Torsdag, på morgonen

Det är regntunga skyar utanför huset. Det ser och var blött bara att ta sig till postlådan för att hämta in tidningen. Det ljusnar så smått. Gräsmattorna börjar se vårgröna ut, här hemma inte minst tack vare mossan på skuggsidan. Ljusare tider på gång. Det är bra att man vet det, för morgnar som den här kan lätt sända andra signaler, att årets fyra årstider har ersatts av en lång regnperiod, inringad av enstaka dagar av snö och en sol- tork period i varierad form och utbredning.

Igår var jag nere i källaren, på riktigt nere i källaren, en trappa ner under marknivå på arbetsplatsen. Letade ritningar, från tiden innan kommunsammanslagningen. En spännande uppgift som kom in en bra dag när ändå datorn hade beslutat sig för att inte samarbeta mer för dagen. Väntar på att få den utbytt. Så tog mig an expeditionen mot jordens inre med stor entusiasm. Det finns oväntade svårigheter med ett sådant uppdrag, att göra något som ligger inne på sällan kontot, en utmaning där det gäller att tänka lagom utanför boxen och inte bara gå på uppstuds. Så klart var fastighetsbeteckningen ändrad. När jag väl pratandes i telefon, med famnen full med pryttlar och dörren väl var forcerad och rätt hylla hittad, då var det inte en siffra rätt, ja inte så många bokstäver heller för den delen…

Oväntat bra mottagning på telefonen långt nere i arkivet, kunde ringa en kollega, fick fram rätt adress men hade så klart redan tagit mig in och utanför den tunga och låsta dörren flera gånger innan dess. Den som söker skall finna, jag fann. Kunde fixa fram det jag letade efter och kunde lämna ut handlingarna och var väldigt nöjd över att ha löst en udda uppgift när det tekniska hjälpmedlet, datorn, inte ville samarbeta på mina villkor.

Av samma anledning blev det även en tur till det vanliga arkivet. Sorterade in allt utom ett ärende, den fastigheten fanns inte så det blir till att återkomma en annan dag, fixa fram en fastighetsmapp, måste ju gå att fixa på något vis, ja det finns alltid nya saker att lära sig och ta till sig. Det är egentligen få dagar du lämnar med tanken, att idag har jag gjort precis det jag hade tänkt på förhand, telefoner, mail, kollegor på andra avdelningar och teknikstrul kan gå dig till att tänka om. Ta nya tag, ta tag i saker och ting som blivit liggande och det kan ge dig en stor känsla av tillfredställelse. Att lyckas med något, istället för att banka hårt på stumma tangenter, sucka högt och drömma dig bort till cykeltävlingen genom Flandern som går på Eurosport för tillfället.

Nya albumet med Depeche Mode som morgon sällskap idag. Memento Mori har fått fina recensioner och det känns välförtjänt för det är ett bra hantverk som Dave/Martin har levererat. Frågan är om det är de tre första låtarna som är singlarna från albumet? Kan mycket väl vara så. Inget annat spår är så starkt som Ghosts again, men det kan ju också vara för den har spelats med en hög frekvens här hemma. En hybrid mellan Enjoy the silence och Precious och någon låg jag inte kan placera. Länge sen jag tog mig tiden att lyssna igenom ett album från start till slut, måste bli bättre på det.

Nu kommer snart även nytt album med ACR och Håkan Hellström, tyckte mig såg ett singelsläpp med både Pet Shop Boys och New Order men kanske något jag bara fått för mig. Får inte glömma den nya musiken från James också. Visst var även Page på gång med en fullängdare? Ja det verkar bli ett sådant år i år, ny musik från gamla och etablerade band.

Fick ett samtal från kollega i en annan kommun igår. Utbyte är väldigt givande. Det finns alltid någon knut som väntar på att bli upplöst. Mest avlopp så klart, lite organisation och inslag från livet, universum och allting. Stora frågor i små ämnen eller om det var precis tvärtom. Oavsett kan det vara ett tips för er som har datorer (om de vill samarbeta) eller högar med papper på skrivbordet som väntar på ert ställningstagande och ett beslut, ta hjälp av varandra, utnyttja kontaktnäten. För även om kollegan på andra sidan luren inte kan ge er ett exakt svar, så kan den säkert peka mot en riktning och om ni andra är precis som jag, så har man ofta lösningen inom sig, den behöver bara ges lite luft, få se lite dagsljus för att visualiseras och anta en mer bestämd form.

Blev en konstig eftermiddag igår. Kalendern var tömd för att innehålla ÖP. Blev så mycket mer än så men viktigt att få flyt på saker och ting igen idag. Fanns saker att skicka ut från turen med våra prao igår, anteckningar som ska in, blanketter som ska ut, händelser att registrera och ärenden att avsluta. Så håller tummarna för en mer produktiv dag rent ärendemässigt men vet ju samtidigt att det var bra att saker och ting som löste sig igår, blev utförda och gjorda.

Åkte förbi en verkligt grön granskog igår. Det lyste grönt överallt. Du körde i grönt och var sugen på att stanna och bara knäppa lite bilder, för att fånga in färgen, det gröna, för att kunna använda i någon presentation eller bildspel längre fram. Ett motiv kan både vara suddigt men ändå skarpt. Allt har att göra med vad du tänkte göra med det.

Fortsatt vintertid på några klockor här hemma. Får bli ett uppdrag under dagen, att justera tiden och sätta i nya batterier där det behövs. Tiden står ju inte stilla. Även om det är lätt att känna så när du borrar in dig i detaljer och uppgifter som ständigt upprepas och görs om. Tiden är konstant. Känslan kan variera. Upplevelse av tid är en annan sak, deadlines och slutspel en annan. Före och ett efter kan markeras av en tidsrymd. Allting tar tid att utföra. Det är längden som räknas, utrymmet innan allt ska vara klart. Oftast kommer det andra utmaningar, nya säsongen, det finns få anledningar till att spana efter den tid som flytt, bättre att fokusera och sätta mål på något nytt. Som att borsta tänderna exempelvis. Leva på hoppet om att datorns onda andar har rymt, att inget virus eller liknande har satt ner prestanda nivån utan att dagens mötesfrekventa dag, kan leda till ett stort mått av resultat och produktivitet.

