Det var det

Så tog den slut. Säsongen som har innehållit det mesta. De djupaste av dalar och euforiska lyckovågor. Kunde man ha begärt mycket mer än så här? Kanske inte. Men ändå. Så nära. Lite typiskt att Mauro börjar sjunga Om himlen runt hörnet när musiktjänsten går igång några minuter efter den sista final matchen i Skellefteå. En sak är i alla fall säker, årets SHL varade ju så mycket längre än vad man hade väntat sig efter det värvningslösa stängningen av transferfönstret.

Inför året var bågen spänd. Pilarna vässade. Förväntningarna uppskruvade och spetsen på truppen lovade mycket. Av det blev det intet. Jo sen, men inte från start. Ett bekymmersamt seriespel. Inte minst på bortais. Säsongen vägrade att lyfta, spelet kuggade inte i och spelarna verkade mest fundera på när golfbanorna i nordväst skulle öppna för säsongen.

Då kom Roger Hansson in. Sen Janne Larsson. Sakta började saker och ting att fungera. Insomnade stjärnor började prestera i poängväg och målvakten Rifalk började mota puckar i både parti och minut. Ja förutom hemma mot Leksand. Det kändes som det målet kunde ha knäckt den uppåtgående trenden. Att undvika återkval är en sak. Att nå slutspelet ett annat. Vilket slutspel det blev sen.

Timrå 2-0 i matcher. Tyckte att det kändes lämpligt att möta just det laget. De hade peakat tidigare på vintern, nu blev de ett förhållandevis lätt byte. Men det här var bara början. Att vinna matcher kan bli en vana. Så blev det. Färjestad och Växjö städades av. 2 gånger 4-0. Vilka skulle vänta sen, VF eller Skellefteå? Mitt tips var enkelt. Blir det VF så blir det guld till Ängelholm, Skellefteå så är det helt öppet.

Puckarna studsade rätt för RBK i de tre första omgångarna. Sen blev det lite tuffare. Men en vinst i Skellefteå fixades och det började förberedas för firande vid Catena men omgivningar. Men det kom av sig. AIK sparkade till sig segern i match nummer tre. En skridsko med bredsida och snösprut räknas inte som sparkrörelse, varför döms mål bort pga spark överhuvudtaget i så fall. De övriga målen för gästerna var ett vådaskott och ett mål i pp.

Historien upprepade sig i match fyra. För fjärde matchen i rad kommer Rögle ut bäst. Men det är Skellefteå som spelar smartast och kan avföra på övertid. Surt med två förluster på hemmais och plötsligt var RBK för första gången under press i hela slutspelet.

Den femte matchen blev också helt annorlunda de andra. Mycket Skellefteå från start och inte minst i den andra perioden. Men endast 1-0 i mål. Ja ett sånt resultat räckte ju till seger i de två första matcherna.

I den tredje perioden handlade det mest om kamp och även om en del utvisningar. Visst var nog Everberg värd en femma men samtidigt blev han både hakad och fasthållen i läget innan. 2-0 i tom bur, säsongen tog slut och precis som jag tippade innan säsongen så hade Rögle en bättre säsong än Frölunda i slutändan. Men man gick lite tomma i slutet. Rifalk var fantastisk men blev ändå överglänst. Man såg inte så mycket av bröderna Johnson i Skellefteå. Trots det svarade de för flera viktiga mål och var ständigt farliga framåt i den sista matchen.

Fyra extremt jämna matcher. Som mot Växjö. Där studsade pucken rätt. Här var det mycket spridda skurar. Sånt jämnar ut sig över en lång säsong men i ett slutspel kan en segervåg att fortsätta skölja in över motståndarna under en lång tid.

Ja i finalserien så såg plötsligt Rögles anfallsvapen lika trubbiga ut som under grundserien. Det var glest mellan målen och sånt kan lätt straffa sig i längden. Inte minst när man skapar så många farliga lägen på fyra matcher och endast får en viktoria med sig.

Säsongen i stort då? Abotts lagbygge hade en hög kapacitet. Startsträckan var dock lite väl lång men publiken i Catena visade ju hur en finalpublik ska låta. En uppryckning av hemmafansen i Skellefteå ikväll men publikmatchen vann i alla fall Rögle.

Är det nog med hockey nu då? Snart VM och sånt. Nej nu kan det kvitta. När RBK och VF har spelat klart så blir det full fokus på fotbollen istället. Där blev det ju dubbla grön/vita vinster i helgen och viktiga poäng in på kontot för Ljungskile. Öster kämpade till sig en poäng uppe i Göteborg medan Rosenborg vägde lite lätt mot Bodö. Det är en omstart på Lerkendal. De unga stormar fram i matchtruppen och det ska bli intressant att se hur långt det lagbygget räcker i en lång serie.

Hur ser nästa säsong ut i Ängelholm då? Det lär bli en del förändringar. Kanske inte så stora som alla krävde i januari men nytt blod lär komma in. Det viktigaste är att det finns plats för ungdomlig entusiasm. Det har varit en fröjd att följa Smeds och de andra. Hur de har gått in och kört på trots betydelsen av matcherna och de enskilda situationerna. Det blev inget guld i år heller. Men det lär fortsättas att drömma i nordväst. Det kanske suckas lite idag, gnälls över antalet utvisningar i den tredje perioden men med lite distans kommer nog de flesta trots allt vara nöjda. Det var ju en speciell säsong. Med toppar och dalar men främst en stor portion av tomgång genom stora delen av grundserien. Vi ger oss aldrig. Rögle kommer alltid tillbaka och redan nu kan man ju börja fundera om det blir Rögle eller Frölunda som blir bäst i väst under den kommande säsongen.

1-0, dubbelt så dåligt idag

Idag var det fokus riktat mot Sandviken och Skellefteå. Matcherna låg klädsamt efter varandra och det kändes bra att finalladda tillsammans med Östers fortsatta poängjakt i Superettan. Blev ju långt ifrån några målglada klang och jubelföreställningar. 2×45 och 3×20 minuter gav två mål. Tyvärr var båda åt fel håll så det var ju lite sammanbitet när man hängde upp ännu en omgång med tvätt för dagen.

Öster har börjat säsongen förtroendegivande. Sju poäng på tre matcher och en defensiv som har sett betydligt mer stabil ut i år. Men mot Sandviken hade laget svårt att få fart på boll och löpningar. Det stoppade lätt upp i mitten och anfallarna fick få bollar att arbeta med i matchen igenom. Så en poäng via 0-0 kunde ju vara hyfsat godkänt. Men det ville inte sig. En kontakt i eget straffområde gav hemmalaget en straff. Den placerades i nät av Emil Enqvist vilken har gjort ett antal matcher för Öster tidigare.

Det var en rätt så tillknäppt historia. Öster kom inte loss. Wallinder fick göra flera räddningar. Från nära håll. Men på straffen chansade han fel. Nåväl, säsongen är lång. Det kommer alltid blindskär. Det är bara hoppas på lite mer frekventa fullpoängare framöver. Det lär behövas för att hänga med längst uppe i tabellen. Superettan är ju oftast väldigt jämn. Lag kan hamna i trender, positiva och negativa. Några treor i rad för en stor skillnad.

Så över till Skellefteå. Blev en mycket jämn historia. Rögle hade oväntat mycket puck. Vann den ofta högt och snurrade runt i den offensiva zonen men fick aldrig hål på hemmalaget. 1-0 i slutet. 1-0 i matcher. Ändrar egentligen inte så mycket för Rögle. Fortfarande fyra vinster ifrån guld. Bara vinn säsongens sista match så blir det bra.

