder är med vid rätt tillfällen och det är ju inte helt ovanligt att man överväger att forska mer inom det där med kloning. Eller att försöka beama sig mellan två ställen, alternativt fundera över var närmaste flyttnyckel hänger någonstans.

De små liven är vare sig speciellt små eller särskillt unga längre. Passen blir längre och fler. Idrottarna går ihop. Åren och säsongerna flyter samman. Tiden går. Det är bara att hänga i, klamra sig fast och hänga med. Hoppas på mer normala förutsättningar, seriespel och matcher. Tekningar och startpallar samt ett och annat inkast. Just nu känns mycket som offside. Eller som en lång satsning mot en final som slutar med ett rött kort eller en tjuvstart.

Visst har man gjort galna resor genomåren. Spelat bandy i Munka för att ansluta till nästa match i Malmö. Fikat bort en dag på Hovdala mellan bollsparkande i Tyringe och Hässleholm. Kombinerat simning och bandy på samma resa samt haft en kille i Lindab samtidigt som den andra var i Strövelstorp. Åkt till Danmark när man ändå var åt det hållet, tusan vad jag kan sakna det. Det spontana i allt planerande. Det man fick se för att du råkade vara där. Då, när varje helg var en semesterresa en oplanerad utflykt, då tog man inte vara på det fullt ut. Det kan man ångra nu. När vardagar och helger går ihop, när hemmet både innehåller arbetsplatser och skolsalar, då kan jag tänka på den tid som flytt. Undrar om den tiden kommer tillbaka, när vi var en familj, två pojkar, tre idrotter och fyra föreningar. När varje helg är en road tripp och du får upptäcka platser du inte visste fanns.

SHL, covid och lite fotboll

Då har vi ett nytt covid-stopp i SHL. Malmö pausar igen och säsongen fortsätter att gå i otakt. Det drar ihop sig till slutspel och frågan är hur läget i lagen kommer att vara då. Det rör sig om proffsidrottare, som lever för att göra det de älskar, som har betalt för att utföra vad många endast drömmer om men självklart kan de inte heller blunda för vad som händer i omvärlden. Ja det finns många faktorer att ta höjd för när det är dags om att spela om vilket lag som ska bli svenska mästare.

Rögle toppar serien. Ett lag som bara rullar på. Visst förstakedjan gör mycket poäng men laget har ett spel i powerplay som är långt ifrån imponerande. Det var lite struligt med skador och sjukdomar ett tag, det ändrades om en del, märks inte så mycket i spelet med fullt manskap på isen, men i fem mot fyra har det blivit tydligt, tajmingen finns inte där just nu men finns ju mycket kapacitet när allt faller på plats och så har ju Ted anslutit igen.

I förra omgången får man säga att Rögle hade medstuds som kunde gå upp i ledningen. Men sen var lagret tyngre än Djurgården och då saknades två landslagsspelare i Bengtsson och Hansson. Nu väntar Frölunda, blir säkert jämnt, VF har en hel del att bevisa, måste hitta formen inför slutspelet. Finns mycket rutin och erfarenhet men laget har släppt in oväntat mycket mål bakåt i vinter, sånt håller inte längre fram.

Jag är fortfarande väldigt tveksam till den sena datumen för stopp av övergångar.  Får många lag är ju säsongen nästan slut när spelare skeppas åt alla håll. Nej, fram med ett stopp senast den siste januari, blir väldigt märkligt med nuvarande upplägg när lag redan kan ligga i ingemansland och kan då släppa spelare till höger och vänster.

Jag har länge trott att bottenstriden skulle handla om vilket lag som skulle möta Linköping. Men osvuret är bäst. Alla lag dippar ibland. Inte minst Brynäs. Eller HV. Malmö är bleka ibland och man vet inte vad man ska tro om Oskarshamn. Jag får ju trots allt säga något. Det blir Linköping mot Brynäs men jag har ju aldrig gjort mig direkt känd att vara någon mästertippare direkt.

Vad händer vid ett Covid utbrott när det handlar om slutspel? Säkert många som sitter nervösa. Inte minst då en tredje våg är på väg in. En serieseger kan vara mycket värd. För hur som helst, oavsett smittläge så måste en mästare att utses detta år. Ett hej och stopp är inget alternativ. Frågan är bara hur den sista delen av säsongen kommer att se ut, som sagt, finns många oväntade variabler som kan spela in.