Det blev kväll. Tvättmaskinen snurrar sina sista varv och bullarna i ugnen är strax klara. Ur spelaren ljuder en gammal blandlista döpt till Ij, alltså band och artister på I och J. Favoriter finns det många av, Wendy James just nu, innan IC, INXS och JMC, får se vad som mer kan komma under tiden. Tror att James har fått en egen lista, precis som A-ha på A och Depeche Mode på D.

Jag kan förövrigt lägga till en sak till på listan över förvirrande eller överskattade saker. Innan återfanns här rivjärn och att byta tråd på grästrimmern, den nya bubblaren är torrjäst. Vet inte vad jag inte förstår. Men samtidigt, hur mycket chans har den egentligen fått? Kör ju på likadant som med den lilla gula fyrkantiga saken, kanske får ge det en chans till, jobba på min gästvänlighet när det kommer till bakprodukter och inte bara vara konservativ och baka på rutin. Men samtidigt, jag vill ju bara att det ska fungera, när man väl tar sig tid att knåda och baka, då vill man ha en slags belöning, ett resultat att visa upp och ta del av.

Men jag ska inte ge upp än, jag lovar att dela en bulle även om klockan är långt över läggdags, ska bara hänga upp kvällens idrotts tvätt först, sen blir det te, bulle och jag undrar om det precis är Iron Maiden som lite överraskande ljuder från spelaren i köket.

Ingenting att skratta åt

Jag ska vara helt ärlig, jag hade aldrig hört talas om Guillain-Barrés innan jag tog den här boken i min hand. Jag var på en loppis här i byn, såg namnet Heller och för att undvika ett Moment 22 så plockade jag på mig den, betalade och gick hem. Föga anade jag då vad jag gett mig in på, min utgångspunkt var ju att ”den där Heller skriver ju roligt ibland” och det gör ju både han och Speed Vogel, de skriver om ett innanför och utanför perspektiv, där bådas liv under många månader helt och hållet låg i händerna på Guillain-Barrés.

Om sanningen ska fram kan jag vara läsa Guillain-Barrés tyst, jag har ingen som helst aning om hur det ska uttalas högt. Men det är ibland det som är styrkan med att läsa, du behöver inte formulerar dig, bara acceptera vad där står, ta det till dig och gå vidare. Samma sak med en del utländska böcker, företrädesvis ryska, där släktnamnen kunde gett både Brott och Straff om man försökt uttala dem högt.

Den här sjukdomen är hemsk, den slår ut i princip alla funktioner i kroppen. Jag har aldrig så ofta fått läsa ord som sondmatning, urinflaskor och olika mer eller mindre omfattande provtagningar för att säkerställa kroppens funktion.

Vännerna Heller och Vogel blir varandras allt. Vogel flyttar in i den lägenheten som han själv har inrett åt Heller och sköter allt runtomkring medan Heller får sällskap vid sjuksängen i princip varje dag, det oavsett om han själv kan delta i samtalen eller ej, hans sjukhussäng blir en slags samlingspunkt där kontakter förmedlas och band skapas.

En nyfiken bok full med rappa kommentarer och tydliga, ibland nästan för tydliga, beskrivningar av sjukdomens orsak och verkan. Inte alls vad jag förväntade mig från början, men mycket underhållande och jag läser in budskapet att gör saker medan du kan, vänta inte, för du vet inte hur din nästa dag ska bli och hur viktigt det är att du omger dig med vänner som är genuina. Det är få personer som kan gå genom ett helt liv på helt egna ben.

Ja Guillain-Barrés är inget man vill att någon ska behöva uppleva och i slutet av boken, när det framkommer att den kan drabba personer mer än en gång, då är det nästan Hellers egna ångestfyllda tankar som berör en mest.

Se möjligheterna

Vi har fina och ljusa eftermiddagar just nu. På en del håll är årets tillsynssäsong kommit igång medan andra fortfarande är på väg ner i startblocken eller lägger sista handen på planering och urval. En sak är i vilket fall klar, det rör sig alltid inom ämnet små avlopp och det är sällan att du kan planera och genomföra en vanlig arbetsdag utan att behöva justera eller anpassa sig till en viss del beroende av telefonsamtal, mail eller ett ombytligt väder. För har du inte helt bestämt dig för att åka ut, så kan du ibland skjuta lite på det. Min erfarenhet är att det då är bra att vara två ute samtidigt, tillsammans är det lättare att bita ihop, skyla under de värsta skurarna och gemensamt komma fram till att ”visst tar vi ett par till när vi väl har kommit ut”.

Det har varit mycket samverkan och erfarenhetsutbyte de senaste veckorna. Det var fantastiskt trevliga dagar och kvällar i Helsingborg och vi var många som träffades för första gången sen pandemin och andra var helt nya bekantskaper. Det är ju lite det som jag tycker är styrkan i Vatten avlopp kretslopp. Alla möten. Samt input i aktuella ämnen, trender och spaningar. Det är en stor inbyggd styrka att träffas så många människor med samma intresseområde men med olika ingångspunkter och erfarenheter.

Från Halmstad tog jag med mig vattenperspektivet, helheten, havs- grund- och avloppsvatten. från Helsingborg blir det viljan att göra något, i det lilla enskilda fallet, likväl som i ett betydligt större och även cirkulärt perspektiv.

Den här veckan sammanstrålade vi fem kommuner i Älmhult och delade med oss av erfarenheter och kommande utmaningar. Vi pratade en del resurser, planering likväl som framförhållning och långsiktighet och var även inne på viktiga delar som samsyn. Det finns ju en anledning till att vi bildade den här undergruppen för något år sen, de gemensamma geografiska utmaningarna, vi möter samma aktörer och då kan våra olikheter spelas ut mot oss.

Innan har vi pratat om egenkontroll och ansökningsblanketter, den här gången var det fokus på entreprenörsrapporter som kan heta och innehålla lite olika saker i våra kommuner. Vi presenterade en bruttolista, skar ner lite i helheten och enades om en grund som vi alla kan stå bakom. Just att kommunicera är viktigt. Utbytet och så klart erfarenheten. Avlopp är på många ställen en språngbräda vidare men vi är några entusiaster som har blivit kvar, bland bäddar, fördelningsbrunnar och slamavskiljare. Inte minst mycket tack vara det omväxlande arbetet, inne och ute. Kontakten med utförare och fastighetsägare och som vanligt är det viktigt att vi inte glömmer den politiska sidan av det hela. Utan en bra dialog och stöttning från den närliggande nämnden är det ett svårt arbete att genomföra över tid.

