En, två, tre poäng, sen var det måndag

Och det blev måndag. Helgen den kom pågick och drog vidare. En helg fylld av innebandy men även lite återvunnen läslust. Både Fosse och Englund. Ett lånat och ett verk som stod här hemma på hyllan och väntade. Ett nytt bokberg har bildats vid sängen. Men om bara intresset, lusten och viljan att ta mig an en bok kan infinna sig, så kommer det säkert att rulla på. Inte minst Englund är lättbläddrad framåt då serien om människorna i tiden kring det första världskriget är små och kärnfulla.

En poäng för damerna, två för herrarna och full pott för juniorlaget. Lägg till att den andra sonen fixade en poäng i sin match nere i Lund. Säsongen rullar på. Resultaten trillar in och allt kommer så småningom bli bedömt i en serietabell. Men själv kan du bryta ner saker i mindre beståndsdelar, i situationer och enskilda byten. Det är alltid bra att från bänken tänka ”att nästa byte ska bli mitt bästa”, en bra utgångspunkt men trots den här hetsen om mål och poäng så är ju exempelvis innebandyn en lagidrott. Alla kan bidra och det såg man inte minst i juniormatchen mot Malmö. Den första perioden som Lönsboda presterade var säsongens bästa. Moget spel över hela planen, effektiva avslut, hårt arbete för varandra inne på planen, ja man blev glad där man satt som betraktare från nära håll.

Internet strulade och siffror vägrade försvinna från tavlan. Men det lösta sig. Lugnt och stilla. Andas in, andas ut. Kan inte sluta att beundra de som åker på tour de Skåne varje helg med pipan i högsta hugg. En många gånger otacksam uppgift. Men gäller att ta det med jämnmod. Fokusera på nästa sekvens, nästa period och den kommande sporthallen. Hjältar. Lätt att de får mycket negativt, inte minst i spelsituationerna men utan dem så blir det inget seriespel och det måste man någonstans trots allt komma ihåg. Kom ihåg att någonstans så är vi alla domarnas arbetsmiljö, spelare, ledare och publik. Lite som i Sällskapsresan, ”glöm aldrig det”. Samma med eldsjälar och ledare oavsett nivå, utan er går det inte att driva något föreningsarbete enligt vår svenska modell.

Inväntar hantverkare så här på måndagen. Nu händer det, rummet som valdes bort vid hemkomsten ska få sig en uppryckning. Äntligen. Ja var sak har sin tid, vissa saker har dock lite svårare att bli av.

Faithless får inleda CD-veckan. Blir troligtvis Soulsavers sen, första skivan med Dave Gahan på sång och sen lite DAF. Kan ju passa in om det ska börja bankas och röjas här hemma.

Hur mycket regn kan det komma och hur ofta kan friska vindar dra in över byn och vårt hus? Är det inte ovanligt mycket regn och rusk just nu? Eller är det bara för att man har börjat lägga märke till det som man reagerar? Minns ju knappt att det var en sjutton kanske arton minus här om dagen. Att snön låg vit och djup på hus och gran. Men regnet och blåsten gör i alla fall att jag ofta ligger och är vaken på för nattsömnen oömma timmar.

Men ljuset är på väg. Känns konstigt att tänka det när det är becksvart ute och med en orörd arbetsvecka framför mig men ändå bra att veta och känna till det. Lite tulpaner på köksbordet piggar upp, det är något speciellt med tulpaner. Hur en bukett blommar upp, slår ut och växer i det vatten de står i. Som en tavla. Något som är på gång framåt. Uppåt. Växtkraft och hopp. Finns få blommor som passar så bra till nästan alla tillfällen. En bukett tulpaner är aldrig fel. De står för ljus, omtanke och på något vis även hopp. Inne så här års ger de ett påbud om ljusare tider, nästan helt oavsett vilken färg de har, det är ju bara de rent vita buketterna som har något begravningsaktigt över sig. Eller det kan kännas så, måste inte göra det, beror helt på om du plussar på lite blåbärsris eller något annat grönt som en plustjänst.

Jag vill även passa på och tack för alla snälla ord i helgen. Att utsläppspunkten just nu är mer fokuserad på innebandy än avlopp verkar vara mycket uppskattat. Tack ska ni ha. Målsättningen är att hålla i bandyn minst säsongen ut, sen får vi se. Lite fördelen med att endast ha sig själv som beställare och ansvarig utgivare. Går på vilja och inspiration. Det ska vara kul att skriva och referera och naturligtvis är det roligare när man vet att man både blir läst och uppskattad. Tack ännu en gång!

10 slumpade skivor att inleda veckan med

Inte en kappsäck full av pengar men dock en ryggsäck halvfull med cd-skivor. Så inleds den här veckan på kommunkontoret. Vet inte hur jag hamnade med tio titlar i min cirkulation. Brukar ju vara sex eller kanske sju men samtidigt ser ju det talet till att skapa lite luft i det hyllsystem som nu börjar bli välfyllt på både längden och bredden.

• James – Justhipper
• Travis – The invisible band
• Dupont – Entering the ice age
• Soft Cell – Keychains and snowstorms
• Familjen – Mänskligheten
• East 17 – Steam
• Stereo Mc’s – Connected
• The Creeps – Blue tomato
• Maroon 5 – Songs about Jane
• Simple Minds – Celebration

Ja både en del svenskt och engelskt. Klassiska singelhits och några för mig lite mer okända alster. Det har blivit så på senare år. När begagnatmarknaden är stor och priset är lågt. Då sväller det lätt. Artister får en chans. Grupper ges möjligheter, allt för att utöka bredden och helheten. För en eller två guldpengar så kan ju inköpsribban sänkas rejält. Dock kan det vara ett stort steg för vissa artister att bryta sig in. Sen kan jag ju ibland ha väldigt svårt att förklara varför just vissa band får grönt ljus medan andra får finna sig i att vara på distans.

