En söndag i Lönsboda

Egentligen är det inte relevant för själva historien att den utspelar sig just i Lönsboda, men jag sitter här på en parkering, med My little universe på spelaren och lyssnar på Dave Gahans röst.

En familj, två pojkar, tre idrotter och fyra föreningar. Bara i det finns det plats för hur många händelser och upptåg som helst, samlingar, träningar, matcher, slutresultat samt ett väntande, ett evigt väntande. Du planerar, idrottarna packar men mellan domarnas signaler och passens inledning och slut brukar det finnas en del dötid också. Tid att fördriva på läkare eller längs med sidlinjer, ibland blir det en tur ut i det okända. Bykärnor man aldrig besökt innan och kanske aldrig kommer göra det igen heller.

I det är fotbollen ofta rätt lokalt förankrad även det blir en och annan tur även bortom Kristianstad. Innebandyn har slagsida åt väster och det oavsett vilken av föreningarna det gäller. Oftast bär alla resor till Örkelljunga innan vägvalet blir mer öppet och sporthallarna tycks ligga på rad. Simningen är på ett annat vis, både koncentrerad till en bassäng men det kompenseras av att själva tävlandet ibland ligger utsmetat över en hel helg, där väntan avbryts av enstaka minuter av ett aktivt engagemang och hög koncentration.

Jag och många med mig saknar allt det här flängandet. Helgerna när idrottsplatsen, byts ut mot simhallar och sporthallar och där det gäller hänga med så att rätt klubbkläder är med vid rätt tillfällen och det är ju inte helt ovanligt att man överväger att forska mer inom det där med kloning. Eller att försöka beama sig mellan två ställen, alternativt fundera över var närmaste flyttnyckel hänger någonstans.

De små liven är vare sig speciellt små eller särskillt unga längre. Passen blir längre och fler. Idrottarna går ihop. Åren och säsongerna flyter samman. Tiden går. Det är bara att hänga i, klamra sig fast och hänga med. Hoppas på mer normala förutsättningar, seriespel och matcher. Tekningar och startpallar samt ett och annat inkast. Just nu känns mycket som offside. Eller som en lång satsning mot en final som slutar med ett rött kort eller en tjuvstart.

Visst har man gjort galna resor genomåren. Spelat bandy i Munka för att ansluta till nästa match i Malmö. Fikat bort en dag på Hovdala mellan bollsparkande i Tyringe och Hässleholm. Kombinerat simning och bandy på samma resa samt haft en kille i Lindab samtidigt som den andra var i Strövelstorp. Åkt till Danmark när man ändå var åt det hållet, tusan vad jag kan sakna det. Det spontana i allt planerande. Det man fick se för att du råkade vara där. Då, när varje helg var en semesterresa en oplanerad utflykt, då tog man inte vara på det fullt ut. Det kan man ångra nu. När vardagar och helger går ihop, när hemmet både innehåller arbetsplatser och skolsalar, då kan jag tänka på den tid som flytt. Undrar om den tiden kommer tillbaka, när vi var en familj, två pojkar, tre idrotter och fyra föreningar. När varje helg är en road tripp och du får upptäcka platser du inte visste fanns.

Tack för 2019

Då var redan fotbollen 2019 klar och avslutad. Tack alla kring Wisseltofta IF, spelare, ledare och föräldrar samt alla andra som varit inblandade.

Säsongen inleddes med ett pass med gröna sidan upp när den uppbökade a-planen vändes tillbaka och avslutades med bowling samt mat i en härlig gemenskap. I mitten var det även full fart på Gothia.

Tack alla. Nämner ingen före någon annan. Det är tillsammans vi gör detta. Vi är bästa blåvita laget. Vi syns nästa säsong.

Vi är stolta

Tänk vad underbart kan vara kort.

Jag hade hoppats få vänta sammanfatta Gothia cup till senare idag, i morgon eller ännu längre fram men cupen är över för Fotbollsakademin från Wisseltofta IF för den här gången.

Vi börjar med att tacka spelare, ledare och det stora supporterföljet som har varit på plats. Vi har satt färg både på turneringen samt hår och till och med vaktisarna i Mölndal har iklätt sig färgen på våra supportertröjor.

Det var tidig väckning idag och bussen gick 7.03. Motståndarna kom injoggandes 90 sekunder innan matchstart och nog störde det åtminstone oss på utsidan en del.

Motståndarna från Tanzania fick ett rätt så tidigt ledningsmål, vilket tillkom när undertecknad var och letade matchboll på andra sidan av staketet.

Matchen igenom var vi hela tiden i underläge. Det trots Alex 4:e mål för turneringen (bäst i Gothia bland målvakterna)? Hanna Persson var sen sista blåvita spelare på bollen via en hörna för lagets andra mål i matchen som slutade 5-2. Exit och goodbye, over and out.

Det blev lite stressat spel tack vare underläget. Kämpatakterna var det inget fel på men det blev fler avslut från den egna planhalvan än från motståndarnas straffområde.

Att vinna en match var bra. Att det blev dubbla viktorier en bonus och a-slutspel tror jag ingen hade vågat ens tänka högt.

Tack för i år Göteborg. Nu väntar en gemensam eftermiddag/kväll med lag och supportrar. Tack för underhållningen på plan, tack speciellt till domaren i keps och vår favorit vaktis är redan nämnd.

Gothia flera gånger? Ja varför inte men först semester någon dag innan vi fokuserar på hösten. Vi tackar P12 vilket blir P13 och niomanna i augusti för insatsen och Känn ingen sorg för oss Göteborg.