Men egentligen var det ju inte detta som det skulle handla om. Eller var detta en bra inledning? Med den här texten vill jag framhålla bra exempel och vikten av att se samtliga sidor av ett mynt. Inte bara baksidan som det oftast refereras till när det handlar om resursbrist, bristfälligt underlag och tillsynsplanen som kan tyckas befinna sig bortom horisonten, jag nästan på en annan planet, nästan som en slags utopi. Inte minst allt prat om registervård och framtida redovisning kan få tjänstepersoner att andas tunt och att spana tomt in i framtiden med dimmig blick. Men försök tänk tvärt om. Se möjligheterna som följer med den riskbaserade tillsynen. Ge er själva en möjlighet att prioritera. Börja bygg grunden redan nu, för utan den kommer ni aldrig att bygga något som håller över tid men börja mura upp med utgångspunkt med vad ni vet redan idag och ta det sen därifrån in i mål.

Allt handlar ju om att göra en plan. Den ska vara riskbaserad och då behöver först och främst alla avloppsanläggningar ha ett objektkort. Där tror jag att de flesta kommunerna har den största utmaningen. Att få in alla anläggningarna på samma sätt och de uppgifter man har läggas in på rätt ställe. Vi har säkert alla ett mindre eller större mörkertal på statussidan men använd de uppgifter som finns lättillgängliga. Framför allt, lägg inte ner för stor kraft i ett inledande skede till att gräva långt ner i arkivlådor i källare eller liknande. Eller gör det, om resurserna finns. Om ni ändå ska ut på tillsyn och har okända avlopp i ett visst område så prioritera det. Åk ut, samla in fakta. Döm ut de sämsta men den viktigaste gemensamma nämnaren i sammanhanget är, se till att ni bestämmer er för ett årtal när den enskilda anläggningen ska kollas nästa gång. Alltid, jag menar verkligen detta, alltid när ni har ett ärende uppe, försök ta ställning. Ett, två, tre eller fyra, använd GIS-stödet om det behövs, kan ju göra det på alla, men finns det tillförlitlig information redan, om det finns en gradering på avloppet och utsläppspunkten är känd, så vänta inte, bestäm er redan nu och se till att vara beredda när ni kan börja lägga in i de senaste modulerna.

Vi rundade av vår träff tidigare i veckan med en öppen dialog kring handläggning av en ny ansökan. Intressant att väga in faktorer som kan spela in, komplett ansökan, ärendeflöde samt teknik och närhet till grannar och kända samt okända vattenbrunnar och vattendrag. Det är ett komplext ämne det här med avlopp.

Rundar av och avslutar för den här gången med den här lilla tankeövningen, du behöver en whitebord, ett gäng färgglada pennor och ett öppet sinne och några kollegor. Gör en tidslinje med utgångspunkt från måndagen den förste mars och se var ni hamnar, det är verkligen intressant att se hur dagarna tickar på från ansökan till inlämnad entreprenörsrapport. Lycka till och ha en fin vår ute bland lock, tankar och luftningsrör, nästa gång kommer det troligtvis bli tankar kring införandet av vattentjänstplaner runt om i vårt land.

Hej, vet inte om vi har bestämt något ämne för vår träff så därför föreslår jag en liten sak här, kan inte alla kommuner göra en tidslinje för ett normalt tillståndsärende? Utgå från att en komplett ansökan, utan några döda greker, fridlysta växter eller FMIS eller något sådant, kommer in den 1:e i en månad och att den dagen är en måndag. Sökande är person A. Avloppet kommer läggas ut på persons B mark, vilken betas av kor och avstånd till person C och D:s gemensamma vattentäkt är 55 meter. Min fråga till er är, vilket datum är vi klara för att ta ett beslut, vilken dag får avloppet börja anläggas samt när skickas fakturan ut till den sökande. Fråga 2: Avloppet byggs första helgen efter att tillståndet har fått anläggas och rapporten skickas in två helger senare, vilka datum är vi då inne på. 

Tack ska ni ha, det gjorde ni bra

Den snabba sammanfattningen på mötet mellan Lönsboda och Munka-Ljungby blir wow, wow, wow. För det var ett välregisserat drama i tre akter som aktörerna på planen bjöd publiken på. Efter 21 förövningar. Repetitioner och förberedelser. Nötande, gnuggande och ständiga nya uppställningar. Allt ställdes på sin spets i Lönsboda sporthall. Lagen låg lika på 52 poäng när matchen blåstes igång och kampen om seriesegern levde i princip matchen igenom.

För ett par veckor sedan såg tabellen mer eller mindre redan avgjord. Men två förluster för Lönsboda mot topplagen Svedala och Engelholm öppnade upp för en mängd möjligheter i toppstriden inför avslutningen. På 52 poäng stod alltså lagen som möttes i Lönsboda och tre färre pinnar hade Svedala och Engelholm samlat på sig och de möttes också i den sista rundan. Läge för raffel alltså.

Det var en och annan som höjde på ett ögonbryn eller två när den slutliga laguppställningen för LIBK släpptes. Kapten Fabian Olofsson var magsjuk och in som extra resurs, med tanke på powerplay klev Timmy Nilsson in. Timmy fick även speltid en lagets enda möjlighet till spel med en man mer på banan och jag tror han bytte ut sig själv någonstans, så det blev inte säsongens första, sista och enda byte i samma moment.

Lönsboda gick runt på lite mer spelare från start den här gången än vad man gjort nu på slutet och det var säkert för att matcha upp mot det tempostarka och bollskickliga laget från västkusten. Matchen startade i ett högt tempo. Båda lagen ville ha mycket kontrollerat bollinnehav och bjuda på lite golv att spela på runt den egna målburen. Högt tempo alltså men väldigt få avslut på mål. Noel Näslund hade ett avslut i ribban men det var lite som ett slags aktivt viloläge om ni förstår vad jag menar.

Hemmalaget fick chansen att spela fem mot fyra efter sju minuter in i matchen. Lönsboda flyttade bollen bra men hade svårt att komma till några avslut. Istället kunde Munka-Ljungby ta ledningen. De vann bollen högt, vände spelet och Gustav Lundberg kunde sätta bollen i nät. Det var en bra period för gästerna. Munka gick för 0-2 när Arvid Johansson från egen planhalva hängde in kvitteringen och då var det en dryg minut kvar av den första perioden. I slutet fick Lönsboda till flera avslut från långt håll men de smet utanför målställningen.