Jag har dock börjat sålla där hemma. För repade och skadade exemplar, vilka inte är köpta av ett speciellt syfte, kommer att rensas bort. Jag vet! Ett stort steg för mig att rensa och slänga. Men om jag måste på något vis prioritera, så är det ju bättre att prioritera bland skivor som är fortsatt spelbara och som snurrar som de ska. Rätt logiskt. Men mentalt kan ju även det vara en svår tröskel att ta sig över. Samma med lp. Alla fådda och ärvda vinyler granskas extra noga just nu. Lite mer och högre tolerans för egna skivor, där kan ju exempelvis det räcka med att A- eller B sidan går att snurra utan hack.

Ibland har jag funderat över om Kean, Travis och Coldplay inte är samma band egentligen. Men kanske är det bara jag.

Topp två album från den här listan måste vara alstren från Familjen och Creeps. Jag har ju faktiskt sätt båda live, Familjen i Malmö och Creeps i Kristianstad. Ångrar att jag inte tog mig till scenen vid Evedal när Simple Minds spelade där, låg ju på campingen bredvid.

En ganska obokad vecka på dagtid. Året har inte tagit fart på riktigt ännu. Kvällarna börjar dock se ut som vanligt igen. Möten var och varannan dag. Tog dock fram till vecka 4 innan 2024 tog fart på riktigt. Viss hjälp med det fick jag ju genom att ligga i sjuksoffa mest hela vecka 2. Har verkligen blivit en slowstart på året.

Snön regnar bort på vägarna i kvarteret just nu. Bra. För det var eländigt att ta sig fram i morse med bil. Undrar hur stackarna som går eller cyklar klarar sig i den blöta och halkiga djupa modden som ligger kvar.

Vår fina alm led stort under snötyngden i helgen. Får ut och såga bort och putsa till trädet när bara snön har gått och det går att komma nära slänten igen. Undrar hur länge vår trollhassel kan undvika att gå i blom, skymtade i gult redan för någon vecka sen, sedan kom kylan.

Lagerhäggen på framsidan ser extra spretig ut just nu. Vissa grenar har släppt, andra ligger tyngda av snö och is. Egentligen hade det inte gjort så mycket om några enstaka grenar knäcks. Den börjar bli väl stor där den står och fast att Eupatoriumen har mycket växtkraft, så står den ju snart inne i den gröna och fylliga busken och kan få svårt att se så stor och ståtlig ut som den kan göra.

Överväger att börja jobba med Avloppshits 3. 50 stycken upptempolåtar som kan vara bra att ta med sig ut i fält och som kan lyfta arbetsmoment som att arkivera handlingar exempelvis. Kan både vara nyare låtar och klassiker. Högt och lågt. Samlingsord POP och det ska uppmuntra medsjung med tillhörande handklapp och eventuell spontandans. Målsättningen får ju vara att ha listan klar till exempelvis den 3:e juli i år.

Finns ju några bubblare på skivorna här ovan: Tainted love, När planeterna stannat, Step it up, Ooh – I like it, för att nämna förslag på inriktning. Kom gärna med andra förslag.

Boendet till VAK i Sundsvall fixat. Ska bli kul att komma ut och ta in lite ny information och inte minst inspiration. Det ligger en stor kraft i att träffas lite utanför det vanliga sammanhanget.

Vilken natt

Natten kändes kort, morgonen kom tidigt. Blixtar och dunder. Bomber och granater. Det var trötta ögon som vaknade. Funderade. Hur såg det ut? Hade vädret gjort något intryck? Bestående. Men på väg ut till postlådan såg allt ut som vanligt.

Summertime sadness var en av morgonens låtar. Passade bra. En slags avslutning. På sommaren, den tid som flytt, att livet går vidare, att du får ta en dag i sänder. Ingenting är för evigt. Tur är kanske det.

Lana del Ray, har ingen egentlig aning vem artisten är, hörde bara att det precis har kommit något nytt, vilket verkade vara trevligt och intressant. Ännu finns hon inte hemma på hyllan men är nog endast en fråga om tid. Finns så många artister som bara är namn i en spellista nu för tiden. Kanske ett tidens tecken. Att man själv inte aktivt tar del av popkulturen längre. Den finns där. Ändå. Musik släpps, artister kommer, vissa består, andra är som fotspår i ett vattenbryn som nästan genast spolas bort.

Åter till vädret från i natt. Ljussken lyste igenom persiennerna. Det mullrade på. Ett tag kom blixtar och muller i princip samtidigt. Det måste ha varit nära. Kändes lite obehagligt, funderade på att gå upp, göra sig redo och beredd men frågar var i så fall, beredd på vad då?

Vädret fick en att tappa tidsuppfattningen. Höll det på i tio minuter eller pratar vi om flera timmar? Låg som på högspänn. Blundade hårt, tänkte mig bort. Tänkte att jag måste sova, tänkte för mycket, sov för lite, det kan jag klart konstatera nu.

Du kan lätt känna dig liten och utsatt av åska. Kan inte påverka. Ett offer för vad som är på gång. Du får agera om något händer, vara beredd, högt vatten, fallna träd, bränder på grund av nerslag och överbelastning. Ja när du ligger i mörkret kan du lätt måla upp mängder av bilder om världen utanför ditt fönster.

Oftast ser allt ut som vanligt trots allt.

Alla här hemma hade märkt av det. Störd nattsömn. Smattrande regn och rullande åska. Någon hade konstaterat att det glödde till i en gatlampa, kanske slog blixten ner där i närheten? I så fall var det inte många meter ifrån vårt hus och tomt.