Det har trots allt varit mycket lite ekonomisnack när det har handlat om topptidrottens vara eller inte vara under pandemin. Det verkar som om plus och minus har gått ihop tillräckligt bra. Naturligtvis blöder idrotten ekonomiskt men det har inte varit så mycket snack om konkurser samt utdragningar som alla varnade om från början. Men naturligvis vill jag och alla andra ha tillbaka publiken på våra idrottsarenor men låt oss inte ha för bråttom igång. Låt oss se till att vågorna sluter att brusa in över landet, att de bara blir små krusningar. Var glada för det lilla. Kräv inte en snabb återgång utan låt oss sakta och stilla ta oss tillbaka ett litet steg i taget.

Låt de som har det övergripande ansvaret göra sitt jobb, kom gärna med inspel och förslag men ställ er inte upp och kräv en massa saker och tänk efter en extra gång innan ni trycker på sänd via era datorer. Ingen tjänar på ett uppiskatt debattläge, det gäller såväl snöskottning som de råd som FHM tillhandahåller.

Vi får se hur det blir med fotbollen. Det när det gäller alla nivåer. Ja eliten lär komma igång men vad händer ute i de olika distrikten? Ja det är frågan. Precis som de säger centralt, det som vi gör nu spelar roll längre fram. Mars månad kommer nog bli väldigt avgörande för hur och när kulan kommer att skickas upp i luften på en gräsplan nära dig.

Rosenborg fick ställa in ännu en träningsmatch. Undrar hur de kommer att resonera uppe i Norge när det gäller seriestarten där? Rosenborg spelar högt inför den här säsongen. Mängder av rutin har lämnat eller är på väg att lämna. Det är stora frågetecken inför säsongsstarten hur en eventuell startuppställning ska se ut. Förra säsongen var väldigt frustrerande uppe i Trondheim. Spelet hackade rejält. Vissa höjdpunkter men flera djupdykningar. Det kommer att bli ett intressant år, det måste till en bättre säsongsstart för att det ska bli en bra säsong och om laget ska kunna utmana Molde och de andra i serietoppen.

Nu har snart Ljungskile elva spelare under kontrakt. Det kan bli intressant att följa LSK, där endast Johan Svahn återstår från förra säsongen. Fågel eller fisk? Ja vi får se helt enkelt. Den stora skillnaden mellan de två senaste säsongerna har varit målskyttet. Westermark och Udo öste in mål i ettan, förra säsongen lyckades man inte bara få till det där med anfalls och försvarsspel samtidigt. Wålemark hade en defensiv grunduppställning men LSK gjorde alltid mål framåt. Fredheim stuvade om en del, täckte till bakåt men det hjälpte ju inte när laget vägrade göra mål framåt. Ja det är bara att önska Erik Lund ett stort lycka till med träningsuppdraget uppe i Bohuslän.

Vi for upp med mor

Ibland kan del två av en triologi mest kännas som en lång transportsträcka, något som fyller ut historien mellan plats ett och tre. Som några av mellan filmerna när det kommer till Star Wars, de behövs kanske för att få ihop sammanhanget men som innehåll gör de ett rätt så blekt intryck.

Något av det går inte att finna hos Karin Smironoff och serien om Jana. Det är extra av allt men på ett sparsmakat vis. Man har lite vant sig vid formuleringarna efter den första boken men det känns fortfarande väldigt nära och äkta. Läsaren är verkligen med när det händer och där det händer.

Jag tycker inte heller att den här volymen är helt förutsägbar från början men bardomens påverkan klarnar allt mer och konturerna av Jana blir tydligare efterhand. Jag kom att tänka på Lisbeth Salander mitt i boken men vet inte om det är en rätvis liknelse i det stora hela. Det skulle i så fall vara i att vägra anpassa sig och att alltid placera sig själv på avigsidan av händelserna och vid ett antal tillfällen i denna boken får Jana känna på den sidan själv.

Handlingen är flyttad till en annan by, en troligtvis rätt så mycket större än som är fonden av bok nummer ett. Det var först i slutet som det gick upp för mig att det nog inte är speciellt långt mellan byarna men i löpande text framstår det som om det är två helt skilda världar.