Lönsboda kom ut starkare i den andra perioden. Hade mer bollinnehav och svärmade runt gästernas mål och Julius Lövgren med flera hade tre avslut på mål på under två minuter. Men Munka kom in i matchen igen. Var väldigt effektiva och Linus Serneholt fixade in 1-2, det blev periodens enda mål och det var gästerna som var i förarsätet inför den tredje perioden.

Det låg en slags nervös filt över matchen. Spelet gick i vågor. Det tog fart ibland och bitvis var det en liten andningspaus. Ibland var det helt tyst bland de drygt fyrahundra personerna som många tidigt såg till att fixa sig en sittplats på läktaren. Lönsboda lyckades utjämna till 2-2 via en kontring. André Bengtsson spelade fri Julius Lövgren som hittade en lucka vid den första stolpen förbi gästernas målvakt. Då var 5.28 spelade av perioden. Det var mycket bandy kvar att spela. Så matchen var helt öppen igen även om Lönsboda just då hade greppet om seriesegern.

Stärkta av sitt mål så fortsatte Lönsboda att gå framåt men det kom att straffa sig. Munka-Ljungby fiskade upp en lös boll på mitten och bollen hamnade hos Sebastian Heingren, vilken verkade hamna ur ett bra skottläge men ur en mycket snäv vinkel så hängde Sebastian in bollen i det bortre krysset och ett stort jubel utbröt bland gästerna på läktaren. Riktigt mörkt såg det ut för Lönsboda när man även fick spela med en spelare mindre på planen. Munka kontrollerade bollen. Spelade runt men kom inte till några bra avslut, istället kunde Edvin Johansson vinna bollen, skicka den framåt till André Bengtsson som sökte sig ut på vänsterkanten och drog mycket uppmärksamhet till sig, Edvin, fortsatte sin löpning, kom in på mål och när André krånglade fram bollen dit, så kunde Edvin slå bollen i mål och taket i sporthallen tycktes lyfta.

Med sex minuter kvar att spela var det alltså åter oavgjort och det var gästerna som var tvingade att gå framåt för ett vinstmål men Lönsboda höll bollen på avstånd, jobbade högt och störde många av gästernas uppspel. Hemmalaget checkade fast bollen högt och när André Bengtsson vann bollen bakom gästernas mål, skickade in den vita plastbiten till Ted Nilsson som efter 17.40 av den tredje perioden kunde slå in 4-3 och ekot i samband med det målet studsar nog fortfarande mellan väggar och tak i sporthallen i Lönsboda.

Omstart, två serievinster. Nu väntar division två. Starkt jobbat av alla inblandade och kul att så många kom till sporthallen när väl serien skulle avgöras. En färdigspelad serietabell ljuger inte, Lönsboda gjorde kanske sin taktiskt bästa match för säsongen när de som mest behövde det. Jag ska villigt erkänna att jag var lite orolig när Munka hela tiden hittade sätt att ta sig upp i ledningen. Väl i underläge har Lönsboda haft det svårt i de senaste matcherna. Den här gången kunde laget bestiga berg om det behövdes. Försvararna kom upp i rygg. Låg rätt med klubborna och räknade in motståndarna bra. Framåt hittades ytor på ett annat sätt än vad som har varit fallet på slutet. Många spelare gjorde sina bästa matcher på länge. 3xJohansson i försvaret gör sällan några dåliga matcher. Framåt sprang Casper Jönsson förtjänstfullt. Julius spelade som om han alltid har varit med på två kedjor och Vilmer och Kevin gjorde bra byten när det fick chansen. Men så klart var detta en laginsats som låg bakom vinsten och avancemanget. Det är som ett lag som Lönsboda har sin styrka och det är det som man fåt ta med sig in i nästa år. De unga spelarna kommer ha mer erfarenhet med sig. Många spelare har en mycket intressant utvecklingskurvor, jag ser inte att det behöver stanna av för det här, det kan bli en intressant vinter även nästa år.

Nu kan man inom LIBK börja planera inför den nya vardagen, uppe i tvåan, där det är matcher som de senaste tre veckorna, i varje omgång. Då kommer det att behövas mer bredd i spelartruppen. Fler spelare som kan gå in och svara för avgörande insatser. Men jag sparar den analysen till en annan text, där jag syr ihop säsongen och spanar framåt. Tack för i år Lönsboda. Fira detta nu och så får ni börja planera ordentligt för nästa säsong lite längre fram.

En vanlig fredag i en ovanlig vecka

Då var det dags att logga in som vanligt igen. Lite drygt två dagars kunskapsutbyte i Helsingborg är över och det är dags att slå på telefonen och aktivera inkorgen igen. Du får alltid en extra boost av att vara iväg, du blir inspirerad, sätter upp nya mål och vill tagga igång direkt. Men då är det fredag, som en slags klämdag ligger den där. En brygga mellan det som har varit och det som komma skall. Ett läge för reflektion. Sortera ut tankarna och planera framåt. Ingen kan göra allt. Alla kan vi bidra med något och med den vetskapen trycker jag in dagens första cd-skiva i spelaren, de här låg i väskan idag:

• Röyksopp – Junior
• Erasure – I say I say I say
• Madrugada – Industrial silence
• Shout out louds – Ease my mind
• Electronic – Get the message
• Texas – Carefull what you wish for
• Aqua – Aquarium
• Black rebel motorcycle club – Beat the devil’s tattoo

Oklart hur många som kommer att hinnas med idag. Finns en del fasta möten att gå på. Arbetsuppgifter som har blivit satta på vänt att utföra, processa dagarna som gått, ja vi får se helt enkelt men det fick bli den norska duon som spann igång den här fredagen i vilket fall som helst.

Redan fredag. Veckorna rullar på, året går snabbt. Förutom då att snön fläckvis ligger kvar i vår skånska landskapsbild. Men det måste vara sista rycket nu. Från och med måndag så planerar vi för vårens ankomst och lägger in planering för vårens tillsyn. Vi har ett antal utsedda redan, några objektbundna, andra beroende på trakter. Det viktigaste är att man hela tiden flyttar sig framåt, eller åtminstone planerar för att göra det. Visst du kan bli matad bakom ditt skrivbord men utan att aktivt ta några initiativ så kommer du aldrig kunna styra skedet och utveckla verksamheten. Men detta lovar jag återkomma till i en framtida text. Det här var ju bara tänkt som en allmän reflektion, ett slags uppsamlingsheat. En parkering av veckan som har gått och en slags återställande inför helgen. Allt för att mailkorgen ska kunna befinna sig på den absoluta nollpunkten på måndag.