Blixten slår aldrig ner två gånger på samma ställe. Eller den slår bara ner två gånger på samma plats. Det ena lärde man sig i skolan och det andra snappade jag upp här om året, vet inte om det är sant, varifrån den uppgiften kommer. Du hör en massa saker, läser i flöden och får saker berättade för dig. Vem är ursprunget på historien? Vari ligger sanningen? Ja sådant får man tänka på i många sammanhang. Saker kan ju uttryckas för att vara roliga. Skapa en slags debatt, få igång ett samtal. Då kan det lätt bli att det skarvas lite med sanningen. Källan finns, ursprunget är lite mera osäkert i det sammanhanget.

Fick för mig att cykla om sjön till jobbet idag. Visste inte vad jag trodde mig få se. Behövde se det i alla fall. Sjön var lugn. Men inte stilla. Oroliga vågor. Kändes som om det låg något och lurpassade under ytan. Utanför blickfånget. I skydd av mörkret men troligtvis bara jag som tolkade skvalpet så. Ville se något annorlunda, osäkert vad, bara något annat, nytt, ovanligt. Men även på sjön så hade regn och blixtar inte lämnat vara sig avtryck eller visade på något bestående uttryck. Allt var som vanligt.

Måndag. Ny vecka. Nya möjligheter och vi lämnar snart augusti bakom oss med ett slags Summertime sadness som ett soundtrack.

Måndag, det grönskar utanför

Det blev en liten och lugn start på veckan. Lördagens magonda är nästan bortglömt förutom en viss trötthet och stelhet.

Om man bara stannar upp och tar sig tid att se sig omkring, så märker man att mycket händer i trädgården varje dag just nu. Det grönskar, växer och slår ut lite varstans. Snart klippdags för gräset igen, bär och frukt går i blomning och i plåtpergolan har allt klarat vintern. Fyra klematis, två flyttade rosor samt två kaprifoler. Kompletterade med egna frösådda luktärter samt ett björnbär, i år lär grönskan nå upp till taknivå, ska bli spännande att se.

Såg något rött långt borta från tvättstugan. Trodde att det var tulpaner men visade sig vara lilla Scarlet Wonder. Tänk att den kom före azalean, men det brukar den kanske göra? Minns inte färgen på den men snart avslöjas den saken. Synd på den andra azalean att den har gått ut, var en färgklick borta i söder.

De tre rhoddisarna verkar ha klarat flytten. Får hoppas på kort eller ingen torka alls nu på vårkanten.

Ekorren på besök idag igen, uppe vid stora hemlocken, blev inte jagad av en katt den här gången. Plötsligt förstår jag att en svart katt kan betyda otur, i alla fall om du är en ouppmärksam ekorre.

Återhämtat mig, sovit och läst idag. Så klart att slutet av Girot krockade med kvällsmaten, tur att Eurosport player finns. Ingen succé för Jumbo-Visma dock.

Mando Diao, Transvision Vamp, Fluke, Volbeat och Cabaret Voltaire i spelaren under eftermiddagen. Bra blandning över tid och rum.

Nu som sagt en fåtölj i uterummet. Tända värmeljus, spellista och en god bok. I morgon blir det full fart igen.

Funderar lite över att gallra rätt hårt i slänten. Finns ett par sorter som är lite väl växtvilliga för sitt eget bästa. Kanske flyttar sorterna till buskage rabatten, där kan de konkurrera bäst de vill och samtidigt kan jag fundera vad jag vill komplettera med i slänten. Nytt försök med Agastache och Astrantia? Ja kan nog bli något sånt.

Den nya aronian är på väg att gå i blom. Blir det samtidigt som malusen kommer ingen lägga märke till den. Den får kontra med bär och höstfärg längre fram på året.

Det verkar som om benveden klarade flytten och att det tar sig bra under fiberväven i pallkragarna. Ska bli spännande att följa den utvecklingen.

Måndag en flygande start

J ag sjunker ner i soffan. Glider ner lite till. I blandaren ligger en ny blandning och jag tar något av det lättare slaget till kvällsmat. En lyx att få komma hem. Sätta sig ner. Varva ner och överlåta Simple Minds, The Killers, Jesus Jones, Page samt ett samlingsalbum från musikserien på TV 4, det med Familjen. Måste det vara, har bara en vad jag vet, nåja det visar sig lite längre fram.

En effektiv dag på arbetet. På plats. Våning 4 i det närmaste tomt på folk och det kan kännas lite deppigt med alla tomma rum, alla personer som brukar vara där som man inte vet när man träffar nästa gång. Samtidigt finns det ju en annan aspekt på det där med att vara på jobbet, du kommer hem till ditt hem, ingen arbetsplats, du slår bara inte ner datorn och undrar vad som händer här näst, du kommer hem, håller distans, i vissa lägen tror jag upprepningen kan vara lite dövande, dämpande, att sällan se något nytt. När arbetsplatsen blir lika med köksbord, kafffekoppar och fika på distans. Vardagen kommer säkert se ut lite så här också även i framtiden. Men jag hoppas att det kan bli lite tal om någonslags valfrihet i sättet att välja arbetsplats och dess förhållande till att göra vissa dagar eller moment hemifrån. Till vissa delar lär vi oss fortfarande. En förändring innebär ofta en möjlighet till utvecklingen men även där är så klart alltid lagom bäst.

En lunch fixad i farten. En svinnsmart macka med en liten Påskmust. Till det en god bok. En diktsamling av Edith Södergran. Tror inte att jag har motsvarande innan. Ibland är det bara så när man går in i en bokhandel, någon titel ropar på uppmärksamhet. Vill läsa mer poesi och lyrik. Vill väga ord och mäta formuleringar. Finna något på djupet, helt enkelt låta mig sköljas med av någon annans sätt att tänka och se på världen. Jag återkommer gärna till den tanken, tanken och idé om det där med perspektiv. Få perspektiv. Se saker i ett annat, hitta vinklar, vrida på linsen, zooma in. Ja du kan leka med tanken om du bara ger dig lite tid till det. Vågar stanna upp. Blunda, andas djup, ja det finns många olika sätt och vis för det hela.

