Ute och cyklar

Det fick bli cykel ner till tåget idag. Äntligen är våren här! Har varit lat. Länge. Nu var det dags, pratat om det i flera veckor, på måndag det är då det händer. Vilken måndag, jo denna, får se hur länge det varar. Hoppas att det blir en lite mer normal vecka nu. Är inget normalt läge i stort men det gäller att inte göra det större. Det kan skapa oro, oro kan sätta sig. Bli en skugga. Solig helg. Mer blåsigt på söndagen. Hela Osby var på Näset i lördags, mycket bilar, folk som umgicks på distans. Vi kan inte isolera oss helt, livet går vidare, det finns en vardag för alla. Se till att inte glömma bort de som inte träffar några andra människor just nu. Ring. Det samtalet kan betyda så mycket.

Måndag morgon. Frukosten avklarad. Cykeln står och väntar i skjulet. Frusen gräsmatta, låg sol. Det blir nog fruktansvärt kallt! Kalla händer, kalla öron, lår och rinnande ögon. Fick ut min tvåhjulade springare. Stod i mitten men längst in, hur tänkte jag när jag stuvade in dem igår. Vi brukar cykla till kyrkan, längre än till tåget, brukar dock vara ett antal timmar senare. Ut på vägen. Hålorna gav sig genast till känna, står upp och trampar. Rädd för att frysa fast om jag sätter mig ner. Kalla lår, ögonen börjar rinna direkt. Hoppas det slutar snart. Gäller att inte se förkyld ut, svårt nu när jag börjar märka av pollen, kommer att hålla i sig länge, något vårblommande men mest gräs. Kan få jobbiga pollendagar långt in i oktober. Mindre bekymmer egentligen men gör mig lite störd. Trampar på, andas in i halsduken, det bildas kondens på glasögonen. Ser inte så mycket, märker att jag får solen i ögonen, den står lågt över sjön. Fantastisk utsikt, synd att man inte har tid att njuta av den, i och för sig kvittar det nu. Ser inget. Är det is på glasögonen. Famlar nerför trappan och tar mig upp på min perrong. Håller på att glömma att jag här hjälm på mig, famlar med min nyckel. Stela fingrar. Äntligen på plats. Ska säkert få en bra rutin på detta igen.

Spontanfika på Näset i lördags. Tre generationer på samma plats. Vi hade köpt fika. Tänkt sätta den på trappan. Bryggde en kanna kaffe, gick en lång runda. Blött på västsidan men inte för blött. Gick att ta sig fram, även där stig saknades och där ingen tagit sig fram på en långt tid. Äventyr i litet format. Snår och vatten. Utmaning. Det gäller att vara uppmärksam. Ser på citronfjärilar som fladdrar runt, hör fåglar på håll, mest sjöfågel. Konstigt, borde varit mer vanliga små fåglar här i skogen. Men de kanske också blev tagna på sängen av att här var så mycket folk.

Lite sport på tv. Bandyfinalen för herrar, när damerna spelade var vi ute. Synd, det var den matchen som var mest spännande. Höll på Edsbyn när jag var liten. Oklart varför, minns att jag såg bandy hemma hos mormor och morfar. Säkert någon annanstans också. Tyckte även om Vetlanda. Det var något med dräkterna, de var först att spela i självlysande, ibland minns jag dem som tvåfärgat. Vetlanda, bandyns svar på Dortmund. Har alltid tyckt om bandy, det är elegant på något vis, mycket ytor, skridskor som biter i isen, spelare som bågar än hit och dit. Någonstans finns bollen. En tia för varje gång man ser den, blir inte direkt rik på det. Nu håller jag nog mest på Vetlanda, känns som hemma, även om det geografiskt finns lag på närmare håll. I speedway Dackarna. Varför inte Vetlanda? Ja du kan inte vara logisk i alla dina val här i världen.

Såg även futsal. Semi mellan IFK Uddevalla och Hammarby. Måste bli imponerad av laget från västkusten, strulig säsong, spelare som kommit men mest gått. Nu ändå i semifinal. Vinst i första matchen, måste komma ihåg att ratta in returen i nästa helg. IFK Göteborg ledde klart i den andra, brydde mig inte om att se om AFC kom närmare. Blir minst ett IFK-lag i finalen.

Det gäller att leva så normalt som möjligt. Men jag tycker det är svårt med barnens träningar. Var går gränsen mellan frisk och hostig? De precis som vi pumpas ju om virus dygnet runt. Ska skolan stängas? Vad händer då? Mycket hänger i luften. Beslut väntar. Helgerna är oklara framöver, det gäller idrott, födelsedagar och andra aktiviteter. Vi tar det dag för dag. Tränar när allt känns rätt. Svårt att motivera barnen när inte de är taggade fullt ut. Inte för att vi någonsin tvingar barnen att träna men det är lättare just nu att bli hemma.

Lördagen ute på hajk. Söndagen lite i trädgården. Lite beskärning. Omplantering av pelargonier och upp plantering av ampelliljor. Satte ett par rotade plantor i varje kruka. Hoppas de tar sig. Kul med lite ny och späd växtlighet i fönsterna. I rabatterna fortsätter lökarna att växa till sig, det känns som om något äter på tulpanerna. Kan inte bara vara barnens bollspelande som håller nere lökväxterna.

Fixade lite blandade bilder ute på Näset. Funderar på att göra en ny Kloster. Får se hur det blir. Bilderna är ner sparade. De ligger vända och mallade och klara. En text påbörjad, har många infallsvinklar, kan bli bra, tar lite tid dock. Men tid verkar man ju få en del framåt.

Stigen

Du går, följer en öppning.

Den leder dig framåt.

En stig.

—

Den kan ha olika karaktärer, stigen.

Ibland tydlig, vissa gånger nästan uppslukad av naturen.

I skogen är inget evigt.

—

Du leds, du får val.

Stigen vindlar, väljer riktning.

Du kan låta dig ledas, mot nya mål, utan att känna till vägen dit.

—

En stig kräver uppmärksamhet.

Inga fallgropar, dock rötter och sten.

Ha koll på fötterna, släpp inte blicken neråt helt.

—

Ibland kan det vara svårt.

Att veta vad som är stig eller villospår.

Måste välja, ta konsekvensen längre fram.

Ny vecka. Nya tag. Fick bra flyt på jobbet i fredags, hoppas ta vid där igen. Vissa dagar känns det som om vi har drabbats av Castor, orättvis jag vet, men det känns så. Fokus. En dag i taget Andreas, en dag i taget. Har ju jobbat med en hög som ska vara borta innan fredag, nytt upplägg från och med idag. Ett aktuellt ärende åt gången, stämde av med en utomstående i fredags. Ibland måste systemet startas om, just nu är det många som ringer, många bollar som studsar överallt och jag är som en förvuxen hundvalp. Tänk att jag skulle dra till med en hundreferens, ja mycket ska man höra och skriva. Tåget går som en klocka. Solen stiger. Vi verkar på en ny fin och regnfri dag. Våren är på väg, cykeln är använd. Standarden för det normala kan vara naggat i kanten men saker måste få fortsätta att pågå. Dagarna kommer ju trots allt ändå. Efter varandra som vanligt. Det gäller att hålla sig uppdaterad, kanske att tänka framåt men att agera efter nuläget. Måla inget på några väggar, kasta inget i glashus och se till att hålla yxan på plats i verktygsboden samt kasta inga handdukar, utan häng tillbaka dem lugnt och stilla på sin plats.