Vad tar jag då med mig från Helsingborg och årets Vatten avlopp kretslopp? Jo vikten av att samarbeta utanför de vanliga säkra och trygga ramarna. Efter två dagar fyllda med kunskap och energi så gäller det att kanalisera sina tankar och jobba vidare på det kontaktnät som skapades. Vi har många bra exempel ute i landet, det gäller bara att hitta dem. Att ge sig själv möjlighet att omvärlds analysera saker och ting.

Vi lämnade den trygga världen som heter små avlopp i Helsingborg. Försökte ta till oss information om dagvatten och där ligger en utmaning för mängder av kommuner, ett område där det krävs inblandning från många aktörer. Där det ofta kan saknas kontaktytor och en gemensam bild. Det är viktigt att vi kommer ihåg våra olika roller här ute, men allt blir lättare om vi göra grunden tillsammans och gör ett gemensamt avstamp. Det är då vi kan lyfta. Med samsyn och information. Glöm aldrig informationsbiten, det var ett tydligt medskick från flera håll. Rimligheten. Prioriteringar och resurser. Mycket går ju så klart att koka ner till ordet ekonomi.

Tidiga insatser är bra. Tydliga riktlinjer ett måste och en bra strategi underlättar alltid. Nu hamnade jag i detta resonemanget igen, att söka efter kärnan, orsak och verkan. Kan ju plantera ett frö så länge och återkomma hit senare igen.

Det mest tydliga jag tog med mig ifrån Helsingborg är ju trots allt skoskavet på båda fötterna. Har nyligen avlivat alternativt skänkt bort ett par till någon av sönerna, här kommer ett till. Så hård baksida på skon, så obekvämt och så ont. Får fundera lite på hur jag ska lyckas plåstra ihop mina stackars hälar innan helgens dömning på innebandyn. Verkar bli en dubbel, två dagar och lite a-bandy också men då sitter jag ju lugnt och stilla och kan bara låta mig själv hänga med. Ska bli trevligt att komma till sporthallarna i Osby och Lönsboda igen, känns som om det var längesen vilket det så klart inte är egentligen.

Hockeykval och slutspel lite varstans i landet just nu. Små marginaler. Himmel och helvete. Samma för innebandyn och handbollen. Det är nu saker och ting ställs på sin spets. Just nu är det verkligen ”du är inte bättre än ditt senaste resultat” som gäller och att ”resultat och form är en färskvara”.

Såg Rosenborgs cupmatch i söndags. Förlöst med 2-0 borta mot Viking och att säga att RBK var veka framåt är nästan en underdrift. Men så saknades ju och Tengstedt och Vecchia som har lämnat klubben och att Holse och Saeter inte var redo för spel. Det är ju bara att tittat tillbaka på förra hösten så förstår man hur många av lagets mål som de fyra spelarna låg bakom. Tyckte att Per såg bra ut på mitten men han gick ut i halvtid, så han var kanske inte så pigg ändå. Tur att det är någon vecka kvar till seriestarten, laget ser inte redo ut än, lite som med Ljungskile, truppen fylls på men det är helt omöjligt att veta vilka förväntningar du kan ha på LSK detta 2023 på herrsidan.

Fredag. Sjukt barn hemma och ännu en rätt så oviss plan för dagen. Är dock skönt att vara igång. Tänkte att det var lite onödigt att jobba idag, har ju varit i farten i många dagar nu och avslutade torsdagen med en scenföreställning på Kulturhuset Borgen i Osby. Den tillfälliga arbetsryggsäcken ska bli bandysäck igen och allt är som det ska förutom den lilla detaljen att jag letar efter arbetsmobilen. Kan dock ligga i den vanliga väskan, jag vet bara att jag droppade den innan tågavgången till Helsingborg, frågan är om jag lämnade den här eller på hemmakontoret. Det återstår att se.

Godmorgon Helsingborg

Jag hade en förhoppning inför årets Vatten, avlopp, kretslopp i Helsingborg, att åka västerut, få möta våren men vi är inte där ännu. Det pratas om snö där hemma, inget här, solen lyser över staden där trafiken även idag kom igång runt klockan sex.

Jag är ingen minglare av klass. Absolut ingen kung i vare sig någon bar eller dansgolv. Men tar gärna chansen att nätverka i ett mindre sammanhang, som exempelvis i samband med middagen igår. En kommun, någon konsult och en annan myndighet. Lagom är bäst och jag tror att inom den här kretsen kan ha lite utbyte över tid.

Det blev en bra start redan på tisdagen. Ett projekt som många följt på avstånd bjöd in till visning och efter det var det en inspirerande föreläsning, som tog upp ämnet att klättra i berg och vikten av att sätta mållinjen på rätt ställe. Så applicerbart på så mycket.

Onsdagen brukar vara informativ. I år var inget undantag. Bra att få en allmän orientering i ett snabbt format.

Fick även möjlighet att kliva upp och redovisa lite enkätsvar, bra sammanställning och underlag och tack för hjälpen på scen Annelie!

Du vet aldrig vad du får med dig hem från ett VAK. Oavsett vilken programpunkt du ser fram emot lite extra, kan det vara något annat som berör, skapar en känsla. Inspirerar till vidare funderingar, ger en källa till validering av det egna arbetssättet, det är nyttigt att se på de egna mallarna och rutinerna med nya ögon ibland. Du måste bara ta dig den tiden.

Utbyte av erfarenheter är nyttigt. Det ligger mycket på dig själv, att våga. Fråga, att vara nyfiken och öppen. För det är lätt att låsa in sig på den egna kammaren. Att gräva ner sig i jobb, men utan att sätta några mål framåt i verksamhet, blir det lätt att du inte kommer någonstans alls.

Middagen inleddes med Don’t stop believin i en duo version och både Depeche Mode och Håkan H tog sig in i på spellistan innan det blev bussavgång tillbaka in till centrum. Ett stort grattis till årets avloppshjälte. Ett värdigt val.

Morgonsoffan avklarad och sista dagen är i rullning. Resurs. Systemtänk. Lokalt anpassad lösning tar jag med mig. Såhär långt. Dagvatten, informationskampanjer och förvaltningsövergripande samarbete är något annat.

