24
Slut.
En historia har både en början och ett slut.
En resa har ett mål.
Du kommer fram.
Till slut.
–
Slut.
Vissa saker vill man inte ska komma dit.
Bevaras för evigt.
Hatar det.
Att det kommer ta slut.
–
Slut.
Ingenting som förut.
Kan vara bra.
Osäker mark.
Nya beslut.
–
Slut.
Av bara tanken.
Lägger den långt bak.
Minns jag inget.
Kanske den inte slipper ut.
–
Slut.
En djup suck och pust.
Orättvist men logiskt.
Blundar.
Öppnar mina ögon.
Allt är förbi.
Över.
Klart slut.
23
Ord, enkla, dubbla, sammanfattande, förklarande, känslor och budskap. De finns överallt. Det är jag själv som bestämmer hur de skall användas och tydas.
Med enkla ord kan allt få sin förklaring eller lindas in till oigenkännlighet.
Med egna öron tolkas allt man hör och ger en bild av vad som är sagt och gjort. För varje öra som ett ord passerar så riskarar dess innebörd och mening att ändra sin betydelse.
Genom läppars rörelse och kroppsspråk kan mycket föras fram även utan ord. En bild kan låta betraktaren själv få lägga sin värdering i vad han ser. Medan ett ords betydelse kan få väldigt olika innebörd, beroende på hur det framförs. Jag älskar dig, JAG ÄLSKAR DIG, JagÄlskarDig. Det är ord. Ord från dig till mig. Från min mun, viskandes in i ditt öra.
Jag vill ha dig nära, viska orden till dig. Får jag inte det, då kan jag lika gärna ta min rock och gå!
22
Hej du, det blev så tomt när du försvann. Det blev så tyst, tyst så att det blev trist.
Hej du, hur har du det nu? Jag hoppas att det blev bättre, det var du värd.
Hej du, minns du? Nej det är klart att du inte gör, var så ung då, kunde säkert inte förstå.
Hej du, hittade lite saker i en låda, säkert från dig. Jag spar dem som ett minne. Gör ont att kasta.
Hej du, jag vet att du aldrig kommer tillbaka, det saknas något i soffan, jag väntar på fotsteg som aldrig kommer.
Hej du, gör ont att minnas, men hade gjort ondare att glömma dig helt.
Hej du, vi går mot vår, du vet den rastlösa tiden på året. Då när du kom och gick lite hur som helst.
Hej du, ibland tycker jag att jag ser dig. Visst är det fånigt. Jag vet ju att du har lämnat för gott.
Hej du, tänk att man fortfarande ibland hoppas få se dig komma, när man skjuter upp dörren och kommit hem lite sent.
Hej du, åkte precis förbi vårt gamla hem. Såg in genom ett fönster, det var tomt.
Hej du, ha det bra. Vi behövde aldrig säga något till varandra. Följde varandra ändå, det var tufft att säga hej då.
21
De är två. Har alltid varit det. Vuxit upp tillsammans sida vid sida.
Räta på dig! Sträck dig mot solen. Jag försöker men står i din skugga.
Prat, jag ger dig lä. Är ett skydd. Kom igen, jag vet att du kan.
Måste vi bråka om allt? Varje dag likadant. Kan vi inte bara växa upp ihop.
Kom du bara. Vi andas samma luft. Men låt oss inte kväva varandra.
Jag tycker om våra utsikter. Åt alla håll. Att vi har kommit upp oss i denna omgivning.
Man kunde ha haft det sämre. Att stå i solen med fri tillgång till vatten.
Vi har rett ut många stormar tillsammans. Satt ner rötterna. Knipit oss fast.
Tänk så olika allt kan bli. Hur utvecklingen drivs fram. Har du sett alla nya hus?
Tyvärr inte, kan inte se åt det hållet. Är en gammal stam i vägen.
Du är lika gammal som jag, lika ung och spänstig. Skrovlighet är bara yta.
Jag kan inte hjälpa det, känner mig naken när grenen är tom. Utsatt.
Ta inte i så att du lövspricker, lite tidigt än. Tryck tillbaka den stigande känslan av vår.
20
Kom och sätt dig, kom in i värmen. Gå bort från mörker och kyla. Jag har en plats för dig här men du måste ta dig hit själv. Soffan är stor nog åt oss båda. Kom och sätt dig! Vad väntar du på? Det måste vara jobbigt för dig att hela tiden vara på språng!
Ta dig tid kom och sätt dig. Vi kan sitta i vars en enda om du vill. Vi behöver inte sitta i varandras knä från början. Låt det ta den tid det tar men sätt dig ner.
Jag håller en plats för dig. Men jag vet inte hur länge jag kan ha den reserverad just för dig. Kom och sätt dig nu. Jag vet inte om jag bönar och ber eller befaller dig att göra det. Även jag kan känna mig ensam. Det är ingen tanke som du har ensamrätt på.
Kom och sätt dig men bara om du vill. Jag vill inte tvinga dig. Vår relation måste vara byggd av öppenhet och egen fri vilja. Vill du inte så skit i det.