Bokens tempo ökar i slutet, det gäller att hänga med bland sidorna som nästan vänder sig av sig självt efterhand. Det ska bli spännande att ta sig an bok nummer tre nu. Får se om jag gör som vanligt, tar något annat i mellan men det är tveksamt att det blir så med den här avslutningen, ja vi får se hur det blir helt enkelt.

Jag var för övrigt nere hos bokhandlaren i byn idag. En ny Hjalmar Söderberg tar plats på hyllan, temat är Dikter och det ska bli mycket intressant att ta del av den.

Snö för hur länge

Jag möttes av snö på min väg till tidningen i lådan i morse. Såg det redan innan jag öppnade bakdörren men var inte beredd på detta djup.

Fyllde lågskorna redan på de få stegen till carporten. Sen nerför uppfarten, vittja lådan som förutom tidningen bestod av gårdagens postskörd. Har inte kommit in i det där med postgång varannan dag men blir nog bra om man håller reda på vilken dag som är just varannan.

Såg en kantrad plogtraktor när jag var ute en sväng. Fick mig att tänka på min tid i snösvängen. Vi hade en omotiverat stor och tung sandspridare vilket säkert berodde på att vi betjänade flera byar i den södra kommundelen. Backade in i en postlåda innan sex en morgon, studsade till och gick rakt fram en annan gång. Körde hyfsat snabbt då jag var på väg mellan två samhällen när tyngden där bak fick min gula Belos att leva ett eget liv och hantera det där med tyngdlagar som den ville. Fick stopp på ekipaget några centimetrar från ett järnstaket efter att ha hållt i ratten ut att egentligen kunna påverka riktningen jag tog.

En annan helg med mycket snö började det regna innan alla byar var skottade klara. Blev mest vattenpolo på sista stället men tänkte att det var bra att få undan så mycket som möjligt. Hade varit jobbigt om det frusit på efteråt.

Vi väntade oss en kylskåpsleverans idag men den fick förhinder i det vita föret. Chauffören hade redan kört fast tre gånger och såg vårt oplogade gatunät i kvarteret med fasa i ögonen så vi fick mötas på halva vägen. Skåpet hamnade i vår bil och det måste ha sett lite suspekt ut för de som passerade förbi. Där stod vi, en lastbil och personbil på en mindre stickväg och bytte emballerat gods. Får se om någon plockade bilnumret och om myndigheterna kommer förbi. Då kopplar vi in sladden, håller oss kyliga och visar var skåpet ska stå.

Ett stående skämt hemma de senaste dagarna är att någon har glömt stänga dörren till kylskåpet. Utrymmet bakom är tomt för stunden men det är svårt att se en glipande dörr utan att vilja stänga den.

Det snöar igen/fortfarande och man är nöjd med att jobba hemma. Skotta på och halka omkring lite lagom där ute. Se upp för gömda isfläckar och lita inte på att det bara är snö du ser framför dig. Kan ta stopp med en smäll om man inte passar sig.

Heartbeat

Genom åren samlar man på sig minnen och små historier. Några enkla rader som man formar till ett stycke text och försöker få in i något sammanhang. Ibland står texten på egna ben. Detta kan vara en del av något annat, en historia som kretsar kring tåg eller musuk? Vem vet, ja inte jag? Kanske låter jag detta bli en grund till något annat och längre. Nåväl känns den färdig att parkera för stunden.

Heartbeat

Det hela var egentligen väldigt oskyldigt. Men så här efteråt förstår jag att situationen lätt kunde ha uppfattats på ett annat vis. Men just då insåg jag inte konsekvensen av mitt handlande och visst kan det mycket väl vara så, att när du är mitt i stormens öga, så har du ingen som helst aning om åt vilket håll det egentligen blåser.

Musik är ett redskap för minnen. Låtar kan bita sig fram och texter kan bli undertexter till även det mest outsagda. Allt ligger i betraktarens ögon. Ögonblick blir till minnen och de kan spela ett spel, inte minst om saker och ting aldrig blir bearbetade av alla inblandade, i så fall kan den enskilda handlingen bli till olika betraktelser, bli till olika versioner av sanningen.