Tillknäppt och frejdigt på samma gång. Full fart men säkerhetsbälte på. För båda lagen. Ingen ville bjuda på något. Mängder med skott på mål. Oväntat många avslut. Men de flesta från långt håll. Oskymda målvakter. Avgörande målet av en slump, retur ut och avslut ribba in. Snacka om stolpe ut för Rögle som får försöka knipa nästa match uppe i Västerbotten. Hade varit skönt att få vända hem till nordväst med en vinst. Hade minskat trycket inför matcherna tre och fyra. Men vi får se. Små marginaler den här gången. Kan ju inte gå rent i ett slutspel med så små marginaler hela tiden. Fortsättning följer som sagt. Kul att Hansson och de andra i båset fortsätter att ge stort förtroende till de unga. Det är det som är RBK. Chansen att ta sig in underifrån. På måndag är det dags igen.

Har ju blivit lite bilar idag också. F1 och WRC. Mikkelsen måste få upp tempot snart. Annars tror jag inte att det blir många fler tävlingar i år. Han hittar inte känslan. Vågar inte lite på bilen. Greppet varierar. Den i normala fall glada gutten ger ett stressat intryck, så som han har kämpat sig tillbaka till den högsta nivån, så hänger han inte med. Måste vara jobbigt. Frågan är om inte Oliver Solberg kommer att landa in på flera VM-poäng under året, det i en bil som tillhör en mindre klass.

Jag är inte helt övertygad om storheten i det nya poängsystemet. Det är ju bra att söndagen betyder mer men många vill ju bara säkra upp sin placering i totalen. Blir ju också märkligt med olika poängsystem i WRC och WRC 2. Hade ju i och för sig inte spelat någon större roll om vi fått in ett par märken till i VM. Jag har läst något om Subaru men kanske bara något löst. En fransk tillverkare hade varit trevlig att se. Jag önskar ju också att Skoda hade tagit steget upp. Men vi får se. Bra att det har blivit bredare topp i WRC 2. Allt för att inte Skoda ska segra ihjäl sig. Många kompetenta förare strax under toppskiktet just nu.

Seger för Max i sprinten. Inga poäng för deras b-lag idag. Får hoppas på bättre resultat i morgon. Red Bull ser nästan lika svårslagna ut i år som under förra säsongen. Trots dålig startruta så vinst med över 10 sekunder för Max. Etta och trea för teamet. Ja det mesta såg ut som vanligt.

Var utom Visseltofta under fredagen. Inte lika kallt som i premiären uppe i Växjö men inte långt ifrån. Säker seger med 5-0. Inget av kommunlagen har släppt in något mål bakåt ännu. Kul att WIF lyckades hålla spelet bra uppe även när hela bänken var inne på planen på slutet.

Livetabell fotboll 2024

• 1. Wisseltofta IF 4 poäng (5-0)
• 2. Degerfors IF 1 poäng (1-1)
• 2. Östers IF 1 poäng (1-1)
• 4. Sibbhults IF 1 poäng (0-0)
• 5. Edenryds IF 0 poäng (0-5)

Får se vilken som blir nästa match. Är ju fortsatt innebandy som pockar på uppmärksamhet ett tag till.

Förändring i det tysta

Helt ärligt trodde jag att vid det här laget så hade jag författat mina sista rader om årets SHL. För vem hade kunnat förutspå det här, SM-final för Bandyklubben och ett VF som sprattlade till senast mot AIK uppifrån landet. Det har tyckts mycket, skrivits ännu mer om Rögle i år. Besvikelse. Underpresterande stjärnor. Idélösa. Allt såg obekvämt ut. Saker skavde. Potentialen i laget och hos de individuella spelarna kunde knappt skönjas under det gråa skalet. Men nu står laget här trots allt. Säsongen för krokus är över, RBK består. En kollektiv kramp har blivit till en våg som sköljer över motståndarna igen och igen och plötsligt är den dyra spelartruppen den favorit som alla ansåg innan pucken släpptes när säsongen drog igång där borta i september.

Trots den tunga hösten så vägrade jag ge upp. Det är klart att Rögle kommer att sluta säsongen på plusmål, allt annat är ju en besvikelse. Men jag har fått vänta på det och den slutsatsen är långt ifrån säkrad ännu. Vinn säsongens sista match och det blir ett lyckligt slut. Något som verkade vara en utopi fortfarande när grundserien skulle avslutas. Målet hemma mot Leksand var på något vis talande för säsongen. 1-2, noll poäng och även om HV och Oskarshamn spelade bort sig själva så var inte Rögle många poäng och placeringar bättre. Men något hände. Slutspel är en annan sak. Ger ett annat spel. Laget gick ihop. Från att ha bestått av fyra versioner av en fjärdekedja, kedjor som jagar puck och hoppas kunna skapa något ur intet, så började passningarna sitta på bladen, öppna isytor gick att hitta och i den egna zonen började laget boxa ut och hålla motståndarna på ett behörigt avstånd från lagets målvakter. Det gav medstuds. Tro, hopp och segrar. Publiken som redan börjat ställa sig in på att detta var ett förlorat år fick Catena att vibrera under torsdagen. Ställning 0-2. Ett Växjö som helt plötsligt såg ut så som man förväntar sig att just Växjö ska se ut, dominerade tillställningen. Vårdade puck. Tog ytor i mittzonen och snurrade runt framför Rifalk. Men kunde inte avgöra matchen.

Sorgebarnet powerplay har blivit ett segervapen. Alternativen och hoten många. Med ett fungerande pp under säsongen så hade allt sett annorlunda ut. Så små är marginalerna. Några procent ytterligare i effektivitet och tabelläget hade varit ett annat. Små detaljer kan ge ett stort utslag även i en lång serie.

Vill mycket ha mer? Är laget nöjda och bekväma med insatsen nu? Nej tror inte det. Även om Skellefteå också har växlat upp på slutet så måste först det laget manövrera ut även Frölunda. Blir det en finalserie på västkusten är bandyklubben favoriter. Blir det AIK så är det fördel gult och svart. Men räkna inte ut Rögle. Serieettan och tvåan spelar golf medan isen i Catena fortfarande ligger spegelblank några veckor till. Ängelholm går för guld. Föreningens andra final. Många har varit där och vänt och om bara energin räcker så finns hoppet att det är mer än EVS som firar guld lite längre fram.

Bakom Rögle så blir det en och annan match även med Frölunda. Att det laget skrapade ihop så mycket mer poäng i serien än RBK är en gåta. Men beror inte minst på att spetsen har levererat. Det går lite upp och lite ner men så länge topparna är högre än vad dalarna är djupa så ger det bra utdelning över en säsong. De har haft ett målvaktsspel att räkna med. Sånt skapar en kollektiv trygghet som laget har kunnat bära med sig även genom de bistra tiderna som alla lag hamnar i under en lång säsong. De plockade in lite spelare under säsongen. Träffade rätt där, fick bitarna på plats samtidigt som deadlineday passerade Ängelholm utan minsta justering. Där och då tycke jag att de var galna som inte förstärkte. Underskatta inte kraften av lite ny energi men vad vet jag som sagt om ishockey. Kraften kom inifrån ändå. Hansson/Larsson/Bohlin spred ett lugn det är det lugnet som har skapat den orkan som släpptes loss under den tredje perioden i går. Visst, laget fick hjälp av ett antal utvisningar. Men hårt arbete lönar sig. Är du först på puckarna så kan du få saker med dig och det var precis vad som hände.