Hur man än försöker skilja på jobb och fritid så är det en tunn linje där i mellan i bland. Ett pling i en telefon, ett meddelande, ja ett samtal kan komma. Vi är ju alla delar av samma enhet, det oavsett om det är ens förvärsarbetande del eller den i familjen eller vid favorit sysselsättningen. Allt är så nära. På gott och ont. To have and to hold, så nära får ingen gå eller som Jesus Jones sjunger på skivan Doubt, Who? Where? Why? Just den här skivan innehåller väldigt många bra spår, så många att de finns få som är lika bra på uppföljarna. Har tre skivor med bandet på hyllar, oklart hur många alster de tryckte ut och undrar om de fortfarande spelar ihop ibland.

Jag är positiv till The Killers men i ärlighetens namn la jag 10 kronor på det här albumet bara för att covern Shadowplay finns med, kunde lätt plussat på en nollla till i slutet där, den hade fått följa med ändå, bara en slummp att jag hittade låten via en musiktjänst innan.

Skivan med Simple Minds är Good news from the next world, ett bra musikaliskt hantverk och Shes a river är en stark singel. För att komma till det där med album med många bra låtar, Page med Det är ingen vacker värld men det råkar vara så det ser ut.

Regn hos mig med Familjen. Ja det har verkligen varit mycket väder idag, som i april, solsken mörka moln och snöblandat regn. Inget av det när man var ute på strandskydd, klarade mig och oss precis. Ibland har man marginalerna på sin sida, sånt måste man komma ihåg, det är inte bara regn hos mig, även om vissa dagar och veckor kan kännas som det är det som dominerar i omvärlden.

Bra flyt på morgon och förmiddag, lite möten efter luch och sen en avslutande promenad längs med strandkanten. Ingen dag är den andra lik. Men det gäller att se möjligheterna och ta vara på dem, hjälpas åt, finnas till och stöttas. Ingen kan bära alla alltid. Det måste vi hjäpas åt med. Det är i samspelet vi växer och utvecklar varandra.

Jag måste säga att det var snällt av The Weekend att låna ut sina scenkläder från Superbowl till lördagens musiktävling. Om jag röstade? Nej, i år hittar jag inget som måste komma in på någonslags spellista men sånt kan ju ändra sig. Vann rätt låt? Ja troligvis, på något sätt måste ju antalet röster spegla av vad allmänheten och experterna tycker.

Körde ett kortare pass på morgonen, ett litet balansprogam men det blev extra kort, en direkt och plötslig smärta över vristen på utsidan av högerfoten satte stopp. Kändes som om jag stod och balanserade på stumpen av skenbenet. Gick över efter ett tag, bara jag inte trampar ut ordentligt så ska det säkert inte vara något problem. Bara lite märkligt det där att man kan stå rakt upp och ner, utan någon belastning så känns det som om det släppte något. Nåväl, nu frukost och sen dags att logga in för en ny arbetsdag med hemmet som utgångspunkt.

Måndag, dags att popa-till det

Någonstans mellan kvällsmaten och ungdomarans kvällsaktiviteter så drog jag igång lite Page från en musiktjänst. Ett S.O.S. kom först, en fantastisk popsång vilken dag som helst och då inte minst på en måndag.

Hittade ett klipp från Nyhetsmorgon när låten skulle presenteras och i mina öron är detta deras bästa album än så länge. Bifogar även min fria tolkning på låten vilken återfinns i samlingen, 10 små texter. God kväll!

I den här staden är det lätt att gå vilse

I den här staden är det lätt att gå vilse. Alla hus ser likadana ut. Gatorna går i räta rutmönster och endast siffrorna på fasaderna berättar var jag är. Bakom tunga moln finns det sol. Det är mitt på dan men den går knappast att kalla ljus. Höstfärgade löv gör gräsmattorna gula, nakna kronor syns mot den mörka himlen. I pölarna syns det små ringar av regndroppar. Personer med mörka jackor med huvor skyndar förbi mot okända mål.

Mitt i allt detta står jag. Jag är vilse, mitt uttalade mål finns någonstans i framtiden. Men jag har förlorat mig själv på vägen dit. Små avstickare har blivit mängder av omvägar. Jag är inte ens säker på om mitt eviga letande har tagit mig framåt. Det har i alla fall inte gjort saker och ting enklare i alla fall. Jag har förlorat mig i detaljer. Jag har intalat mig själv att alla snesteg på vägen endast är faser på vägen att ta mig igenom. Men då nu kompassnålen har trillat bort finns inga enkla vägar och val kvar, vare sig framåt eller bakåt.

I den här staden e de lätt att gå vilse men du har ju alltid din inre känsla med dig. Jag gör mina egna val. Jag är själv ansvarig för min egen vilsenhet. Vilsenheten får aldrig bli konstant.

Jag måste själv hitta tillbaka och inte bara acceptera att jag hamnat fel. Är jag inte van vid att göra egna val så blir det lätt att få återfall. Blicken sänks, man tar ett steg tillbaka och glider undan, in i sig själv.

Jag kan inte längre acceptera det, att det e lätt att gå vilse i den här stan. Jag ser mig själv som en stig på väg in bland träd. Träd som blir större och som hela tiden gör stigen smalare och ser till att det mörknar runt omkring mig.

Jag kommer fram till en y-korsning som jag endast minns svagt från min ungdom. I stort sätt hittar jag i hela skogen och jag är övertygad om att jag vet vart den vänstra stigen leder. Den slingrar sig fram och har gott om rötter som gör det lätt att halka och tappa fotfästet.