Vi satt på ett tåg. Det minns jag men jag kan inte säga om vi var på väg bort eller hem. Ja rent riktningsmässigt, vi klev ju inte på vid samma station. Det var en vanlig dag. Vi satt säkert snett emot varandra, man brukar ju göra så med personer man känner men inte är så nära. Jag ville prata, du hade musik i dina öron. Korta stunder kommunicerade vi, andra kopplade vi av, med världen utanför i tankarna och ögonen vilande ut genom rutan där verkligheten passerade förbi.

Vad pratar man egentligen om? Då? I stunder med personer man både känner men samtidigt vet väldigt lite om? Vädret är ju trots allt ett uttömligt ämne.

Vi pratade säkert om musik. Spellistor och nerladdningar. Konsertupplevelser och favoriter. Utbytte bandnamn och låtar. Få gemensamma nämnare men i ett trevligt sällskap kan lätt ens smak dra iväg lite grann, ibland lite snävare, ibland mer alternativ. Där spelar känslan i stunden en stor roll. Är man bara två? En hel grupp? Ibland gör man undantag. Du kan lätt anpassa dig till ditt sällskap, alla har vi tagit till en lättare vals i vissa sammanhang. Allt för att få ta del av en gemenskap och kanske för att nå in i ett annat typ av sammanhang, på en annan plats, i en annan tid, fast med sällskapet i din närhet som närmaste kompanjon.

Ja scenen var ett tåg, tror att mitt sällskap åkte bakåt. Inte för att det är av någon större vikt för den här historien över huvudtaget. Du undrade om jag ville komma över, lyssna tillsammans, vet inte om jag spelade svår, knappast troligt, säkert lät jag mig snabbt övertalas, tog plats och lät dig plugga in mig.

Just i den här delen av historien kunde nästa steg ha varit i princip vad som helst. Det blev Heartbeat och då inte med The Knife utan med Jose Gonzales. Jag tappade andan. Nej, jag snarare glömde att andas av musiken och texten. Låten var bekant. Självklart var den det. Men det var något i just den situationen som gjorde en stor skillnad, det blev ett moment och jag tror att vi kände likadant, att vi blev ett med musiken på något vis. Jag tror inte låten var ett aktivt val. Kändes för mycket som en slump och det även av reaktionen av personen vid min sida. Musiken gjorde oss förlägna på något vis. Som om vi genom att dela ett moment klivit över någon slags linje som vi inte hade sett, inte vetat om.

One night to be confused. Ja orden har ju alltid varit sådana, det är oftast väldigt lätt att lära sig den inledande textraden I en poplåt. Denna rad har alltid känts väldigt naturlig, som ett värdigt avstamp till själva låten, inte minst på skivan Deep Cuts där den ligger som första låt och slår liksom an en ton av förväntan på vad som komma skall.

Mind is a razor blade. Vissa gånger växer text och musik ihop extra mycket. Ibland är det ett extra sammanhang som vill till, här var det naturligt från början, ja alltså från första gången man hörde original versionen, naturligtvis blev det inte mindre där efter.

Jag vet inte hur lång låten egentligen är? Säkert inte speciellt lång men utan ny luft i lungorna blev det som ett vakuum bildades.  Orden blev tydliga, skickade ett meddelande till oss där vi satt. Sharing different heart beats in one night.  

Låten tog slut. Minns inte vad som kom efter. Var vi framme? Troligtvis inte, sådan bra timing kan ingen ha. Vi satt nog där. Plötsligt blyga för varandra och nakna inför omvärlden. Ett moment, var det men det var kort. Hade ett klar början och en slutpunkt, ett slut som blev väldigt påtagligt när låten var över och stunden avslutad. Jag undrar vem som bröt tystnaden? Om någon verkligen gjorde det just då? Kanske satt vi tysta i våra egna tankar och funderingar? Försökte förstå eller fanns det kanske ingenting att fatta? Det var kanske bara en popsång som delades mellan två personer på ett tåg, vilka för en gångs skull hamnade på säten bredvid varandra.