Mycket hockey. Oväntat som sagt. Så länge RBK och VF är med så blir det en hel del matcher, även från kvalet till SHL. Det bara blir så av bara farten och då försöker jag ju trots allt hålla koll på SSL och den fotbollssäsong som nu är i sin linda. Ingen lysande start för LSK. Två förluster för herrarna och en för damerna så här långt. Öster ser då bättre ut. Stark vinst senast och två mål som även jag hade kunnat göra, frågan är bara hur jag skulle ha gjort för att ha hamnat i just den positionen från början. Rosenborg blandar och ger. Två jämna matcher, en vinst och en förlust. Såg delar av cupmatchen senast i en sändning på NRK. Ett trevlig upplägg i magasinformat. En studio som följde alla topplagens matcher där höjdpunkter och mål från hela landet visades upp. Småklubbarna hamnade i fokus för en dag och härlig insats av den målvakten som knep alla straffarna mot Haugesund.

Vi går mot helg. Den näst sista med innebandy för våren och glädjande nog så går projektet med att ställa ett division fyra lag på benen i hemmahallen till hösten vidare. Vi måste ta hand om och vårda våra talanger. Utan ett representationslag så är det svårt att hålla en förening vital och levande.

Så fint att se en Abbott i en matchtröja igår. Vi får aldrig glömma deras arbete i klubben genom åren.

Slutspel – inte slutspelat

Så var årets SHL avslutad. Grundserien alltså. Följde upplösningen via texttv uppe i Sundsvall. 0-0 länge. In i förlängningen och där avgjorde Zaar. Synd om Modo. Pratad länge om hockey (Modo) och fotboll (GIF Sundsvall) med hotellpersonalen här uppe. Vi kom fram till att supporterskap ofta handlar om ett konstant lidande. Inte minst då säsongerna går ihop. Det finns alltid nya chanser för ånger, desperation och hjälplöshet samt besvikelse.

Att Frölunda skrapade ihop så många poäng känns egentligen ologiskt. De kändes väldigt ihåliga från start men någonstans måste hålen ha tätats, truppen breddats och poänginsamlandet blivit bättre. Lite i det tysta känns det som. Matchserien mot Leksand känns väldigt öppen. Ett Leksand som ibland har staplat vinster på hög bara för att veckorna efteråt stapla förlusterna i fina rader.

Men innan det drar ihop sig till kvartsfinal så ska Rögle ta sig an Timrå. Först till två vinster är det som gäller och på förhand är det helt öppet mellan lagen. I Rögle har Abols, Zaar, Everberg, Ryfors, Tambellini och Bengtsson producerat väldigt lite i poängväg framåt. Defensiven har tätats efterhand, målvaktsspelet har blivit bättre men framåt är det väldigt ojämnt fortsatt. Det kan ge ett kort slutspel i år. Men samtidigt, besegras Timrå så kan RBK bli farliga. Det finns en inneboende revanschlusta inom truppen. De har fått en andra chans. Kan bevisa den storhet som alla tror finns där. Det är upp till bevis. Allt annan än kvartsfinal är ett väldigt stort misslyckande. Men nog om det för stunden. Låt oss njuta av slutspelet istället. Blir säkert målglada tillställningar och vem vet hur länge det spelas krokushockey i Ängelholm den här säsongen?

Slutligen, jag har ju hela tiden hävdat att Rögle skulle sluta på plusmål innan grundserien var över. Tänk vad fel man kan ha. Inte ens nära där. Frågan är om det går att hitta en tv-skärm till matchen på torsdag, vi är ju trots allt kvar i närheten av Timråland fortfarande då.

Sportåret 2023

Ännu ett år är på väg att ta slut. Insatser ska summeras och efter lite tänkande så kommer jag fram till att det har ju varit rätt mycket mer än barnens idrott som har bevistats under året. Det står inte minst klart när vi tömmer vår kamera och mobiler på bilder från 2023 (och som Annika förtjänstfullt sammanställer). Det har varit cykel i Paris, fotboll i Rostock och så de vanliga besöken i Catena och på Visma. Här kommer några höjdpunkter och jag tar dem utan någon slags turordning eller bedömning. All idrott på plats är oftast trevlig även om vädret kan spela in och en tävling som Snapphanerallyt kan få en olustig avslutning.

Paris – Tour de France, när tillfället kom upp att ta sig till Paris och ta del av den sista etappen av Tour de France var det inte mycket att tveka på. Vi såg mycket mer än så i den franska huvudstaden och dess omgivningar. Lite talande var det dock att det första som kom på när vi klickade igång tv:n på rummet var den dagens etapp av touren. Vi var både på slottet hos Solkungen och kikade på Mona Lisa. Kul att starten på den sista etappen fick förbi slottet och att man kunde känna igen sig längs med rutten. Om det var avstängt och trångt i Köpenhamn så var det ingenting emot hur det såg ut i Paris. Vi var inne tidigt, innan de inre avspärrningarna kom på plats vilket gjorde det svårt att hitta bra ställen att stå på. Ett stilla sommarregn gjorde ju också saken till ett litet problem då vi hade många timmar att slå ihjäl innan cyklisterna skulle vara inne i Paris. Vi hamnade på en uteservering på paradgatan. Drack skumpa och åt pizza. Det skulle kosta 25 euro per person att sitta kvar under målgången så vi begav oss ut i vimlet. Såg klungan svischa förbi samtidigt som vi hade Eurosport på för att höra Roberto och Adamsson. Så kul att ha varit där, på plats, när allt skulle avgöras och så glad för Jonas och de andra i Jumbo Visma för att de fixade andra raka segern i touren och strongt att ta hem samtliga grand tours för året.

Stockholm – Avicii, andra gången på SM-finalen i innebandy och fick se ett Storvreta prestera på en nivå jag inte trodde att de hade. Vilket artisteri det är att se några av världens bästa utföra sin idrott, farten, fläkten och stämningen. Lätt att ryckas med men synd att innehavandet av den svarta kepsen blev kortvarigt. Kul att damfinalen får lika bra inramning som herrarna, även om det gapade lite tomt där det sedan lyste Falurosa och Storvreta rött när herrarna äntrade planen i det som en gång för länge sen hette Globen. Ett trevligt upplägg med en avgörande match och vi har även haft tur att samtliga fyra matcher vi har bevittnat har levt långt in mot slutsignalerna.

Ostseestadion – Rostock, jag minns inte när jag var här senast, men vet att det var Hertha Berlin som stod för motståndet och att gästerna vann med matchens enda mål. Har för mig att det var en blivande superstjärna som luggade svensklaget på poäng den gången. Då var det Bundesliga som gällde. Nu är det en nivå lägre men det går inte att klaga på engagemanget och trycket inne på stadium som blivit färdig renoverat sen jag var där senast. När jag så kom dit en gång, så gjorde jag det två gånger. Två matcher, två hemmavinster men det är inte mycket mer än så som Hansa Rostock har haft att glädja sig över. Övertidsvinsten i omgång två är redan episk. Vi var där i seriepremiären. Bilade ner från Malmö och åkte tillbaka igen vid kvällningen. Blev bussresa några veckor senare. Missade avfarten, hamnade igenom vägtullen som vi så klädsamt undvek när vi lämnade färjan. Vi måste har kommit fram sent vid andra tillfället, eller så var alla andra sena in. Blev till att köa vid grindarna men kom precis in till våra sittplatser till Hansa forever. Kan bli en årlig tradition detta. Stämningen var mycket god och på sittplats så var det långt ifrån så mycket cigarettrök som när vi hade ståplats.