Jag känner mig trygg med det vänstra valet. Vägen kommer inte att bli enkel men jag vet vad som väntar då stigen tar slut. Den högra lockar dock mest. Varför vet jag inte. Jag har aldrig haft något stort intresse för att kasta mig ut i det okända. Men kanske är det dags för det nu.

Det börjar mörkna allt mer. Det är säkert inte omöjligt att jag kommer gå vilse. Men skrämmer det mig? Ja självklart gör de det.

Jag står och tittar på mina alternativ. Vänster eller höger, inget av valen ger mig garantier på att komma fram. Inget av alternativen låter mig komma fram utan egen insats. Jag står och tvekar, alternativen blir snävare för varje minut som solen sänker sig ner. Snart är den helt nedanför trädtopparna och det stora mörkret börjar breda ut sig.

I den här staden e de lätt att gå vilse men en sak är säker. Ska jag gå vilse ska jag göra det med öppna ögon.

Måndag igen

Osby station, en solig måndag i juli. Någonstans i mitten av den svenska sommaren, i början av semestern för vissa, i dess absoluta slutsekundrar för några av oss andra. Nåväl. Ny vecka, nya möjligheter, nu kör vi så det ryker.

Fick nog med mig det mesta idag trots allt. Gick även att komma upp även om det var omotiverat sen sänggång i går, 23.46 and counting, för det blev lite stilla läsande också. Öppnade även fönstret, var fruktansvärt stillastående igår, ja inte så konstigt, själva gjorde vi ju inte så mycket heller. Blev typ en mellandag, en transportdag, för återhämtning och nollställning. Nu börjar vardagen igen, kan inte säga att man uppskattade alarmet strax innan fem, hade glömt att radion hade tappat sin stationsinställning, känslig sak det där, får jobba på finmotoriken ikväll.

Tänk att vissa saker inte blir av bara för att du har extra mycket tid för att genomföra det. Min nya ryggsäck kom med, den gamla också, får försöka få till en sammanslagning under dagen, ut med det gamla, sätt igång det nya, är ju trots allt mest arbetsmaterial i ryggan, sen kan man ju fråga sig hur aktuell information som ryms i alla färgglada plastmappar.

Upp och fixa till frukost till oss båda, duka upp i uterummet, lite kallt. Vänd mot klockan och inte mot trädgården, avigt men av behov, är lätt att man blir sittandes där, tittande ut eller läsandes dagens tidning eller något i bokväg. Blev inte mycket läst i boken som placerades där ute, hade oftast redan en annan bok med mig ut, eller satt man bara där, spanade ut, mot det gröna och försökte drömma bort alla krälande sniglar. Säkert nytt rekord där i går, på framsidan, får nog gå på safari där en kväll denna veckan, kanske lyckades jag träffa någon med cykeln i morse, såg inte, kände inte, nytt bakhjul, kändes konstigt, var säkert runt och satt rakt men kändes väldigt stabbigt, är kanske skillnad på däck och däck, pumpat för mycket eller för lite? Kanske bara en känsla. Men gick trögt ner till byn ändå på plats rekordtidigt. Kändes så, förra Öresundståget gick precis när jag parkerade. Nästan tomt på cyklar i stället, gör det min mer stöldbegärlig? Hoppas inte det, har haft tur, både att det nästa alltid fått plats under tak samt att den alltid stått där, aldrig luftad, aldrig borta. Trogen. Det värmde till på stationen. Skönt med sol. Sån piggar upp på en måndag. Ingen speciell dag egentligen. En av många, dagar, veckor, en dag i mängden. Två ryggsäckar och en dataväska, en ska bort, minst en, helst två. Då vet man vad man ska göra idag.

Det var dag för storstädning på kontoret under min semester men bara om man hade plockat undan, inte jag, hann inte, bad andra att rafsa ihop allt i en hög, får se hur det ser ut.

Kom ihåg matlåda bara en sådan sak och tåget kom utan att jag hade kollat upp det i förväg. 17-22 grader idag, var det lite regn på västkusten? Håller mig nog inne idag. Fyllde på alla mina allergisaker innan semestern, glömde dem på jobbet, köpte upp motsvarande saker hemma också, dubbelt upp, here comes the sun, samt pollen och alla nysningar på en och samma gång. Gräsallergiker har det svårt i dessa tider, svårt att nysa tyst på ett tåg. Får klia lite bättre sen.

Det där med biljetten i mobilen. Inte smidigt, ännu en sak som gör att man måste ha telefonen nära till hands. Jag som var inne i mitt skrivande, inne i bubblan, visst har jag biljett, ett ögonblick, jag drar åt höger, åt vänster, fram och bak, var är ikonen där biljetten gömmer sig? Jo där, varsågod och tack, är inte teknikfientlig, finns de som hävdar det, jag bara tycker att vissa saker blir onödigt komplicerade och kräver min uppmärksamhet på fel sätt. Kanske mer min inställning som måste ändras snarare än själva appen.

Var först på min sida på stationen idag. Det kom några till, vissa klev av i Osby, svårt att säga vilka som var flest, på eller av. Många kliver av i Osby, undrar vart de tar vägen sen, vad gör de där om dagarna när jag inte är på plats, när jag tar tåget bort.

Mycket hemester i år, finns så mycket att upptäcka man är oftast sämst på det som ligger en närmast. Måste åka bort för att koppla av. Du gör ju själv dina dagar som du skapar dem.

Hörde en röst på stationen, visste vem det var, kan nästan inga namn men vi vanependlare känner igen varandra, i alla fall där och då. Hade vi mötts någon annanstans är det inte säkert att vi ens nickat åt varandra, det ligger i igenkänningen, vissa saker måste ske på rätt ställen, om inte blir de oförklarliga.