Sådana här stunder är intressanta att se tillbaka på. Det även om något facit aldrig kommer att avslöjas. Kanske är det ett enkelriktat moment, kanske fanns det bara där för mig. Att jag ville se, känna och skapa någon slags gemenskap över en låt eller för en känsla som fanns någonstans på djupet men som aldrig fick något namn. I just sådana här ögonblick kan det finnas mer än en sanning, även om det är ett moment i sig självt. Det kan finnas där, lysa upp sin samtid för att sedan förpassas in i det förgångna och aldrig komma fram igen. Det kan även bli ett minne, som biter sig fast, vilket egentligen aldrig behöver få någon förklaring, aldrig behöver dömas, ett moment behöver inte handla om rätt eller fel. Det behöver aldrig bli något we had a promise made. Man kan låta ens heartbeat återgå till det normala. Nicka tyst till varandra, kliva av vid en station och fortsätta dagen som en av många med vetskapen om att det finns ett moment ni båda kommer bära med er för all framtid.

Nu är vi igång på riktigt

I morgon lägger jag på de sista breven på lådan. Tillsynsprojektet om minireningsverk är igång och sista dag för svar är i slutet av mars. Det ska bli intressant det här, att få så ett tillsynsfrö i en annan kommun, med liknande upplägg som i en tidigare kommun och jag är spänd på vad för dokumentation som kommer att lämnas in.

Till slut blev det 63 ärende stort mitt projekt. 63 anläggningar som är driftsatta fram till 2018. Det ska bli intressant att få ta del av många av de här delarna, från att svara på frågor om tillsynen, behandla de handlingar som lämnas in samt de kommande besöken i fält.

Jag har alltid tyckt att det är en stor djungel av fabrikat och modeller när det kommer till reningsverk och växtverk med för den delen. Det här projektet gör ju sitt till för att fortsätta förstärka den teorin, 63 ärenden och 18 olika fabrikat men då kan ju några eventuellt vara uppföljare till varandra eller sådana om har bytt namn under resans gång. Det är inte konstigt att vi som tillsynsmyndighet blir till en viss del rådvilla inför detta ämne, för verken här väldigt olika. Vissa är nästan helt passiva och andra har en uppsjö av fack, munstycken samt pumpar att hålla reda på, jag förstår att det kan bli fel en och annan gång när slamtömmarna kommer om man inte tydligt har angivit vilken typ det rör sig om.

Även om jag nu rör mig i hemkommunen så är det ju en hel del frågetecken när du bara startar upp ärenden och klickar in fastighetsbeteckningar. Frågan är hur man delar upp den här kommunen? Jag är ju van vid att tänka i norr och söder uppe i Småland, får se om det blir Boalt eller riksväg 23 som är skiljelinjen här, ja man får prova sig fram helt enkelt, det är ju så här när man rör sig på gränsen mellan Skåne, Småland och Blekinge, det bår nära till allt men allt ligger samtidigt mycket på distans också.

En fördel har jag dock med mig sedan tidigare. Barnen idrottar ju inte bara inne i centralorten utan bilen åker ju både väster samt österut längs med riksväg 15, vilken borde prioriteras högre för en ombyggnad. Mot Markaryd är vägen rak, jämn och det är viltstängsel. Åt andra hållet? Ja den är ju i alla fall förhållandevis jämn.

Såg även att det är dags för tillsyn på det enda verket där jag varit med på själva uppstarten tidigare. Vi hade ett litet utbyte med fältbesök samt en sittning inne på dåvarande kommunhus. Sånt kan jag rekommendera, ett litet utbyte med inspektörer inom samma område fast i en annan kommun. Jag minns att vi tog med oss två formuleringar som fortfarande lever kvar i några mallar. Det ena handlade om återkoppling i samband med kommunicering och det andra var en del i att skriva ärende om vitesföreläggande. Man behöver ju inte låsa in sig på kammaren för att grunna sig fördärvad när en annan kommun redan har lyckats uttrycka sig så mycket bättre.