Lönsboda – sporthallen, oavsett nivå så är det något speciellt med matcher som betyder extra mycket. Som i Lönsboda i våras. Lönsboda behövde besegra Munka Ljungby för att säkra avancemanget upp i division två. Ett avancemang som tycktes klart med tre omgångar kvar men två förluster i Svedala och Ängelholm ställde allt på sin spets. Det blev också en mycket spännande match. Tätt, tufft och målsnålt men ett segermål på slutet gav Lönsboda sin andra raka serieseger och skickade samtidigt Munka till en kvalserie vilken blev laget övermäktigt. Intressant att Lönsboda några veckor senare gick ut med ett meddelande om samarbete gällande ett lag i JAS, det med Munka Ljungby. Idrott kan förbrödra och göra motståndare till medspelare snabbare än vad man kan ana på förhand.

Tornvallen – Stångby, på vår väg ner till Tyskland så blev det ett stopp i Stångby. Ljungskile hade bortamatch i den västraserien och vi tog plats bland de andra fansen från Ljungskile som för dagen hade laddat upp med tifo av olika slag. En fast situation fällde avgörande till Torns fördel. LSK kämpade på, Kamara hade ett skott i insidan av stolpen på övertid men den träffen kom inte ens med i höjdpunkterna på ettanplay. En rätt så jämn match där Ljungskiles oförmåga att skapa målchanser och föra spelet var tydligt. Vi åkte västerut en gång till. Den gången till Ängelholm med samma slutresultat, 1-0 på tavlan. Mycket frustration över bollkallar och matchens enda mål kom när vi fortfarande stod vid vändkorset på vägen in. Ljungskile fixade till slut kontraktet i ettan och det gjorde även damerna efter en mycket fin insats under hösten. Det ska bli spännande att se hur de båda lagen tacklar spelet i division ett under 2024.

Bravida – Hisingen, om mötet med Utsikten på bortaplan gäller något så åker vi dit. Ja det är en lätt sak att lova under sommaren när Utsikten leder serien klart och Öster håller på att utreda om man är fågel, fisk eller mitt i mellan. Så det var bara att visa färg. Vad är väl en tisdag kväll på Hisingen, den kan ju vara dötrist eller alldeles underbar. Jag lastade in en son och en kollega i bilen och så bar det iväg. Avspark 19 och det blev en matpaus upp i Gessle-land. Vi var inte ensamma om att ha röda sympatier i matchen. Ja österfolket var nog flera än de som sympatiserade med Utsikten. Vi blev hälsade hjärtligt välkomna när vi kom och hjälpte till att fylla upp arenan. När säsongen skulle summeras visade sig att den här matchen var helt avgörande för lagens placering i tabellen. Utsikten gick till kval mot Brommapojkarna vilket måste ha varit den allsvenska kvaldubbelmötet som samlat minst intresse någonsin och det inte bara för att BP körde över Utsikten på Hisingen i den första matchen. Tror inte att Öster hade fallit igenom på samma sätt med det får vi aldrig reda på. Som så många tränare säger, jag brukar aldrig klaga på domarna, men hade JW fått straff i den 93:e minuten kunde säsongen fått ett annat slut.

Tipshallen – Växjö, hur kan en försäsongsturnering i innebandy passa på en sådan här lista? Jo för vi var på plats och såg på våra söner spela för Munka Ljungby respektive Röke. Ur led är världen och med det sagt så lämnar vi det här året bakom oss. Vem vet vad som kommer att hända och ske under 2024? Blir det mer cykel, kanske äntligen lite rallycross igen och kan jag få se ett Ljungskile som kan plocka något i poängväg den här gången.

Sportåret mina big 6

• 1 – Jumbo Visma, vinner du alla tre grand tours och håller dig framme högt vecka ut och vecka in på den högsta nivån så är du given etta på en sådan här lista. Nu har vi vinkat adjö till Roglic men Wout, Jonas, Kuss och alla de andra borgar för ett fint 2024. Kanske läge att sätta pricken över i:et i en vårklassiker? Visma Lease a bike är lagets nya namn inför den här säsongen men det verkar bli fortsatt gult och svart som gäller.
• 2 – Östers IF, en ny bra placering men inget avancemang det här året. Nu har man gjort klart med en ny tränare och det håller på att fyllas på med spelare i truppen. Några lämnade direkt efter säsongen, andra verkar ha anbud från andra håll att ta ställning till. Egentligen har jag redan räknat bort både JW och ABV men i dagens fotbollsvärld vet man aldrig. Kul att Robin Wallinder är klar i målet.
• 3 – Frölunda HC, inga riktiga toppar men inga djupa dalar heller. Får se om vilda västern kan växla upp när det drar ihop sig till slutspel.
• 4 – Rögle BK, bandyklubben lyser inte direkt av självförtroende den här hösten. Laget räddade förra säsongen genom att skicka ut Leksand men inför våren 2024 höljs det mesta i dunkel. Laget är svårläst då de underpresterar lite här och där, dippar kommer när man minst anar det och klara spelövertag räcker sällan till för tre poäng när matcherna blåses av. Det finns mängder av frågetecken men egentligen är det bara en sak som behöver bli bättre, powerplay. En normal nivå där och poängen kommer att börja ramla in både fler och oftare. Kul att den nya damsatsningen har börjat bra.
• 5 – Rosenborg BK, på sätt och vis kan man ju vara glad att deras matcher inte längre går att se via ett normalt abonnemang, för då hade man varit rejält frustrerad ofta. Vågar man hoppas på att den nya svenska tränaren ska få ordning på det fria fallet? Finns mängder av frågetecken kring spelsystem och truppbygge och det ryktas om att det är lite jobbigt ekonomiskt så det kan bli tal om lite försäljningar. Jag är alltid positiv inför en säsong och jag kan ju bara hoppas att laget kan återta sin position som maktfaktor i Norge och så småningom i Norden. Damerna vann cupguld och det gör att föreningen inte hamnar sist på den här listan. Laget var bara några enstaka bra matchresultat ifrån att även bli seriesegrare.
• 6 – Ljungskile SK, jag drog både en och två suckar av lättnad när laget kunde vinna med 2-0 hemma i säsongsavslutningen, satt och rattade mick och musik i Lönsboda när den matchen spelades så fick nöja mig med kortare spelsekvenser på telefonen. Att laget inte skulle räcka till i toppen är en sak men att nästan ramla ur en helt annan. Nu tar de ett omtag i LSK. Får se vad det innebär och som vanligt lär spelartruppen kompletteras upp fram till seriestarten. Damerna tackade av tränare Jensen efter ett antal fina år. Från fyran upp till ettan. Det är bra marscherat och laget blev även DM-vinnare för andra året i rad. Ett antal intressanta nyförvärv har anslutit och det kommer bli intressanta derbyn igen mot Rössö.

Tack för i år slut för i år. Blev Storvreta och skånederby idag på tv. Får sonen välja blir det J-VM, Arsenal och Tampa i NFL på nyårsafton. Ta hand om varandra där ute. Engagera er i någon idrottsförening och gå på liveidrott när tillfälle ges.

Kommer det lyfta, eller var detta allt?

Då var det som vi i folkmun kallas för serielunk avklarad. 52 omgångars ranking inför slutspelet i SHL är över. I det stora hela betyder en vinst tre poäng oavsett när på säsongen den kommer, men satt till sin spets, när allt ska avgöras, var det trots allt extra viktiga poäng att spela om inför den sista omgången för vissa lag. Vilket skånskt lag kommer spela längst i år? Ett formtoppat återkvalande Malmö eller en bandyklubb som sällan har gjort sin publik glada i år? Min peng sätts på Malmö. Men. Samtidigt kan det sluta i fyra matcher för MIF och kanske kan Rögle överträffa sig själva och få vändkorsen att snurra ett bra tag till i Ängelholm.

