Med derbyt i backspegeln

Igår var det nästan som på tiden i Norra Skåne. Slutsignal, hemfärd och textinlämning. Men här är jag ju min egen deadline. Inga måsten, tvång utan bara en frisinnad och öppen beskrivning av den match som precis var avslutad. Jag fick ibland text över. Orsak och verkan. Anteckningar som var oläsliga eller som inte passade in i själva referatet, därför kommer här lite bonusmaterial. Som en studioanalys men så här, strax innan sju på morgonen, har jag ingen expertis att tillgå, utan det får bli den egna minnesbanken som talar. Här är i alla fall lite nycklar till derbysegern för Lönsboda.

• Initiativet – Lönsboda tog tag i spelet från start. Ville gå fram, spela sitt spel och använda hela spelplanen. Det höll man i trots ett tidigt baklängesmål. En viktig ingrediens. Att våga tro på sitt egna spel trots ett förhållandevis tidigt mål bakåt.
• Målvakten – Anton var tillbaka, fick hoppa in lite senast och var bra redan då. Ingen skugga över de yngre målvakterna men ibland är det just rutin som behövs. Får se om vi får se mer av honom under resten av säsongen.
• Lugnet – Röke spelade tätt. Låg på. Stängde av och tryckte ut. Lönsboda lät de hållas i inledningen av matchen. Fick ett par utvisningar med sig som man effektivt utnyttjade. Gästerna höll sig även lugna när Anton blev överkörd på slutet. Kunde lätt blivit en följdeffekt där.
• Special teams – Lönsboda var det bästa laget både med en man mer och en man mindre på planen. Sånt avgör ofta täta matcher.
• Bredden – Ja poängmässigt framåt så var det vissa namn som dominerade. Men jag tycker om hur man rullar på fem backar genom hela matchen och att man tar in lite avlastande forwards ibland. Ska du matcha laget hårt i vissa delar, så måste de få chansen till extra vila ibland.
• Backsidan – Edvin och Timmy är alltid gedigna i det de gör. Kul att se hur spelare som Olle och Vilgot tar för sig för stunden. Att de vågar ta offensiva löpningar och göra saker med bollen. Viktigt för helheten.
• Avsluten – Timmys orena träff gav mål, Fabians straff i krysset och ”rensningen” som gick över hela planen och in i det tomma målet. Förutom straffen, så kändes det som om de andra skotten kunde ha hamnat var som helst i hallen,
• Domarna – Tillät lite för mycket snack med spelarna. Men bidrog kanske också till att stämningen var god på planen trots att det var viktiga seriepoäng på spel. Konsekvent tydliga med var bollen skulle spelas igång och sånt uppskattas.
• Bortaspöket – Efter ungefär ett år så kom det äntligen en seger även på bortagolv.
• Tredje perioden – Innebar inget ras den här gången. Såg bekymmersamt ut i slutet av den andra perioden men ett klarat boxplay och allt var tillbaka som vanligt igen.
• Publiken – Det blev ingen riktig derbystämning på läktarplats. Men det måste varit bra mycket mer än halva publiken som sympatiserade med gästerna.
• Tabellen – Lönsboda är fortsatt bäst av lagen i sin del av tabellen. Men kommande interna möten mellan de fem lagen kommer säkert ge den inbördes ställningen när säsongen ska summeras. Två poäng totalt mot Höllviken kan vara för lite för LIBK.
• Spelet – Ett derby som aldrig lyfte. Poängen var nog för viktiga för det. Det var intensivt och tätt men kanske inte alltid så välspelad innebandy som det bjöds på.
• Revanschen – Snart möts lagets juniorlag också. Förra gången var det Röke som gick segrare ur där. Lönsboda har blandat och gett i sin uppställning. A-lag och JAS ha prioriterats. Men ska vi tro att truppen fylls på med alla -05:or när det drar ihop sig?
• Ted – Ja det behövs inte mycket golvyta för att #66 ska hitta ytor till sina medspelare.
• Fabian – 5+2, behöver nog inte säga mer än så.
• Skottäckningen – Jag har sällan sett Lönsboda vara så konsekventa i sitt försvarsspel. I uppställt spel försvarades mitten förtjänstfullt och om spelare tappades bort, var det ofta på den bortre och mest otillgängliga ytan.
• Maten – Blev som vanligt en burgare på vägen hem i bilen. Inte för mig dock. Den förutbestämda menyn intogs istället vid tangentbordet vid hemkomsten. Även det en gammal vana från frilandstiden. Mat och sånt får stå till sidan för inlämning. Men vattnet i pappmugg fick helt klart högt betyg.
• Bara en match – Du är aldrig bättre än din senaste insats. Resultat är en färskvara. Det är tillslut tabellen som mäter din insats över hela året och en sluttabell ljuger aldrig.