Soligt, blå himmel och ett antal minusgrader. Känns bra just nu att det finns en del kontorsarbete och förberedelser att sätta tänderna i ännu så länge. Allt är inte så självklart som man tror och att mest ha distansarbete hjälper inte alltid till när det gäller att lära sig diarieföring och annat små plock. I morgon blir det dock kontoret för att vittja skrivaren och fundera på kommande uppdrag. Det är bra med två parallella projekt där man kan jobba aktivt med det ena medan det andra uppdaterar sig med mail och inkommande brevförsändelser. Känns som om det här kan bli bra och som sagt, är sjukt spänd över vad vi får in och hur många som har drift och skötselavtal på sina anläggningar. Jag har länge fört fram det där med skötsel, underhåll och egenkontroll, får se hur jag kan ta mig an den uppgiften här nere i Skåne.

Kaffet är uppdrucket och spelaren rullar på. Har det inte varit ovanligt mycket A-ha ett tag nu? Inget fel i det men så många låtar finns det inte med på denna spellistan som är baserad på allt vad hyllan med CD-skivor erbjuder.

PS 1: Starkaste minnet om minireningsverk, ett informationsmöte i södra kommundelen när vi jämförde minireningsverk som ett husdjur eller som en tamagotchi. DS 1.

PS 2: Pendlar mellan två teorier när det gäller reningsverk, antingen ska de vara så komplicerade att fastighetsägaren inte har någon egenkontroll alls, eller alternativet att de är så enkla och har så få rörliga delar att lite handpåläggning då och då inte gör någon skada. Som sagt det är min dagsform som avgör vad jag tycker i frågan och det är även lite baserat av vad jag nyligen har sett ute på inspektion DS 2.

Funny Girl

Tisdag och efter ett par sjukdagar är det dags att återvända till vardagen igen, mailkorgen ska organiseras, telefoner ska laddas och resterande del av veckans jobb planeras. En ganska så bra och grundläggande strategi för att ta sig an kommande uppgifter, bekant och säkert. Nästan så långt ifrån Barbara från Blackpool man kan komma.

Alla i Barberas omgivning tycker att hon är något extra, inte då minst till utseendet och lite ovilligt låter hon sig övertalas att ställa upp i årets Fröken Blackpool, vilket hon gör med bravur och vinner bara för att förstå att vinsten knyter henne hårdare till hemmet och det liv hon vill komma ifrån, Barbara vill till London, få saker att hända, bli någon, då är inte ett år som Fröken Blackpool mycket värt, hon avsäger sig titeln, packar sin väska, säger hejdå till sin far och tar tåget in till storstan.

Nick Hornby låter huvudkaraktären följa sina drömmar. Replikerna är rappa genom hela boken och av en sådan karaktär att jag blir väldigt sugen på läsa eller lyssna på en engelsk upplaga bara för att få själva nyanseringen på frågor och svar uttryckta på rätt sätt, ibland kan dialoger lyfta ytterligare om man för höra dem men redan i skrift blir det här en trevlig läsupplevelser med några skratt och flera stycken där man lyfter på mungiporna åt konsekvenserna av karaktärernas handlande.

Det är en nära bok. Du lär känna Barbara som blir omdöpt till Sophie sin agent bara för att få heta Barbara i den första riktiga uppsättningen hon blir antagen till, en BBC produktion där hon i flera år redan blivit bekant med karaktärerna bakom, via en mångårig radioföljetong och Sophie/Barbera lyser upp en dag med hopplösa provspelerskor och ett manus som författarna egentligen avskyr. De slår sig samman, producenten, författarna och huvudkaraktärerna och Barbara (och Jim) blir en lysande succé från ingenstans, mycket tack vare Sophies naturliga fallenhet för att spela i sitcoms.

Men det är genom att följa personerna vid sidan av själva showen som är bokens styrka. Det är träffande att se hur olika personers vilja att utveckla sig sliter och binder samman de olika karaktärerna och gränsdragningen för aktörerna för vad som är spelat och på riktigt suddas ibland ut.

Det är ett London i förändring, en värld i utveckling och det är i flera delar skillnaden mellan stad och land, utbildning samt arbetarklass som skymtar förbi. Inget är för evigt, succé är en färskvara och den breda massan och ungdomarna letar snabbt efter något nytt. Ja i detta sammanhang framstår en vanlig arbetsvecka i kommunaltjänst som väldigt enkel och det är nog det man får ta med sig. Att du själv kan styra din framtida utveckling men att det samtidigt gäller att göra det bästa av situationen på den plats du befinner dig idag.