Det har gått fort uppe i nordvästraskåne. Lindansandet och återkvalens tid var förbi. Efter flera fina säsonger för Rögle var det upplagt för en ny topplacering. Spelet hackade från start. Målsättningen var att åter få ihop 100 poäng i seriespelet men den målsättningen fick ju revideras rätt så tidigt. Truppen var inte redo för säsongen. Att ta kampen. Ge allt varje match. Men det klickade inte i laget, spelarna kuggande inte in i varandra, få spelare visade vägen, höjde sig, överraskade. I många serieomgångar så kändes det som om laget mönstrade fyra gnuggande kedjor. Det var betydligt mer slit, kämpa och gå på kropp, än att spela sig fram till klara målchanser.

De senaste åren har Rögle haft en stabil grund att stå på. Målvakterna har vunnit många extra poäng när spelet har hackat, i år är det ingen av Rifalk eller Clang som har varit ledande över tid. De har varit habila. Men inte mer och det har så klart inte hjälpt till att det framför dem har varit lite tunt, många felbeslut, tappade puckar, oväntade riktnings förändringar. Du förtjänar tur. Du kan arbeta dig till att puckarna studsar rätt. Men i de två senaste matcherna så har den saken varit extra tydlig. Örebro vallade in en segerpuck via Clang och pucken låg retfullt fri när Timrå dubblerade sin målskörd i Ängelholm.

För några veckor sen så samlade Rögle ihop sig. Tog flera vinster i rad och puckarna började trilla in. Laget kom med en annan slags fart genom mittzon och kunde med sin rörelse skapa tryck i anfallszonen. Men sen kom skadorna. I de senaste omgångarna har det varit lite av ett lotteri när det gäller tillgängliga spelare. Säkert var det många som drog en suck av lättnad trots förlusten uppe i Örebro och nu var det läge att börja slipa på detaljerna inför slutspelet. Men av det såg man inte mycket. Jo, kanske i några få byten i början samt efter Samuel Johnssons reduceringspuck på slutet. I övrigt var det blekt. Kasper-Edström-Ferguson försöker alltid, har rörelse och en spelare som Kapla har lyft sig. Men det är många som har underpresterat rent produktionsmässigt. Det är svårt att göra mål så länge avsluten inte sitter innanför ramen.

Men jag menar inte att peka ut någon speciell lagdel här, du både vinner och förlorar som ett lag, det måste alla som följer lagidrotter bära med sig.

Det måste alltid finnas plats för unga utvecklingsbara spelare i Rögle. Publiken gillar spelare som Kasper, Sjödin och Tärnström. Att komma in i laget underifrån måste alltid vara ett alternativ. Se på utvecklingen på backsidan, ännu en gång, stora kliv framåt. Kul.

Men det kändes inte som om det förbereddes för spel i ett slutspel i Catena under torsdagen. Det var snarare att det byggdes upp för en sista kväll med gänget. För den kan komma snart. Det kändes uppgivet. Både på isen och på läktarplats. Men serie är en sak, slutspel något helt annat. Men Rögle har haft en låg lägstanivå under vintern. Även en förhållandevis låg högstanivå. De har sett sönderlästa ut. Troligtvis blir det en hel del förändringar i truppen under sommaren. Det är bara att hoppas att pusselbitarna passar inom ramen då. Att saker inte sticker ut, skapar ihåligheter, lite som om när du är flera som bygger ett pussel och någon eller några tjuvhåller på den avgörande biten.

Växjö seriesegrare. Räcker så. Ojämna Frölunda höll på att trilla ur topp sex. VF är ju ett annat lag med hög potential men lite utväxling. Kan säkert bli ett händelserikt slutspel. Men nu när det våras får det vara Rögle eller Frölunda för att man ska bänka sig. Kan ju vara lite kul att se något ångestmöte mellan Brynäs och Malmö. Skönt att få se lite idrott avslappnat ibland. Samma med kampen om vilket lag som ska ta klivet upp. Borde stå mellan Modo och Björklöven men inleder bra, får flyt i grejorna så kan många lag hänga med länge.

Saknar fortfarande kvalserien. Snälla kom tillbaka. Om det inte är möjligt, skicka ner jumbolaget och ge serievinnarna en friplats. Resten kan fungera som nu och vill man ha en högstaliga med 16 lag istället så går ju det säkert också att fixa.

Göingehockeyn levde upp för några dagar. Publiken vallfärdade till våra två närliggande islador men sen tog det roliga slut i Osby. Bara att bygga om igen. Ta nya tag. Frågan är om OIK någonsin kommer att kunna kliva ur sin egna skugga. Den från det glada åttiotalet, årtiondet med ständiga playoff och kvalseriematcher. Inte ens när Rolf Nilsson var tränare och laget spelade bra kom publiken. Efter det har laget varit uppe i ettan ett par gånger till. Fått förlita sig på spelare utifrån. Inte lyckats etablera sig. Bygga något hållbart över tid. Nu finns chansen till det. Men det verkar vara svårt att få tag på spelare från närområdet. Landets hockeygymnasium suger ut landet på talanger som aldrig återkommer ner i seriesystemet och till moderklubbarna. Där har hockeyn en nöt att knäcka. Att behålla fler spelare på seniornivå rent generellt.

PS 1: Vinster för Jumbo-Visma idag både i Frankrike och Italien. Så kul att cykelsäsongen är igång på allvar. DS 1

PS 2: Hittar bara 14 utespelare i Ljungskiles spelartrupp på herrsidan just nu. Tur att det är någon vecka kvar till seriepremiären. DS 2

Sa någon sportlov?

Osby en torsdag och jag kan konstatera att snart har sportlovet både kommit och gått. Det är business som vanligt. Kalendern fylls på dag efter dag. Barnen är hemma. Så mycket sport blir det inte tal om, inte på dagtid. Men kvällarna ser ut som vanligt. Simning, innebandy och ett visst mått av fotboll. Det borde gå att smita hem lite tidigare både idag och i morgon. Osvuret är alltid bäst. För oss som oftast finns på arbetsplatsen på daglig basis, så kan saker och ting dyka upp lite från varstans.

Jag kostade på mig att fylla på ett lager med skivor till slutet av veckan. Scooter har gått igång. Får se hur mycket jag hinner beta av:

• Scooter – Rough and tough an dangerous
• Jason Donovan – Greatest hits
• Marit Bergman – 3:00 am serenades
• Depeche Mode – Construction time again
• Kent – Jag är inte rädd för mörkret
• Shot ver. 2.0

Ett bra åldersspann på artisterna här. Ringar in allt från tonår till nutid. Depeche släpper nytt, Marit likaså. Mycket går i retur. Upprepar sig, kommer tillbaka. Men så är det väl med mycket här i livet. Du återkommer gärna till det säkra, trygga, det du känner igen och kanske på något sätt identifierar dig med.

Jag funderade på liknelsen med en skivspelare, en enformig popdänga och Rögle BK här om dagen. Hur saker och ting kan gå igen. Att fasta hjulspel är just fasta och att om du har sett en sak tillräckligt ofta så berör det inte lika mycket längre. Du får en slags acceptans. Gillar läget. Tar nya tag. Nollställer dig men är beredd på att få avsluta matchen med ett vad var det jag sa.

Tänk er en hitlåt med ett namntema, exempelvis en sång om en Monika. Koppla på en hälsningsfras och stora delar av landets befolkning vet vilken låt jag menar, kanske nynnar den tyst för sig själv, låter orden upprepa sig och kanske kopplar det till någon form av minnesbild från förr, från en tid som har passerat, ja nästan flytt. Ett annat exempel är låtar som är kopplade till en slags dans. Toner skapar minnen. Textrader kommer fram och armarna börjar att förflytta sig i ett mönster som sitter rotat långt in i själva själen, eller i en slags minne i alla fall. Det hamnar lätt på repeat. Orden loopar sig. Kommer fram. Sätter sig på hjärnan och kan vara en del av din vardag i timmar framåt.