Det var något mer jag tänkte på innan, det där med att ju mer tid du har ju mindre saker blir gjorda. Släpper den, in i dimman som finns här strax innan Vislanda. Solen finns där bak, ser den, känner den till viss del. Det var detta med lösenord och förväntade arbetsuppgiften denna vecka, tom kalender vad jag vet, vad jag inte vet har jag inte ont av, inte än i alla fall. Funderar på vad jag ska spela för musik på jobbet idag? Någon av de långa listorna? Kanske mer bandorienterat? Page ligger nära till hands, har kört de i några dagar nu, kanske James? Vi får se, går på känsla, finns alltid Depeche Mode att dra till med om det skulle behövas.

Just det, fixade fram ett uppskov inför denna veckan, kanske måste börja där. Ja efter mailkorgen då förstås, har tjuvkikat lite, ja vet, dumma mig, borde ju accepterat att telefonen släppte uppkopplingen men av en händelse låg ju ända datorn där. Av en slump kom den fram en gång (kanske två) i veckan, allt för att förhindra de stora överraskningarna idag. För att känna sig delaktig och kanske behövd. Sådant som kan hända, det hände rejält när jag var ny och ung och mer omdömeslös, ni vet, känslan av att man alltid behövs, att jorden kanske inte snurrar om man inte hjälper till, om tidsuppfattningen går ur led om du inte bara svarar i jobbmobilen en extra gång till (den ligger kvar på jobbet detta 2020),

Knappt 30 minuter med Öresundståget och lite mer när man åker Krösa som jag gör denna morgon. Tidiga tåg hela veckan? Nja, vi får se. Vi får börja med en sak i taget. Viktigt att få det med sig från början, en sak i taget, kanske inte var mitt huvudfokus innan denna semesterperiod, nu, andas in och sen ut, ta det som det kommer, prioritera tidigt, för att slippa släcka bränder som redan är övertända. Vattnet ska räcka till allt, inte ångas bort, gå upp i rök utan verkan. En öppen dag. Ny vecka och nya möjligheter. Har inte tänkt så mycket på avlopp under semestern, naturligtvis inte släppt det helt, hade inte varit jag. Läst någon insändare och kommit på vissa saker som jag borde ha mejlat iväg innan jag gick, jag ber om ursäkt för det, ska hantera tiden bättre ju.

Vi har lämnat Vislanda. Fortsatt dimma utanför mitt fönster, vi rullar på med bra fart. Stänger ner i förtid idag, finns ingen anledning att stressa in i det sista, en orörd dag ligger framför mig, barnens fotboll drar igång ikväll, den delen av kalendern börjar redan fyllas upp, av bara fotbollen, sen ska simningen in och bandyn i två föreningar. Två barn på högstadiet och jag funderar på omändringar i rabatterna hemma. Får ta upp den tråden en annan gång. Nu avslut, spara som och allt det där. Ny vecka, var det Alvesta det hette? Jo, bara skojade. Nu passerar vi reningsverket och ja, jag lägger av.

Before the storm

Måndag igen. Denna veckan också. Så kom den. Stod först i kön. Precis som vilken vecka som helst.

På spelaren på morgonen, Darude, ni vet låten Sandstorm. Kanske inte världens mest naturliga låt att börja en vecka med, men så fick det bli. Om jag följer mitt schema är det Lars Demian i morgon.

Personligen en lite strulig helg, ihållande huvudvärk, varm utan feber, idag måndag är det bättre. Sovit lite dåligt i två nätter, pollen? Ja kanske. I dessa tider känns det som om det kan ha varit vad som helst.

Få trädgårdstimmar i helgen, typ noll. Nåja inget växer ifrån en just nu. Lite svalare så dämpas tillväxten även om regnet gör sitt till för att få igång allt. Det blir grönare just nu. För var dag. Det behövs vatten dock, förr sa man att det inte kunde regna för mycket innan midsommar. Hade du frågat för en månad sen hade man skrattat åt det uttrycket, nu är det aktuellt.

Sandstorm. En vad ska jag säga, en medryckande låt. Intensiv. Nästan för intensiv för en måndag men varför inte. Kickstarta veckan. Frukosten gick snabbt att göra, äggen kokade extra snabbt, det pep från te-kokaren.

Darude? Artist, grupp eller DJ? Finländsk? Jag tror det.

Snart dags att premiärklippa gräset, kunde hänt igår, gjorde inte det. Fick bli lite stilla älgvandring istället, såg bara en stor flock med renar, ett tjugotal. Kanske inte är så stort med renars mått mätt? Vad vet en skåning om sånt? Ett par maskiner tvätt och skjutsning till träning. Lite fick man göra, kändes bra.

Härlig runda på morgonen. Solen sken över sjön. Tänk vad olika världen kan se ut olika dagar. Gott om fåglar. Visst är världen en rätt trevlig plats, mitt i krisen, här i Osby, trots allt.

Dags även att fortsätta kantskärning och att våra i roslandet. Känns som om det behövs mer fukthållande jord igen där. Blir torrt, fruktansvärt torrt. Snabbt. Städa upp bland rotskott, vilsekomna stockrosor samt fröade tistlar. Rätt sak på rätt ställe, annars kaos och anarki, fel ställe för det.

Det börjar ta sig med lökar uppe i blåbär/smultronlandet, lät nästan som en glassmak. Blåbär/smultron låter som en kombination jag kunde valt i kulglass. Snart tar azaleorna över. Blir ny färgchock. Får se om några rhoddisar går i blom också. Scarlet Wonder brukar aldrig svika, få blommor men dock blommor. Samma med Roseum Elegans, eller om jag har planterat den som är nästan likadan. Skulle ha varit Cunninghams Whith egentligen men fanns inte när jag var på planteringshumör. Även det landet behöver lite ny och fräsch odlingssubstrat.