Nytt spännande derby

Efter höstens batalj mellan Lönsboda och Röke så har det varit lite olika vägar fram för lagen. Säsongen har liksom tuffat på Lönsboda. Enstaka vinster har det blivit men dock inga på bortaplan. Röke började svag, lyfte sig och kunde vid seger i Hässleholm passera i tabellen och gå upp som bästa lag i nordost. Men det var något Lönsboda skulle försöka och visst blev det sextiominuter av spänning för de som bänkat sig på läktarplats i Qpoolen.

Ja det var besvärligt väglag, inställda träningar och matcher lite varstans men det stoppade inte folkvandringen av personer med sympatier för Lönsboda från att vara på plats. Det var även gästerna som tog tag i spelet från start. Första riktiga skottläget hade Olle Bengtsson men det räddades utav Felix Sjöberg.

Istället var det Röke som tog ledningen. Adam Myriander hakades upp och Isac Gustafsson slog den efter följande straffen i mål. Det förbi Anton Svensson som på namnsdagen steg in som målvakt för gästerna och spred ett lugn från sin plats längst bak.

Rökes uttalade taktik i den första perioden var att ligga nära i markeringen. Inte bjuda på det minsta och det kostade flera utvisningar via förseelser längs med långsidorna. Det vände matchen. Lönsbodas pp var snabbt och effektivt. Oliver Svensson hängde in kvitteringen och med dagens sämsta direktträff hittade Timmy Nilsson rätt fram till 1-2. Åtta sekunder tog det från att spelet blåstes igång på Teds tillslag innan lövet singlade in i nät.

Skotten var jämna i alla perioderna och målmässigt blev den första också det. Röke vann bollen bakom Lönsbodas mål och med en liten myra kunde Adam Myriander rulla in bollen i nät.

Den andra perioden bjöd på ett mer öppet spel men rytmen i spelet ville inte riktigt infinna sig. Spelet hackade, passningar bröts och det var mängder med långa domar konferenser. På plan rycket Lönsboda från till 2-5. Fabian Olofsson gjorde mål efter ett kort pet rakt framifrån. Han gjorde även nästa mål med ett riktigt kryssaskott på straff och från ytterst långt håll kunde Oliver Svensson hänga in 5:an.

Var det på väg att rinna iväg? Nej då, det var ju derby. Tjugesekunder senare fixade Emil Milan på ett frislag från distans. Målfirma Andrè Bengtsson/Fabian Olofsson fixade fram 3-6, innan Röke svarade för två reduceringsmål från nära håll. Först genom Anton Sjöholm som blev framspelad på tvären av Adam Myriander och nästa målskytt var Viktor Hallabro. I periodens sista sekunder blev även Julius Lövgren utvisad så det var slagläge för Röke inför den sista perioden. Slagläge inte minst då det i slutet av matcherna har trillat in en del mål bakåt för Lönsboda.

Lönsboda höll tätt i boxen. Det blev en ängslig inledning på perioden där Lönsboda passade på att köra ett extra byte med en man mindre på planen till publikens stora frustration. Väl fulltaliga så lossnade framåt igen. Noel Näslund hittade Timmy Nilsson som pricksköt stolpe in vid den bortersta stolpen. Men en ny utvisning fick Röke att närma sig igen. Tiden höll på att rinna ut när Andreas Brorsson träffade stolpen och Felix Lundholm påpassligt kunde göra mål ur en snäv vinkel. 6-7, en dryg period kvar att spela men jakten på kvittering kom av sig via en utvisning. Inte blev det häller lättare när Ted Nilsson spelade fram Fabian Olofsson fram till 6-8.

Ytterligare en hemmautvisning resulterade inte i något mål utan istället togs det en timeout efter 17.21 och målvakten Sjöberg fick lämna kassen. Om Olivers tidiga mål var från långt håll, så var det ingenting mot när Fabian Olofsson fick iväg ett vådaskott från frikastlinjen i handboll. Bollen vände sig i luften ett par gånger men rullade in till 6-9 efter 17.53.

Men Röke gav inte upp. Firma Larsson/Larsson skarvade fram en reducering efter 18.27 men närmare ett skott i målställningen kom aldrig hemmalaget.

Till bästa spelare i Röke utsågs Victor Hjärnor. Motsvarade pris i Lönsboda gick välförtjänt till Fabian Olofsson som lämnade matchen med sju poäng varav sju mål.