Nummer två här är en lp-skiva eller cd-disk. Stiftet kan fastna i ett spår. En strof kan upprepa sig. Igen och igen. Som om det var själva Leila K som hade dikterat villkoren. Du kommer inte vidare. Inte utan en insats. Förr kunde man ibland hoppa i golvet, få stiftet att hitta ett nytt spår, ta ett annat varv runt skivan. Låta cirklarna bli mindre och mindre, tills de fann det innersta spåret, lyfte pickupen och stannade till. Det är samma med smuts och repor på diskarna. Skivan kan snurra utan ljud, alternativt hacka sig förbi och gå vidare. Ibland hoppas det bara runt, hackas sönder. Bildar nya mönster som dock oftast slutar med att själva uppspelningen går in i en en ändlös spinn utan musikåtergivning, eller att spelaren i sig spottar ut den skiva vars innehåll har spårat ur. Alla har vi nog lite mans sådana defekta exemplar hemma. Man vet när det tickar tyst förbi vissa passage, ord som sväljs, trummor som missar sin takt. Ja det kan vara mycket. Du putsar och fejar. Ibland gör det nytta. Vissa spelare är känsligare än andra. Min lilla kompakta och externa spelare framför mig här är känslig. Troliga felkällor är nog loppisar och bilturer. Samt rena partyskivor, fast då är nog erfarenheten snarare att skivor helt och hållet försvinner.

Så vad har då allt detta med bandyklubben borta i nordväst? Jo spelet hackar. Saker och ting upprepar sig och det på ett sådant sätt att du mentalt nästan redan har kopplat bort hockeyn för i år. Jag vet att VF är något mer stabila men redan nu går det mycket tankar kring säsongen 2023 för Rosenborg, Öster och Ljungskile istället. Vilket är tragiskt. Det är ju snart säsongen inleds på allvar, har betydelse, medaljer ska fördelas och där den enskilda matchen verkligen betyder något och gör skillnad. Ja det är klart att alla matcher fram räknas. Du får lika många poäng för en vinst i omgång två som just nu. Trots det är ju de här matcherna i absolut närtid betydligt mer betydelsefulla. Allt har med nuläget att göra. Om du har samlat poäng i dina lador eller ej under säsongen. Allt vägs och mäts nu. Enheten är serietabellen och nuvarande form är en indikator. En slags nulägesanalys men inget lag är ju bättre eller sämre än insatsen i den senaste omgången.

Rögle ja. Förra året bars laget av två målvakter som vann matcher åt laget på löpande band. Den här säsongen får de inte träff på skyttarna. Inte över tid. Det som går upp ibland, faller platt andra gånger. Puckarna hittar det egna nätet med en hög och obehaglig regelbundenhet. Trodde att den saken var utagerad. Att vinsterna bland annat mot Malmö aviserade ett trendbrott. Men bandyklubben är en slags återfallsförbrytare i självförstörelse i år. Det hittas alltid nya sätt att skänka bort mål och poäng vilket insatserna mot Frölunda och Linköping visade. Ögonblick av magi och förträfflighet, ersätter inte det konstanta famlandet från att undvika hack och onödiga upprepningar. Men som konstaterat ovan, just upprepningar är svåra att värja sig emot. De sätter sig. Du bär med dig dem. Undermedvetet. Du kan mota bort dem i stunden, fundera över vad har jag hört namnet Monika förut. Men när polletten trillar ner, puckarna trillar in, då är det lätt att falla in i den gamla trallen igen. Du kan ju fortsättningen och som Dag Vag släpsjöng en gång i tiden N gång till.

Till försvar av denna ignorans av sportlovet så får jag framhålla bristen på snö. De flingor som föll igår, gjorde det utan att tro på uppgiften i stort. Gjorde det mest för sakens skull och det utan att lämna några bestående intryck. Mer som en nagel i ögat, en påminnelse om att ännu är det långt till vår. Att det kan komma mera. Omslag i vädret är fortfarande möjligt men på plussidan, förutom själva gradantalet just nu, är ju att om det skulle komma snö och krypa ner till minusgrader nu, så kommer det ju inte bli speciellt långvarigt. Det är ju inte sex månader med permafrost som väntar oss och det tycker jag man kan ta med sig nu när man gör det bästa för att arbetsdagarna resten av veckan ska bli så korta som möjligt.

Lite grann från ovan

Säsongens andra match i SHL gav en tur till Ängelholm och Catena. HV 71 var på besök och lagen bjöd på en match som var mer jämn och spännande än välspelad och bra. Det var tillknäppt. Tätt. Målsnålt och ett hemmalag som höll tätt i drygt 59 minuter av matchen och därmed kunde plocka hem tre poäng via vinst med 2-1.

Rögle kom ut starkt. Pressade tillbaka HV men hade svårt att komma in på mål. Ja det gällde för båda lagen för det avlossades endast sex skott på mål i den inledande perioden. Ett mål blev det, till Rögle och det i powerplay, Daniel Zaar skickade in pucken från sin plats vid sargen och där kunde Oskar Ståhl Lyrenäs styra pucken i mål i det första krysset.

Bandyklubben har haft förtvivlat svårt under säsongen att få spelövertag att leda fram till matchavgörande ryck. Det märktes även den här gången. Samt oförmågan att få pucken ur den egna zonen i pressade läget och trots eget puckinnehav. Nu var inte HV speciellt effektiva framåt och bakåt för Rögle, spelade Calle Clang väldigt bra. Men inte minst när det handlar om att värdera lägena på backsidan har RBK en stor förbättringspotential.

Det märktes även på publikplats att spelet hackade på isen för Rögle. Endast bitvis var det bra tryck på läktarna men när det väl blir det, måste ju Catena vara landets bästa islada att spela hockey i.

Till slut behövdes det ett nytt powerplay för Rögle att gå ifrån. Laget hade det svårt att få till det uppställda spelet men när Marco Kasper hittade Adam Tabellini med en passning genom målområdet kunde lagets bästa målskytt för säsongen dubbla målskörden för kvällen.

HV tryckte på. Oj vad de svärmade runt kassen i slutet. Clang höll tätt tills att det återstod lite drygt två sekunder kvar att spela. Bittert när man var så nära nollan men för Rögles del var de tre poängen det viktigaste.

Så vad kan man egentligen säga om Rögles säsong så här långt? Jo spelet fungerar endast bitvis. Laget har svårt att få igång målskyttet ordentligt och bakåt släpper man in för mycket enkla mål. Laget gör det svårt för sig själva i försvarszonen vilket gör att Rögle lätt har hamnat i underläge, vilket laget har haft svårt att vända på. Högstanivån finns där i truppen, men det är förhållandevis korta stunder som laget spelar på topp. Det är tur att kedjan med Ludvig, Oskar och Adam gör så mycket poäng som de gör. För spelare som Sandin och Bengtsson verkar spara på poängen till senare i vinter.

Slutspel? Ja det måste det bli. Men det är inte jättemycket som talar för ett lång sådant för bandyklubben i år. Men vissa saker är ju lite bättre nu än tidigare i vinter. Målvakterna vinner fler matcher åt laget och lagmässigt ser det bättre ut, nu ska bara de enskilda misstagen fortsatt minimeras så kan det bli en bra avslutning på säsongen trots allt.