Lite saker börjar röra på sig även i växthuset. Gäller att komma ihåg den dagliga kollen, precis som samtalet varje dag till föräldrarna. Det gäller att vi tar hand om varandra i dessa tider. Ring en vän om du kan. Utgå inte från att alla andra gör det, tillsammans kan vi göra skillnad.

Avslutar med en liten låtlista. Det var vad som kom upp denna morgon när april är på väg att övergå i maj. Redan maj! Var tar dagarna vägen? Man får anstränga sig lite extra för att det ska hända nåt. Lätt att bli passiv när det mesta är inställt eller satt på paus. Ikväll fullmäktige, ska vi gissa att placering av en ny brandstation blir huvudämnet? Följ det på webben.

• Vi är inte längre där – Kent
• No more (This is the last time) – Depeche Mode
• We stand alone – Covenant
• Song to the siren – The Chemical Brothers
• Here I go Impossible again – Erasure
• Helsingborg – Ossler
• Young & Stupid – This perfect day
• Anna (Go to him) – The Beatles
• Call my name – OMD
• Hello Spaceboy – David Bowie

Vilken låt hade ni velat ha med på en måndagslista? Tell me why I don´t like modays kanske? Eller vad som helst med Happy Mondays? Kom gärna med förslag.

Kikat ut på gräset. Lika bra att dra igång den motordrivna den första gången. Mycket mossa att forcera, blir så i början av säsongen, sen blir det bättre, grönare, mer strån och mindre mossa. Inte så mjukt, cylindern sjunker inte ner, blir inte inbäddad i lös och grön massa. Klippa mellan jobb och KF? Kanske inte, inte läge för mig med allergi att nysa mig igenom ett offentligt sammanträde? Visst, inte så mycket gräspollen ännu. Men kanske dumt att chansa.

För att vara en text som skulle handla om trädgård, vår och lökväxter så var den rätt så värdelös. Men en tanke kan lätt bli en annan, saker kommer upp och vill ut, låt det bara ske i så fall. Kanske nöjer mig med lite kantskärning ikväll, i vilket fall som helst, en trädgård blir aldrig färdig.

Ute och cyklar

Det fick bli cykel ner till tåget idag. Äntligen är våren här! Har varit lat. Länge. Nu var det dags, pratat om det i flera veckor, på måndag det är då det händer. Vilken måndag, jo denna, får se hur länge det varar. Hoppas att det blir en lite mer normal vecka nu. Är inget normalt läge i stort men det gäller att inte göra det större. Det kan skapa oro, oro kan sätta sig. Bli en skugga. Solig helg. Mer blåsigt på söndagen. Hela Osby var på Näset i lördags, mycket bilar, folk som umgicks på distans. Vi kan inte isolera oss helt, livet går vidare, det finns en vardag för alla. Se till att inte glömma bort de som inte träffar några andra människor just nu. Ring. Det samtalet kan betyda så mycket.

Måndag morgon. Frukosten avklarad. Cykeln står och väntar i skjulet. Frusen gräsmatta, låg sol. Det blir nog fruktansvärt kallt! Kalla händer, kalla öron, lår och rinnande ögon. Fick ut min tvåhjulade springare. Stod i mitten men längst in, hur tänkte jag när jag stuvade in dem igår. Vi brukar cykla till kyrkan, längre än till tåget, brukar dock vara ett antal timmar senare. Ut på vägen. Hålorna gav sig genast till känna, står upp och trampar. Rädd för att frysa fast om jag sätter mig ner. Kalla lår, ögonen börjar rinna direkt. Hoppas det slutar snart. Gäller att inte se förkyld ut, svårt nu när jag börjar märka av pollen, kommer att hålla i sig länge, något vårblommande men mest gräs. Kan få jobbiga pollendagar långt in i oktober. Mindre bekymmer egentligen men gör mig lite störd. Trampar på, andas in i halsduken, det bildas kondens på glasögonen. Ser inte så mycket, märker att jag får solen i ögonen, den står lågt över sjön. Fantastisk utsikt, synd att man inte har tid att njuta av den, i och för sig kvittar det nu. Ser inget. Är det is på glasögonen. Famlar nerför trappan och tar mig upp på min perrong. Håller på att glömma att jag här hjälm på mig, famlar med min nyckel. Stela fingrar. Äntligen på plats. Ska säkert få en bra rutin på detta igen.

Spontanfika på Näset i lördags. Tre generationer på samma plats. Vi hade köpt fika. Tänkt sätta den på trappan. Bryggde en kanna kaffe, gick en lång runda. Blött på västsidan men inte för blött. Gick att ta sig fram, även där stig saknades och där ingen tagit sig fram på en långt tid. Äventyr i litet format. Snår och vatten. Utmaning. Det gäller att vara uppmärksam. Ser på citronfjärilar som fladdrar runt, hör fåglar på håll, mest sjöfågel. Konstigt, borde varit mer vanliga små fåglar här i skogen. Men de kanske också blev tagna på sängen av att här var så mycket folk.

Lite sport på tv. Bandyfinalen för herrar, när damerna spelade var vi ute. Synd, det var den matchen som var mest spännande. Höll på Edsbyn när jag var liten. Oklart varför, minns att jag såg bandy hemma hos mormor och morfar. Säkert någon annanstans också. Tyckte även om Vetlanda. Det var något med dräkterna, de var först att spela i självlysande, ibland minns jag dem som tvåfärgat. Vetlanda, bandyns svar på Dortmund. Har alltid tyckt om bandy, det är elegant på något vis, mycket ytor, skridskor som biter i isen, spelare som bågar än hit och dit. Någonstans finns bollen. En tia för varje gång man ser den, blir inte direkt rik på det. Nu håller jag nog mest på Vetlanda, känns som hemma, även om det geografiskt finns lag på närmare håll. I speedway Dackarna. Varför inte Vetlanda? Ja du kan inte vara logisk i alla dina val här i världen.