Varför vann då Lönsboda? Jo gästerna vann för att man vågade föra spelet och för att man hade ett mycket bra placeringsspel i försvaret. Otaliga gånger hamnade skotten i täcket eller bröts avgörande passningar innan de såg ut att vara just avgörande. Röke fick dock bra betalt för sina skott på mål. Men jag tror att de hade tjänat på att försöka gå framåt mer och utmana i fart. De vek ofta av i pressen, lät Lönsboda vårda bollen, komma rätt i sina positioner och kunde många gånger leverera passningar till spelare som kom med fart på djupet.

Derbyn vinner du aldrig på egen hand. Det var ett stort lagarbete där alla gick in och presterade i sina roller. Förhoppningsvis kan poängen och segern ge lite nytt självförtroende i truppen. I nästa match tar man emot Helsingborg på hemmaplan.

För Röke blir det ytterligare en nyckelmatch. Det borta mot Landskrona och tar man med sig de positiva bitarna från den här tillställningen, så finns det en bra chans till poäng där.

En något dyster inledning

Det är lördag morgon. Gårdagens förlust är inte glömd men är lagd till handlingarna. Tänk att en lång säsong kan komma att identifieras med en snedträff i omgång 23, med en kvart spelad, i så fall kommer höstmörkret lägga sig tungt och hårt över Ljungskile SK om någon månad eller så.

Alla vet att derbyn lever sina egna liv. Då har tabellplaceringar och formtoppar ingen betydelse. Allt ska avgöras och sättas på plats i just den kommande matchen. Så det var verkligen enkla förutsättningar när Ljungskile begav sig till Rimnersvallen för bortamatch mot Oddevold.

De båda föreningarna har sin absoluta högsta nivå ett antal år bort nu. Den allsvenska stjärnglansen lyser med sin frånvaro över Bohuslän. Två föreningar med en stolt historia. Som har gjort olika val genom åren. Bara för att nu ha landat i samma serie ännu en gång, ja hur länge det nu blir så, IK är halvvägs uppe i Superettan och LSK kämpar förtvivlat, både med ekonomi, självbild, kontinuitet, allt för att undvika att krascha ner i division två och ha en osäker framtid framför sig. För det är så. Allt har sina gränser. Det är ju inte så att det står lokala seniorspelare i kö uppe vid Skarsjövallen. Så att upprätthålla serietillhörigheten för stunden kommer att bli viktig. Till slut kan det vara så att spelaromsättningen har hunnit fatt vardagen i Ljungskile.

Det är lätt att en sådan här text tillkommer i affekt. Som en reaktion på vad man varit med om men jag valde att sova på saken. Visst, jag slog igen datorn omotiverat hårt i går på slutsignalen. Surade över klyftpotatis, kött, rödvi och filmen som var på, lämpligt nog Mission Impossible. Förbannade snedstudsande bollar och sena offsideavvinkningar. För det var var nära att en poäng åkte med bussen i E4:an hem trots allt. Ett avslut från Kamara slickade stolpen och Lukas hade en stortå och kanske lite mer på fel sida på slutet. Uppförsbacken börjar bli ett rejält berg nu. Luften börjar bli tunn att ta ner i lungorna, det gäller att hitta det smala passet som leder förbi den värsta resan. Vägen måste pekas ut, planen fullföljas och samarbetet måste ta truppen förbi detta hinder. Alternativet är sämre. Jobbigare och osäkrare. Ibland behövs det en omstart. En nollställning av alla system. Allt för att komma vidare. För det är ju så, livet får vidare, fotboll är ju bara en synnerligen allvarlig lek.

Mycket fotboll återstår att spelas. Men poängen måste in och gärna då mer än en åt gången. Jag var på plats nere mot Torn och Ängelholm. Matcher som kunde genererat i poäng. Ängelholm hemma och Oskarshamn borta är andra exempel. Det går ju inte att tala om otur, för bollen är ju trots allt lika rund för båda lagen och jag har lärt mig att en tabell, framför allt en sluttabell aldrig ljuger. Så det är bara nya tag som gäller och jag kan bara beklaga de två utvisningarna som ställer till laguttagningen i nästa omgång. Kanske därför jag aldrig har gillat derbyn, inte att spela själv i alla fall, anspänningen är en annan, förväntningar och intensitet. Men när matchen är slut är det bara att gå vidare. Finns alltid nya matcher att se på och personligen tycker jag att glädjen över en vinst försvinner snabbare än bottendjupet av ett nederlag.

När jag väl sätter punkt för den här texten är det nya tag som gäller. Är match nere i Landskrona och när vi inte fick ihop det till 2-2 matchen mot Västerås, så får jag hoppas att Öster kan fortsätta att utmana uppåt i tabellen. Formstarka Bois väntar. Jag har bara varit på IP en gång tidigare. Tidigt 10-tal och Ljungskile spelade 0-0. Förhoppningsvis levererar målglada Öster och att laget gör det tidigare än sist, kan ju ta på hjärtat att behöva vänta till övertid innan målvakten går upp och knoppar in 2-2.