Mest intensiva punkten under VAK? Det får bli passet som började klockan 19.00 i tisdags och resulterade med ett avancemang för bandyklubben. Också ett sätt att samverka även utanför avloppsämnet.

Då är det bara att börja förbereda sig för att åka till Sundsvall nästa år? Jag som hade världens klädångest i år, hur ska det bli nästa år, där ytterligare klädeslager måste packas ner.

Ett stort tack till alla inblandade för årets konferens, jag har aldrig lämnat ett VAK utan många funderingar och med hopp inför framtiden. Nu hoppas jag att vi alla kan få ett fint tillsynsår så syns vi uppe i norr nästa gång.

Mycket BDT

Marken lyste vit när man checkade in på jobbet i morse, på vägen hem var det annorlunda, då lyste den med sin frånvaro och det är bara till att hoppas att vi kan få vår nere i vår sydliga provins från och med nu, nu nu.

Jag har upptäckt två saker i mitt dykande i vårt ärendesystem:

• att det finns omotiverat många BDT-avlopp
• att det finns väldigt få anmälda toaletter av annat slag än WC
• att andelen utlandsägda fastigheter utan WC är extremt många

Året i min dator är nu 2016. Ärendena har fyra siffror så jag tippar på att de skapades en bra bit in på hösten någon gång. Det går att följa med rent geografiskt i vår kommun. Trakterna ligger bredvid varandra, vissa har fler öppna ärenden, andra i princip inga alls. Hittar även flera avlopp som antingen inte finns eller att bostadshuset numera inte är i beboligt skick, har beslut om uppehåll för tömning av hushållsavfall inklusive slam i fem år. Stänger de ärendena. Överför avloppsobjekten till kommande tillsyn. Blir till att väga in uppgifter och överväga om vi ska agera just nu eller ej. BDT-avlopp blir lågt prioriterade just nu. Om det inte uttryckligen står att de har utsläpp i ett vattendrag, då driver jag på dem redan nu. Försöker att inte svälja mygg och sila elefanter men det viktigaste är att inte gapa efter för mycket, för då kan man lätt hamna efter och mista hela stycket.

Det är få saker som är så bra för att utveckla en lokalkännedom som att jobba med små avlopp. Hela kommunkartan är ditt arbetsfält och de små krokiga grusvägarna kan rymma både gen- och senvägar. Sånt är svårt att veta på förhand. Tog den på kartan största vägen till ett hus här om veckan. Var i närheten av en av våra större sjöar i kommunen och fick höra att jag kom skogshållet. Kändes bekant, var åter tillbaka till typ 2017, eller om det var 2015. I en annan kommun, ett annat landskap där vi fick höra att vi kom från ett håll som ingen verkade ha kommit den här sidan av milleniumskiftet. Men har du ett antal tillsynsobjekt på en karta, så blir det till att försöka hitta den genaste av de kändaste vägarna och då blir det lite stock och sten som gäller ibland. Värst är oväntade vägbommar som dyker upp från ingenstans. Har blivit omotiverat mycket backande ibland, verkar som om sånt sprider sig, finns mycket bommar i vissa områden, har ingen åsikt i frågan i nuvarande kommun, utan ett konstaterande från en annan uppgiftsgivare, som inte är i en galax långt borta utan bara längs med stambanan några hållplatser norrut.

Såg att jag hade samlat på mig tre besök ute i verkligen i mitt block, får vänta till andra sidan av VAK. En provgrop, en kontroll om ett avlopp blev byggt eller ej och där fastighetsägaren är bytt samt om de uppgifter som finns gällande ett direktutsläpp stämmer eller ej. För även om det är ett fritidsboende det handlar om, så känns det svårt att lämna ett utsläpp från en tvåkammarbrunn i rinnande vatten åt sitt öde. Men ibland får man bilda sig en egen uppfattning även om det finns gott om insamlade uppgifter i datorn redan nu.

Så kommer då alla BDT-avlopp klara sig i all evighet, utan kontroll av stenkista och exakt placering eller anmäld torrlösning? Nej då, var inte oroliga, de kommer ploppa upp i datorn igen. Men just nu måste det prioriteras till en viss del, ingen blir glad (förutom Postnord) om vi skulle gå ut för brett med våra utskick. Risken är att vi bara samlar på hög, får ett ostoppbart flöde och det kan göra att kommande engagemang rörande ÖP och Vattentjänstplan kan bli lidande. Hellre ett jämnt bra flöde att hantera än att skotta sig fram till slamavskiljare i ett vinterlandskap eller gissa sig till den högsta grundvattennivån i en provgrop i midsommarveckan med näsa och ögon starkt påverkad av pollen.

Vi har redan pekat ut lite fastigheter för tillsyn under 2023. En del minireningsverk, en del andra fastigheter med ingen eller bristfällig information. Läge att ta tag i det efter Helsingborg, när VAK är ett minne blott och när du slår dig ner på ditt hemmakontor igen laddad med ny inspiration. Du vänder alltid hem med nya intryck. Det gäller bara att kanalisera dem på ett bra sätt och bolla saker och ting med din närmsta kollega.

Ja Helsingborg. Har ju inte varit på västkusten sen i… fredags. Då Ängelholm och helgen innan dess var det både Helsingborg och Helsingör som stod på programmet. Laddade upp inför resan med lite musik idag, hittade en skiva med Tekla på hyllan så den fick det bli. Rundar av. Med en text om ett sund. Vi syns i Helsingborg.

Den anden side

Det låg där. Förenade och höll isär. Utposterna sköt i höjden, men sundet låg stilla och tyst.

Så nära men ändå så långt bort. Det som inte fanns här, utan där, lockade till skrönor och drömmar. Det okända kittlade fantasin, ändå var det så nära.

Förenade ibland. Värsta ovänner vid andra tillfällen. Sånt kan vara svårt att förstå, hur två olika strandremsor kan ha sådan betydelse. Befolkningen var vana vid att utkämpa någon annans krig.

Brödrafolk och ärkefiender. Ja sånt kan vara svårt att hålla isär när släkterna går in i varandra. Byter sida. Det är samma vatten som slår mot de bådas kustland.

Patrioter finns överallt. De som håller på sitt. Egna. Där geografin är viktigare än rätt och fel. Samhörighet. Skapar lätt ett vi mot dom. Det är själva kärntrupperna på den östra sidan.