Men jag vill ha dig här. I min soffa. Snälla du, kom och sätt dig. Jag saknar dig så. Soffan är så stor utan dig vid min sida.
Kom, så andas vi ihop.
19
Jag vill se klart. Inget som grumlar min blick. Döljer mina ögon, försvinner i detaljer, dyker fram, försvinner bort. Iväg.
Jag vill förstå. Hänga med när det händer, se när det vänder, hitta mönster och se klart. Idag.
Jag vill känna. Komma ur min tjocka hud, leva här och nu. Se igenom min bubbla och ta mig ut.
Till slut.
Jag måste höra. Orden som kommer ut, meningar kommer fram. Se men inte röra, höra ett språk jag förstår. Nu.
Jag ser ljuset. Gömt i en tunnel men det finns där, någonstans. Framför mig, över mig, på mig. Jag måste bara se det. Våga göra det, våga tro, hoppas, se mig själv, som en brinnande låga.
Skugga. Kan inte hela tiden söka efter den, försvinna in i den, låta den äta upp mig och dölja mig. Måste ha ljus och luft. Andas.
Jag vill leva i tiden. I takt och i ett konstant tempo. Försöker bli visare, lära mig leva med den, gå i takt. Tick tack.
18
Jag jagar en dröm
En dröm du aldrig haft
Jag söker en plats
En plats som inte finns
Jag hör musik som spelas
En slinga jag hoppas du ska fylla med text.
–
Jag har massor med svar
Du ställer inga frågor
Halvfullt eller halvtomt
Spelar ingen roll
Tankar fångade i ett glas
Ett glas som ligger i skärvor på ett golv
–
Stanna ett tag
Här
Lyssna på mig
Nu
Igår, en annan dag
Det kan gå år
Strimmor av hopp
Men ingen kontakt
Det blev ett långt lopp
Allt utanför min makt
Och min kontroll.
17
Somnar om, gång på gång
Men fortsätter se
Allt är vitt
Vitt tomt och tyst.
–
Blundar igen och igen
Men fortsätter se
Natten borde vara svart
Blir vit med tomt innehåll.
–
Vänder mig om igen och igen
Men fortsätter se
Lyssnar på dina andetag
Kroppen som rör sig upp och ner.
–
Ligger stilla helt stilla
Men fortsätter se
Ser ut i mörkret.
Konturer i svart växer fram.
–
Tanken är så tom så tom.
Men fortsätter se
Det ljusnar när det mörknar
Huvudet är med men tanken är bredvid.
–
Tiden går långsamt så långsamt
Men fortsätter se
Digitala siffror i mitt synfält
Som verkar räkna ner och inte upp.
–
Somnar om igen och igen
Men fortsätter se
Som jag alltid gör
Svart blir vitt, ljust blir mörkt
Men allt är lika tomt.
16
Jag finns här för dig, jag vet att även du vet det.
Jag kommer alltid tillbaka till dig, även om du inte ber mig.
Vi kan sitta tysta ibland, förstå utan att förklara.
Vi har ett slitstarkt band, som släpper iväg och drar oss tillbaka.
–
Jag lever mitt liv var dag, vill göra det tillsammans.
Jag har en hjälpande hand, den är tom och väntar på dig.
Jag är en hamn vid ett hav, där det aldrig blåser.
Vi sätter våra hjärtan i brand, en låga som aldrig falnar.
–
Jag kan famla utan kompass, du är min karta.
Vill inte stämpla utan dig, snälla följ med mig.
En stig kan vara okänd, men jag blir aldrig rädd.
Tillsammans genom livet, kan vi ta oss vart vi vill.
–
Jag finns här, se mig jag ber dig.
Min famn är tom, kom och fyll den med dig.
Vi två ihop och tillsammans, för nu och för alltid.
Jag finns här bredvid, även om jag får gå ensam.
15
En ensam person stod på en strand. Morgonsolen höll på att bryta igenom. Vågorna rullade in en efter en. Tiden tycktes stå helt stilla.
Fotavtrycken försvann. Sandens fuktighet skapade och sopade igen stegen. Några fåglar syntes i vattenbrynet. Höll lagom avstånd från hoppande droppar.
Allt tycktes stilla. Men inte tyst. Vågorna sjöng och havsfåglar hördes på avstånd.
Solens strålar bröt igenom. Skapade en ljusshow i den tidiga morgontimman. Molnen bäddade in och fick himmel och horisont att gå samman.
Det syntes lite vita fält i fjärran. Vågor skapades och slog. Enstaka vita segel som skapade trianglar som på avstånd skiftade form.
Kampen höll på varje dag. Den mellan hav och land. Vågorna slog och slog, stranden fick dem alltid att studsa tillbaka.
Personen på stranden lät handduken stilla falla till marken. Blicken var långt ut till havs och det drogs några djupa andetag.
Efter det, beslutsamma steg ut i det blå. Onödiga tankar sköljdes bort. Det gäller att våga leva i stunden.
Utsläppspunkten 