Kul att se framfarten på Rögles minst meriterade kedja, Tärnstöm och Sjödin för dagen kompletterade med Felix Nilsson, deras insats förtjänar lite poäng framåt. Roligt även med samarbetet med Kristianstad fungerar. Hassel och Grahn gör det bra med kort varsel i SHL.

Vi provade att sitta på det högsta etaget den här gången och det fungerade mycket bra. Sikten var bättre än i Göteborg och det är säkert tack vara på hur läktarna är utformade i Ängelholm. Vi hade en bra överblick över isen och kunde nästan titta ner på jumbotronen från våra platser.

Twist

Twist

På baksidan av boken ställs frågan, ”var börjar berättelsen” och lite till mans kan man fundera över det. Klas Östergren tar historien framåt. Via historien och tidigare möten.

Självklart så är det allt prat om gasledningen i Östersjön som gjorde att jag plockade upp den här romanen igen, troligtvis för tredje gången eller något sådant. Jag kan inte bli överraskad av något i historien. Men den berör ändå. På djupet. Gör avtryck. Finns något bakomliggande, innanför själva historien. Karaktärerna är ett skal, som fylls upp, får form och kontur. Allt är inte alltid vad det verkar som utifrån.

Vi börjar i nutid. I Karlskrona där en stilfullt återgiven scen vid en hotelldisk drar igång historien. Bekanta från förr dyker upp. Oväntade möten. Vägar som korsas ännu en gång efter att tidigare relationer har dött ut.

Finns det något som heter slump? Hur ofta kan den i så fall inträffa? Ungdomens somrar i skärgården. En uppväxt i Stockholm i förändring. Allt hänger ihop, via byggprojekt i Östberlin, bakom muren. Ibland är det bra att ligga lågt. Betrakta samtiden. Analysera. Hålla garden uppe. Vara beredd. Det är svårt att veta om man är betraktad på avstånd eller om du har lyckats bryta dig fri, sopa igen spåren. Göra dina egna val. För egen vinning men ibland är dina händelser inte alls lika slumpartade som det kan tyckas från början.

En bra bok. Även när man har grundhistorien klar för sig. Mycket läsglädje trots allt. Finns många trådar. En del tydliga. Andra får nystas fram. Det blev ett ovanligt högt lästempo, säkert för att det var en omläsning plus att jag ville se styckena om gasledningen på havets botten.

Det kunde varit den 13:e

Jag fick titta efter mer än en gång, var det verkligen inte fredagen den 13:e? Kändes så med tanke på hur dagen utvecklade sig och med tanke på hur idrotten gick under lördagen så var det nästan helgen den 13:e som det handlade om.

Ja dagen började med en smäll. På riktigt var det så. I min iver att spara på ström så tände jag inte upp så mycket i köket som vanligt och det fick konsekvenser på utsidan. För när jag gick ut för att hämta tidningen så sprang jag rakt in i det kvarvarande trädgårdsbordet, vilket i vanliga fall är upplyst av kökslampan på insidan. Ja det kan göra ont att spara på ström och försöka göra rätt.

Men egentligen var detta bara dagens andra problematik, nummer ett var att jag på något vis hade legat hela natten på min arm, eller om jag lyft/burit något kvällen innan, för jag kunde endast med möda flytta och lyfta armen. Högerskulderblad, någonstans rakt in där gjorde det ont, som en dolkstöt i ryggen på ett ungefär, där klingan bitvis rör på sig och skapar en ilande känsla genom kroppen med tillhörande smärtvåg. Då den ej fungerande axeln satt på samma sida som den halvfungerande armbågen, så tog jag den andra armen när jag skulle lämna blod, det är ju bra med jämnvikt har jag hört. Hade fina 151, vad det nu egentligen innebär.

Själva lämnandet av blod gick snabbt och mycket mer smärtfritt än förra gången. Då vägrade vänstran att släppa ifrån sig något och det trots att de på plats smärtutsatte (utan mening) min dåliga tumme och fortsatte med att träffa min ömma punkt på andra sidan när nålen stacks in.

Jag hade sedan tidigare lovat att min semesterdag skulle vara ägnad åt att hämta en husvagn, så det var bara till att skrida till verket, är ju lite svårt att knuffa på en vagn, styra draget och koppla på ekipaget när det smärtar av minsta möjliga rörelse. Ja på väg hem så rann tårarna bara av att jag växlade så helt ok var jag inte.

Den spännande innebandyn slutade 9-9 och turen hade vänt tills vi vände hem. Har aldrig varit så nära att träffa på ett vildsvin tidigare och tur att jag såg det springande djuret tidigare än min kamrat som inte upptäckte den förrän den var mitt framför nosen på oss. Det är nästan så att man vill gå ut och se om det sitter lite päls kvar framme i fronten på bilen, så nära kändes det.

Lördag och tre matcher att följa via Sportexpressen och Cmore medan VM-rallycrossen gick på plustjänst.

Först ut var Öster som var i Borås för möte med Norrby. Öster som hade chans att sätta press på Halmstad om en direktplats till allsvenskan, gjorde en helt ok första halvlek. Man hade mycket boll men hade det svårt att hitta fram till de farligaste av målchanser.0-0 i halvtid var rätt så rättvist men poängövervikt i spelet för Öster.

Men den andra halvleken blev inte bättre för de småländska gästerna. Det var Norrby som hittade rätt två gånger och det resultatet gjorde det klart att Halmstad följer med BP upp i allsvenskan till 2023. För Öster väntar troligtvis kval och det känns rätt så öppet om laget ställs mot Varberg exempelvis. Under förra säsongen såg jag Helsingborg få stryk på Visma och inte mycket pekade på att laget skulle kravla sig upp, men det gjorde man även om man löste både tur- och returbiljett till superettan samtidigt.

Jag tycker inte riktigt att Öster såg riktigt motiverade ut för uppgiften i Borås. Norrby, som behövde och behöver poäng för att få spelar kvar, visade upp en bättre inställning och nu gäller det för Öster att avsluta snyggt mot Trelleborg och ladda samt fila på detaljerna inför det kommande kvalspelet. Jag har tidigare under säsongen skrivit att Öster är sina värsta motståndare. För gör man inte jobbet fullt ut i matcherna, så kan man tappa poäng mot alla lag och när man kommer att ställas mot lag från en högre nivå, så kan minsta lilla tveksamhet straffa sig.

Direkt efter den matchen så var det avspark på Skarsjövallen där Ljungskile tog emot Åtvidaberg. En evakueringsmatch för LSK medan Åtvid hade allt att spela för. Tränare Lund hade beordrat att alla handbromsar skulle släppas och att de gröne skulle spela ut och det höll på att resultera i mål redan i den första minuten. Conthe rammade dock målvakten med sitt avslut efter 55 sekunder. LSK tog ett bastant grepp om matchen. Anföll längs med båda kanterna och man väntade på ett ledningsmål och det kom också i den 30:e minuten, för Åtvidaberg! En kontring på vänsterkanten gav ett inlägg och där var det en blåtröjad spelare först på bollen som satt i gaveln bakom LSK-keepern.

Den andra halvleken bjöd på betydligt mer böljande spel och till slut satt också kvitteringen för Ljungskile. Fredrik Martinsson hittade Linus Tornblad i ett fint läge och Linus la bollen till rätta innan han placerade den i nät.

Men tillslut var det inställningen till matchen som kom att fälla avgörandet. Ljungskile drog på sig en frispark precis utanför straffområdet och den placerades i nät. Både innan och efter målet så drog Ljungskile på sig två utvisningar så nu saknas samtliga mittbackar inför avslutningen i Ängelholm nästa helg.