Vem startade det hela? När blev det till att ge sig ut på djupt vatten för att korsa böljorna? Vem gjorde isen tunn under fötterna? Var det lika strömt förr?

Från slottet i väster kunde man se kärnfolkets vardag. Det var likadant åt andra hållet. Det bevakades och höll koll. Var du ute och gick, kastade du lätt en extra blick över axeln. Du kände sig lätt betittad, sedd från avstånd. Sånt är svårt att bortse ifrån. Känslan av att ständigt vara under lupp.

Naturligtvis fanns det en vardag. Oftast var man bröder och systrar till varandra, oavsett om du fick se solen gå upp eller ner över sundet. Det var ju trots allt samma sol.

Utbyte skedde. Säkert i större utsträckning än vad de styrande ville veta av. Kanske valde de att titta bort. Man behöver ju inte skapa motsättningar i något som inte finns där.

Det är svårt att vinna sympati för en kampanj. Speciellt om det inte finns någon utpekad fiende. Sånt vänder sig lätt inåt, imploderar samt exploderar. Sprängkraften kan bli stor. Verkningsgraden hög. Skadorna omfattande. Sliter hål i fasader. Hittar och tänder glöd som varit släckt länge. Blir okontrollerbar. Skapar ett kaos.

Men oftast har dagarna sin gilla gång. Sundet står numera för en slags förbrödring. Ett likhetstecken mellan kust och kust. Det är i olikheterna som saker knyts samman och bildar en slags enhet, en grund, ja det kan vara riktigt dejligt att bo invid ett sund.

Det går som på räls

Ibland är det trevligt att bryta av med något annat. Ta ett steg åt sidan, ladda om få lite ny inspiration. Därför pausade jag min Heller och bytte ut klubbor och lagidrott mot minnen. Där passade boken om Lasse Larsson perfekt in, det och lite ERC från Portugal i värsta möjliga väder förhållanden.

Om man som vi åker land och rike runt för att kika på motorsport, så får man sina favoriter. Det gäller banor, förare och bilar. Jag har en sådan trippel i Lasse, Skoda och Strängnäs. Bara för att ta ett exempel.

Minnet av den blå Skodan finns så klart kvar. Hur den under ett par säsonger var ett jagat byte i Sverige och ute i Europa. Så klart börjar boken tidigare än så, hela karriären finns med från folkrace, via Volvo och upp till Audi och sen då Skoda. Teamet växte över tid. Hade idéer och fick tag i rätt folk med bra resurser. Team Tovek var nog inte mycket mindre än de stora och mer etablerade namnen på slutet.

En tävling som jag minns tydligt och som får gott om utrymme är segern på Svampabanan med Audin. Alla de stora namnen fanns på plats och Larsson var först över mållinjen. Jag kommer ihåg glädjen efter målgång, gissningen, det glada teamet och där och då började jag följa team Larsson på riktigt och det har hängt med. Numera är det ju Robin bakom ratten och man kan ju hoppas på en återkomst i VM-serien i framtiden.

Som sagt. Mer minnen och nostalgi än spännande och nyskapande. Det blir lätt lite endimensionellt med en persons tävlande i fokus. Banor återkommer, .konkurrenterna nämns och jsg myser med boken i knät.

Jag blir onekligen taggad inför årets säsong. Funderar på att klättra upp på vinden och gotta ner mig i de gamla programbladen.

Kul med både Tom och Pontus på plats i Portugal. Får se om det kan bli mer drägliga förhållande när det snart är dags för den andra loopen.

Ännu en fredag på vägarna

Det blev ingen lyckad färd till Ängelholm för Lönsboda. Slutsiffrorna 9-3 lyste rött och ilsket och LIBK kan konstatera att övertaget i tabellen nu har ätits upp. Nåväl. Det kommer nya matcher, en sista, förhoppningsvis blir det ett taggat hemmalag som går ut på planen mot Munka Ljungby.

Efter förlusten senast, där Lönsboda helt enkelt var numret mindre än Svedala, stod det nu Engelholm på schemat. Ett Engelholm som kontrade sönder Lönsboda senast och frågan var om LIBK lärt sig något från den matchen.

Det blev en tillknäppt första period. Få farliga chanser och 10-5 i skott till FBC vilka även gjorde periodens enda mål. Det kom lite från ingenstans. En brytning skott och mål av Gustav Johansson. Hemmalaget skapade mest, tvingade Anton Svensson till flera fina räddningar medan Lönsbodas läge var ett avslut i insidan av målramen av André Bengtsson.

Spelet öppnade upp sig i den andra perioden. Lagen bytte chanser, Noel Näslund hängde upp kvitteringen i bortre krysset. Ett tag stod matchen och vägde. Men det tippade över i hemmafavör. En kontring 2-1, en duell nära mål 3-1 där det såg ut att vara mycket handskar på avslutet.

Lönsboda behöll kontakten utan att komma ikapp. Fabian Olofsson vallade in en reduceringsboll via fötterna på en försvarare och tog sen köksvägen till 4-3. Ett onödigt bolltapp gav 5-3 och i powerplay blev det 6-3 tidigt i den tredje perioden. Sen blev det inte direkt roligare den här kvällen.  Lönsboda försökte trycka fram, Engelholm gjorde mål. Tog vara på sina chanser och hängde in bollar från alla möjliga vinklar och vrår.

Så här efteråt finns det bara en sak att göra, glöm, gör det fort, läk ihop och bli friska till nästa helg. Då kommer det att behövas ett stort mått av kyla. Tålamod. Våga lita på varandra och gör medspelarna bättre.

Det är alltid matchbollen som är svårast att vinna. Bra då att man hade tre stycken från början.

Det var en sådan kväll när bollarna inte studsade rätt. Inte någonstans. Andrabollar vanns men förlorades lika snabbt igen. Engelholm var duktiga. Bollskickliga och taggade på uppgiften. Lönsboda gjorde en bättre match rent taktiskt idag än senast. Men utan mål i de numerära överlägena blev det svårt. Hade behövt några billiga mål framåt, men det var tätt framför hemmalagets mål. Många klubbor, ännu flera fötter. Som sagt, bara att ladda om. Ta nya tag. Ta initiativet och bjud den publik som kommer att bli stor, på en fin serieavslutning.

Valde buss till Ängelholm före match i Osby. Svårt att veta om det var ett bra val på förhand, blev jämnare på andra stället. Kanske läge för en ny tur västerut i morgon? Tja, tål att tänkas på. Nu känns det dock inte så motiverande att åka till Ängelholm fler gånger den här helgen.