Oavgjort, en seger eller förlust?

Willands och Lönsboda bjöd på stor underhållning och mycket innebandypropaganda på fredagskvällen. Det var som det heter på Cmore, pang, boom, swisch. Efter sextiominuters kamp stod det 9-9 på ljustavlan och Lönsbodas svit med seriematcher utan förlust är fortsatt intakt.

Den första perioden bjöd på mer underhållning och action än vad hela förra säsongen i division fyra bjöd på för Lönsboda. Nio mål, fem till hemmalaget och då naturligtvis fyra till LIBK. Lönsboda fick en drömstart, Edvin Johansson spelade fram Arvid Johansson som prickade in 0-1 via stolpen, sekunder senare, närmare bestämt fem, så spädde André Bengtsson på till 0-2, innan två profiler presenterade sig i målprotokollet. Först Jimmy Malmgren för Willands och sen Fabian Olofsson för Lönsboda.

Tre raka mål svängde matchen helt. 4-3 till hemmalaget vind i seglet och en spelare från Lönsboda på botbänken. Läge för nytt mål alltså, men det svarade Fabian i Lönsboda för, men innan del ett av tre var avslutad, så hade Jimmy Malmgren fixat en ny hemmaledning.

Den andra perioden bjöd på mer återhållsamt spel. Lönsboda hade mycket bollinnehav och kom fram till en hel del avslut men hade svårt att pricka mål. Casper Jönsson fixade till 5-5 men på ett av få farliga avslut av gästerna fixade Jacob Eriksson 6-5 till Willands inför avslutningen.

Den tredje perioden blev en slags kopia av den första. Mycket dueller, närkamper samt mängder av frislag som störde rytmen i matchen. Domarduon höll det hela på en bra nivå. Släppte igenom lagom mycket saker och dömde för det mest uppenbara.

Perioden var endast 39 sekunder gammal när Fabian Olofsson kunde utjämna efter passning från André Bengtsson. Men i samma matchminut så bjöds hemmalaget på mycket golvyta att spela på och det utnyttjade de bollskickliga spelarna direkt, ännu en gång var det Malmgren som var sist på bollen.

När Lönsboda fick chans att spela med en spelare mer på planen så var det snabbt 7-7 på tavlan, sist på bollen var Ted Nilsson med ett vinkelskott från favoritpositionen. Men det skulle komma mer, mycket mer och det åt båda håll. Firma Malmgren och Olofsson svarade för vars en fullträff innan det efter 17.19 hettade till ordentligt i hallen. Det blev botbänken för Zoltan Veszpremi och Oliver Svensson samt rött kort för en hemmaspelare som från bänken blandade sig i det hela. Och här måste något ha blivit fel. En grön tvåa på tavlan och en röd. Så långt är allt rätt. Men något två plus två blev det aldrig för gästerna. Så när Fabian Olofsson skickade in 8-9 efter 18.42, så tilläts hemmalaget att sätta in en kille på planen igen. I rimlighetens namn så borde ju den andra tvåan ha börjat ticka och Lönsboda borde fått avsluta matchen med en spelare mer på planen om laget inte gjort mål. Visst, det är en ny regel för i år men här får ju den saken en stor påföljd. Det blir lika många spelare på banan, Willands lyfter fram spelet och får en utvisning med sig och i den spelformen, med åtta sekunder kvar så utjämnar man till 9-9.

Ett tjoligt men kanske rättvist resultat mellan två anfallsglada lag, där Lönsboda för första gången i år behövde ligga på i varje byte, vilket inte har varit fallet i de inledande omgångarna. En bra match och utvecklande spel för det unga laget i rött som alltså fortsatt är farliga framåt, men för dagen släppte till lite mycket bakåt. Men då ska man komma ihåg, att du vinner och förlorar matcher tillsammans som ett lag. Det går inte att bara titta i kolumnerna för poäng när insatser på planen ska bedömas.

Ja tänk om innebandyn kunde sätt ut så här lite oftare. Välfyllda läkare och gott om känslor på plan. Det är inte utan att man sörjer lite extra att IBK Osby saknas i seriespel i år, inte minst då det var mycket folk hemifrån på plats, som följde spelare i de båda lagen. Med tanke på IBK och deras frånvaro, vi var ju endast centimetrar från att klippa ett vildsvin på väg in i Hanaskog, den hade bra löpsteg, kom ur passningsskuggan och försvann vidare österut som innebandyspelarna från Osby har gjort på senare tid.

Har bara som hastigast tagit del av vad som hände i ishallen i Kristianstad. Tänk vad enstaka personer kan förstöra för så många så enkelt.