Ja Ängelholm, det sista stoppet var Rögle mot Oskarshamn och nu skulle väl ändå dagens första poäng komma in på kontot? För att göra en lång historia kort, så nej, ingen poäng för RBK som fortsatt famlar efter formen under vintern. Det var ett bra läge inför avslutningen av veckan. En dubbel mot Oskarshamn borde kunna ge pluspoäng men när två matcher var spelade så hade Rögle fixat en poäng och det uppe på bortais.

Ja Rögle är tillbaka på den nivån som laget var på för ett antal år sen. När det svajjade från match till match. När topplag kunde besegras på bra dagar och förluster kunde staplas på hög om formen var dålig.

Vad är det då som fattas? Ja naturligtvis så skapar det oro när inte resultatet inte går ett lags väg. Du försöker gärna göra lite för mycket med pucken och det var talande den här gången. Lägen fattades inte, men beslut och avslut var inte tillräckligt skarpa, utan mängder av puckar stoppades på vägen fram till gästernas målvakt.

Ja allt hänger ihop. Målvakterna lyckas inte vinna jämna matcher, mycket tack vare de lägen som försvarsarbetet bjuder på. Riskminimering är ett måste om inte saker och ting fungerar och det var ett typiskt sådant mål som gav Oskarshamn ledningen, en tappad puck bakom egen målbur, en passning och avslut, sen mål och ännu en uppförsbacke i nordvästra Skåne.

Framåt så har stjärnspelarna gjort en del poäng, men inte så många som man förväntar sig. Det har i många matcher inte synts så stor skillnad på om det har varit lagets första eller fjärde kedja som är inne på isen. Det är bra om allt fungerar, då är det bra att alla kan vara med och bidra men i nuvarande situation så behöver men en leadingline.

Vad behöver då göras? Ja finns många olika vägar att gå. Det bästa är ju bara att mala på som det är. Ge alla chansen att lyfta sig, nummer två är ju att justera i spelartruppen. I så fall är det nog bakåt som något behöver göras tror jag. Där är spelarna väldigt lika. Många vill göra mycket med pucken men just nu kanske det är något annat som behövs, rakare, tydligare, stabilare. Men det är som vanligt viktigt att komma ihåg att du både vinner och förlorar som ett lag. Rögle kan säkert nå långt till våren, men blödningen måste stoppas snart, avståndet uppåt ökar likaså pressen utifrån.

Söndag nu. Ikväll spelar Rosenborg hemma mot Bodö. Blir nog det som jag följer idag, samt rallycrossen från Barcelona så klart. Blir ett litet trädgårdsryck också, samt en tur på cykel till byn. Sen är det snart måndag igen, så håller det på, dagar går, veckor kommer. Nya matcher ska spelas och du är aldrig bättre än resultatet i din senaste insats.

Höstlovet går ju under namnet läslov nu, bra då att jag har det senaste av Klas Östergren samt en bok från nobelpristagaren köade vid sängen. Båda två naturligtvis inhandlade i vår lokala bokhandel i Osby.

Oktober är här

September är en kort månad. I år kändes den extra kort. Den kom, gjorde avtryck men försvann igen och nu är oktober här. sista fjärdedelen av året kvar. 2022 har varit händelserikt så här långt, vad mer kan hinna hända egentligen? Ja med närtid, just nära på näthinnan så vet man aldrig. Därför var det skönt att få ta en dag i trädgården. Gräsklippning och löksättning. Vad som göms kommer fram till våren och hösten kan ju både ses som ett slags avslut, men det går även att kalla det en tidig start på det nya året.

Gräset har varit ett dåligt samvete ett bra tag nu. Ja, även förra gången var det lite sent, lite blött och i all hast som det sprangs över, ni vet så som man arbetar i trädgården på vårarna. När dagarna inte räcker till. Kvällarna kommer inte tillräckligt ofta och så vidare. Trädgården springer ju inte ifrån en på hösten, men saker kan glida iväg och dras ut, töjas som ett slags gummiband och innan du vet ordet av kommer nattfrosten och slår till.

Ja hösten har varit lång. Sommaren, den med mycket värme tog slut rätt tidigt, sen kom den, hösten, men utan regn och rusk. Snarare som en enda lång torkperiod som fick mycket att nicka och törsta efter vatten i trädgården.

Gräset var fläckvis långt. Inte minst på det stället som missades förra gången, samt runt uterummet på baksidan. Där kan man nog säga att gräset fick samma behandling som mitt hår ofta får. Du väntar lite länge och plötsligt ser det ut som det är fruktansvärt länge sen som du borde ha gått och friserat dig.

Vädret var bra idag. Till och med solen bröt fram och himlen lyste blå ett tag. Det var riktigt skönt ute och hälften av löken kom också ner när man ändå var ute. Det smala landet bredvid trappan fick krokus, scilla och någon tulpan av blandad sort, samt en allium till det. Kan bli bra. Såg bra ut på förpackningarna och nu får vi bara hoppas att det blir lagom blött just där så att det inte ruttnar längst ner.

Blev även lite mer lök i landet med smultron. Försöker få fram en lång blomningstid just där uppe. Lyser bra och syns från stora delar utav trädgården.

Nu sport och grönvit sådan.

Ljungskile har endast evakueringsmatcher kvar i årets seriespel och idag var det Torn som gästade Skarsjövallen. Det var tillknäppt i 44 minuter innan gästerna gjorde två mål, ett vardera om halvtidspausen och såg ut att gå mot en enkel seger. Men ett trippelbyte och en straff fick fart på LSK. Av bara farten kom även 2-2 och avslutningen blev om inte välspelad, så underhållande. Det var nord/syd spel från båda lagen och de till spelare reducerade gästerna kunde stöta in 2-3 när klockan tickade upp mot 97 minuter. Kanske rättvist trots allt, men om gästernas spelare på bortre stolpen var på bollen så borde målet ha dömts bort för offside.

Ljungskile är bra när man anfaller brett och på djupet med fart. Det utnyttjade man bra i den andra halvleken och förutom målen från Malaj och Henriksson så hade laget flera andra bra mållägen. Men det var en sådan där dag i vätan idag, en sådan dag när det sista lilla fattades för att det skulle bli riktigt bra. Naturligtvis spelar det in att chansen till uppflyttning är borta, men det ska helst inte se så är håglöst ut ändå.

Jag tycker om tränare Lunds lagbygge i år och jag hoppas att det arbetas på att förlänga kontrakt både här och där. Vissa är ju redan klara och jag hoppas att spelare som Daläng samt Ingham får lite fler chanser på slutet. Vi får hoppas på en bra avslutning på säsongen för LSK. Så att det blir ett positivt avslut så att man tidigt känner ett sug inför säsongen 2023.

Rögle har börjat bra men inte tillräckligt bra så här långt i vinter. Energin finns i laget men det klickar inte riktigt i anfallszonen och främst stjärntrion behöver bli mer synliga i poängprotokollet för att det ska bli bra för RBK. Nu lyckades man dock undvika en tredje raka förlust men det finns som sagt en del att arbeta på framöver. Bra dock att Rosdahl kunde kliva fram och avgöra i den långa straffläggningen.

Tillbaka till trädgården igen. Regnet kom men då var jag redan inne. Det man rent fysiskt gör ute, gör motsvarande rent uppe i hjärnkontoret. Finns få saker som är så nollställande som att vara i trädgården en stund. Det oavsett om du släpar på en gräsklippare eller ligger på knä och letar rötter från växter som du vill få bort. Ja, kanske är det extra lugnande när även händerna och finmotoriken används. I vilket fall som helst, alla saker som man gör i sin omgivning, där man ser ett resultat, direkt eller när lökarna kommer upp till våren, är sjukt tillfredsställande.