Kommer det lyfta, eller var detta allt?

Då var det som vi i folkmun kallas för serielunk avklarad. 52 omgångars ranking inför slutspelet i SHL är över. I det stora hela betyder en vinst tre poäng oavsett när på säsongen den kommer, men satt till sin spets, när allt ska avgöras, var det trots allt extra viktiga poäng att spela om inför den sista omgången för vissa lag. Vilket skånskt lag kommer spela längst i år? Ett formtoppat återkvalande Malmö eller en bandyklubb som sällan har gjort sin publik glada i år? Min peng sätts på Malmö. Men. Samtidigt kan det sluta i fyra matcher för MIF och kanske kan Rögle överträffa sig själva och få vändkorsen att snurra ett bra tag till i Ängelholm.

Det har gått fort uppe i nordvästraskåne. Lindansandet och återkvalens tid var förbi. Efter flera fina säsonger för Rögle var det upplagt för en ny topplacering. Spelet hackade från start. Målsättningen var att åter få ihop 100 poäng i seriespelet men den målsättningen fick ju revideras rätt så tidigt. Truppen var inte redo för säsongen. Att ta kampen. Ge allt varje match. Men det klickade inte i laget, spelarna kuggande inte in i varandra, få spelare visade vägen, höjde sig, överraskade. I många serieomgångar så kändes det som om laget mönstrade fyra gnuggande kedjor. Det var betydligt mer slit, kämpa och gå på kropp, än att spela sig fram till klara målchanser.

De senaste åren har Rögle haft en stabil grund att stå på. Målvakterna har vunnit många extra poäng när spelet har hackat, i år är det ingen av Rifalk eller Clang som har varit ledande över tid. De har varit habila. Men inte mer och det har så klart inte hjälpt till att det framför dem har varit lite tunt, många felbeslut, tappade puckar, oväntade riktnings förändringar. Du förtjänar tur. Du kan arbeta dig till att puckarna studsar rätt. Men i de två senaste matcherna så har den saken varit extra tydlig. Örebro vallade in en segerpuck via Clang och pucken låg retfullt fri när Timrå dubblerade sin målskörd i Ängelholm.

För några veckor sen så samlade Rögle ihop sig. Tog flera vinster i rad och puckarna började trilla in. Laget kom med en annan slags fart genom mittzon och kunde med sin rörelse skapa tryck i anfallszonen. Men sen kom skadorna. I de senaste omgångarna har det varit lite av ett lotteri när det gäller tillgängliga spelare. Säkert var det många som drog en suck av lättnad trots förlusten uppe i Örebro och nu var det läge att börja slipa på detaljerna inför slutspelet. Men av det såg man inte mycket. Jo, kanske i några få byten i början samt efter Samuel Johnssons reduceringspuck på slutet. I övrigt var det blekt. Kasper-Edström-Ferguson försöker alltid, har rörelse och en spelare som Kapla har lyft sig. Men det är många som har underpresterat rent produktionsmässigt. Det är svårt att göra mål så länge avsluten inte sitter innanför ramen.

Men jag menar inte att peka ut någon speciell lagdel här, du både vinner och förlorar som ett lag, det måste alla som följer lagidrotter bära med sig.

Det måste alltid finnas plats för unga utvecklingsbara spelare i Rögle. Publiken gillar spelare som Kasper, Sjödin och Tärnström. Att komma in i laget underifrån måste alltid vara ett alternativ. Se på utvecklingen på backsidan, ännu en gång, stora kliv framåt. Kul.

Men det kändes inte som om det förbereddes för spel i ett slutspel i Catena under torsdagen. Det var snarare att det byggdes upp för en sista kväll med gänget. För den kan komma snart. Det kändes uppgivet. Både på isen och på läktarplats. Men serie är en sak, slutspel något helt annat. Men Rögle har haft en låg lägstanivå under vintern. Även en förhållandevis låg högstanivå. De har sett sönderlästa ut. Troligtvis blir det en hel del förändringar i truppen under sommaren. Det är bara att hoppas att pusselbitarna passar inom ramen då. Att saker inte sticker ut, skapar ihåligheter, lite som om när du är flera som bygger ett pussel och någon eller några tjuvhåller på den avgörande biten.

Växjö seriesegrare. Räcker så. Ojämna Frölunda höll på att trilla ur topp sex. VF är ju ett annat lag med hög potential men lite utväxling. Kan säkert bli ett händelserikt slutspel. Men nu när det våras får det vara Rögle eller Frölunda för att man ska bänka sig. Kan ju vara lite kul att se något ångestmöte mellan Brynäs och Malmö. Skönt att få se lite idrott avslappnat ibland. Samma med kampen om vilket lag som ska ta klivet upp. Borde stå mellan Modo och Björklöven men inleder bra, får flyt i grejorna så kan många lag hänga med länge.

Saknar fortfarande kvalserien. Snälla kom tillbaka. Om det inte är möjligt, skicka ner jumbolaget och ge serievinnarna en friplats. Resten kan fungera som nu och vill man ha en högstaliga med 16 lag istället så går ju det säkert också att fixa.

Göingehockeyn levde upp för några dagar. Publiken vallfärdade till våra två närliggande islador men sen tog det roliga slut i Osby. Bara att bygga om igen. Ta nya tag. Frågan är om OIK någonsin kommer att kunna kliva ur sin egna skugga. Den från det glada åttiotalet, årtiondet med ständiga playoff och kvalseriematcher. Inte ens när Rolf Nilsson var tränare och laget spelade bra kom publiken. Efter det har laget varit uppe i ettan ett par gånger till. Fått förlita sig på spelare utifrån. Inte lyckats etablera sig. Bygga något hållbart över tid. Nu finns chansen till det. Men det verkar vara svårt att få tag på spelare från närområdet. Landets hockeygymnasium suger ut landet på talanger som aldrig återkommer ner i seriesystemet och till moderklubbarna. Där har hockeyn en nöt att knäcka. Att behålla fler spelare på seniornivå rent generellt.

PS 1: Vinster för Jumbo-Visma idag både i Frankrike och Italien. Så kul att cykelsäsongen är igång på allvar. DS 1

PS 2: Hittar bara 14 utespelare i Ljungskiles spelartrupp på herrsidan just nu. Tur att det är någon vecka kvar till seriepremiären. DS 2