Såg även futsal. Semi mellan IFK Uddevalla och Hammarby. Måste bli imponerad av laget från västkusten, strulig säsong, spelare som kommit men mest gått. Nu ändå i semifinal. Vinst i första matchen, måste komma ihåg att ratta in returen i nästa helg. IFK Göteborg ledde klart i den andra, brydde mig inte om att se om AFC kom närmare. Blir minst ett IFK-lag i finalen.

Det gäller att leva så normalt som möjligt. Men jag tycker det är svårt med barnens träningar. Var går gränsen mellan frisk och hostig? De precis som vi pumpas ju om virus dygnet runt. Ska skolan stängas? Vad händer då? Mycket hänger i luften. Beslut väntar. Helgerna är oklara framöver, det gäller idrott, födelsedagar och andra aktiviteter. Vi tar det dag för dag. Tränar när allt känns rätt. Svårt att motivera barnen när inte de är taggade fullt ut. Inte för att vi någonsin tvingar barnen att träna men det är lättare just nu att bli hemma.

Lördagen ute på hajk. Söndagen lite i trädgården. Lite beskärning. Omplantering av pelargonier och upp plantering av ampelliljor. Satte ett par rotade plantor i varje kruka. Hoppas de tar sig. Kul med lite ny och späd växtlighet i fönsterna. I rabatterna fortsätter lökarna att växa till sig, det känns som om något äter på tulpanerna. Kan inte bara vara barnens bollspelande som håller nere lökväxterna.

Fixade lite blandade bilder ute på Näset. Funderar på att göra en ny Kloster. Får se hur det blir. Bilderna är ner sparade. De ligger vända och mallade och klara. En text påbörjad, har många infallsvinklar, kan bli bra, tar lite tid dock. Men tid verkar man ju få en del framåt.

Stigen

Du går, följer en öppning.

Den leder dig framåt.

En stig.

—

Den kan ha olika karaktärer, stigen.

Ibland tydlig, vissa gånger nästan uppslukad av naturen.

I skogen är inget evigt.

—

Du leds, du får val.

Stigen vindlar, väljer riktning.

Du kan låta dig ledas, mot nya mål, utan att känna till vägen dit.

—

En stig kräver uppmärksamhet.

Inga fallgropar, dock rötter och sten.

Ha koll på fötterna, släpp inte blicken neråt helt.

—

Ibland kan det vara svårt.

Att veta vad som är stig eller villospår.

Måste välja, ta konsekvensen längre fram.

Ny vecka. Nya tag. Fick bra flyt på jobbet i fredags, hoppas ta vid där igen. Vissa dagar känns det som om vi har drabbats av Castor, orättvis jag vet, men det känns så. Fokus. En dag i taget Andreas, en dag i taget. Har ju jobbat med en hög som ska vara borta innan fredag, nytt upplägg från och med idag. Ett aktuellt ärende åt gången, stämde av med en utomstående i fredags. Ibland måste systemet startas om, just nu är det många som ringer, många bollar som studsar överallt och jag är som en förvuxen hundvalp. Tänk att jag skulle dra till med en hundreferens, ja mycket ska man höra och skriva. Tåget går som en klocka. Solen stiger. Vi verkar på en ny fin och regnfri dag. Våren är på väg, cykeln är använd. Standarden för det normala kan vara naggat i kanten men saker måste få fortsätta att pågå. Dagarna kommer ju trots allt ändå. Efter varandra som vanligt. Det gäller att hålla sig uppdaterad, kanske att tänka framåt men att agera efter nuläget. Måla inget på några väggar, kasta inget i glashus och se till att hålla yxan på plats i verktygsboden samt kasta inga handdukar, utan häng tillbaka dem lugnt och stilla på sin plats.

Måndag, på benen igen

Jag dealade med mig själv i natt. Är det plusgrader går jag till tåget. Det blev ett close call, 0,8 på termometern. Men har man lovat så har man.

Jag kom dock inte många meter innan jag ångrade mig. Gårdagens vinterlandskap var förändrat till förrädisk ishalka. Så det blev till att gnolandes ta sig fram med Kents Halka i huvudet. Skulle vilja glida som jag…

Andra förlusten för säsongen för Bradys Patriots. 28-22 till Texans efter att New England nästan lyckades ta sig i kapp. Tre nya TD-passningar av #12 som kan göra underverk på kort tid. Försvaret har fungerat bra, nu gäller det att produktionen framåt kommer igång så att det blir en lång säsong på nyåret.

Osby nästan klart för alltvåan. Bara att göra jobbet färdigt i de sista matcherna. Jag har sagt det förut, finns bara inställningen där i varje match kan det räcka långt.

För IBK Osby blir det en tuff säsong. I förra matchen blev de hårt straffade vid bolltapp på fel ställen. Men så länge laget hittar rätt framåt med viss regelbundenhet finns det alltid chans på poäng. En ny hemmamatch väntar redan mitt i den här veckan. Välkomna ner till sporthallen då.

Det var ett tunt lag som Rögle kom till spel med i Leksand. Fyra anfallare och en back borta. Sörensen är numera med i hjärnskakningsligan tillsammans med Everberg. Tidigare har Gelinas och Curran missat matcher av samma anledning. I förra matchen fanns inte heller Sjögren, Book samt Schira att tillgå. I sådana lägen behöver man lite medstuds men tyvärr kommer inte Will och Rifalk upp med de avgörande räddningarna för stunden.

Måndag och uppe på benen igen efter 36 timmar i soffan. Nu blev inte den platsen ledig speciellt länge. Den yngsta sonen kom hem från innebandyn lite hängig igår och visade upp en temp på över 39 grader.