Det var det

Så tog den slut. Säsongen som har innehållit det mesta. De djupaste av dalar och euforiska lyckovågor. Kunde man ha begärt mycket mer än så här? Kanske inte. Men ändå. Så nära. Lite typiskt att Mauro börjar sjunga Om himlen runt hörnet när musiktjänsten går igång några minuter efter den sista final matchen i Skellefteå. En sak är i alla fall säker, årets SHL varade ju så mycket längre än vad man hade väntat sig efter det värvningslösa stängningen av transferfönstret.

Inför året var bågen spänd. Pilarna vässade. Förväntningarna uppskruvade och spetsen på truppen lovade mycket. Av det blev det intet. Jo sen, men inte från start. Ett bekymmersamt seriespel. Inte minst på bortais. Säsongen vägrade att lyfta, spelet kuggade inte i och spelarna verkade mest fundera på när golfbanorna i nordväst skulle öppna för säsongen.

Då kom Roger Hansson in. Sen Janne Larsson. Sakta började saker och ting att fungera. Insomnade stjärnor började prestera i poängväg och målvakten Rifalk började mota puckar i både parti och minut. Ja förutom hemma mot Leksand. Det kändes som det målet kunde ha knäckt den uppåtgående trenden. Att undvika återkval är en sak. Att nå slutspelet ett annat. Vilket slutspel det blev sen.

Timrå 2-0 i matcher. Tyckte att det kändes lämpligt att möta just det laget. De hade peakat tidigare på vintern, nu blev de ett förhållandevis lätt byte. Men det här var bara början. Att vinna matcher kan bli en vana. Så blev det. Färjestad och Växjö städades av. 2 gånger 4-0. Vilka skulle vänta sen, VF eller Skellefteå? Mitt tips var enkelt. Blir det VF så blir det guld till Ängelholm, Skellefteå så är det helt öppet.

Puckarna studsade rätt för RBK i de tre första omgångarna. Sen blev det lite tuffare. Men en vinst i Skellefteå fixades och det började förberedas för firande vid Catena men omgivningar. Men det kom av sig. AIK sparkade till sig segern i match nummer tre. En skridsko med bredsida och snösprut räknas inte som sparkrörelse, varför döms mål bort pga spark överhuvudtaget i så fall. De övriga målen för gästerna var ett vådaskott och ett mål i pp.

Historien upprepade sig i match fyra. För fjärde matchen i rad kommer Rögle ut bäst. Men det är Skellefteå som spelar smartast och kan avföra på övertid. Surt med två förluster på hemmais och plötsligt var RBK för första gången under press i hela slutspelet.

Den femte matchen blev också helt annorlunda de andra. Mycket Skellefteå från start och inte minst i den andra perioden. Men endast 1-0 i mål. Ja ett sånt resultat räckte ju till seger i de två första matcherna.

I den tredje perioden handlade det mest om kamp och även om en del utvisningar. Visst var nog Everberg värd en femma men samtidigt blev han både hakad och fasthållen i läget innan. 2-0 i tom bur, säsongen tog slut och precis som jag tippade innan säsongen så hade Rögle en bättre säsong än Frölunda i slutändan. Men man gick lite tomma i slutet. Rifalk var fantastisk men blev ändå överglänst. Man såg inte så mycket av bröderna Johnson i Skellefteå. Trots det svarade de för flera viktiga mål och var ständigt farliga framåt i den sista matchen.

Fyra extremt jämna matcher. Som mot Växjö. Där studsade pucken rätt. Här var det mycket spridda skurar. Sånt jämnar ut sig över en lång säsong men i ett slutspel kan en segervåg att fortsätta skölja in över motståndarna under en lång tid.

Ja i finalserien så såg plötsligt Rögles anfallsvapen lika trubbiga ut som under grundserien. Det var glest mellan målen och sånt kan lätt straffa sig i längden. Inte minst när man skapar så många farliga lägen på fyra matcher och endast får en viktoria med sig.

Säsongen i stort då? Abotts lagbygge hade en hög kapacitet. Startsträckan var dock lite väl lång men publiken i Catena visade ju hur en finalpublik ska låta. En uppryckning av hemmafansen i Skellefteå ikväll men publikmatchen vann i alla fall Rögle.

Är det nog med hockey nu då? Snart VM och sånt. Nej nu kan det kvitta. När RBK och VF har spelat klart så blir det full fokus på fotbollen istället. Där blev det ju dubbla grön/vita vinster i helgen och viktiga poäng in på kontot för Ljungskile. Öster kämpade till sig en poäng uppe i Göteborg medan Rosenborg vägde lite lätt mot Bodö. Det är en omstart på Lerkendal. De unga stormar fram i matchtruppen och det ska bli intressant att se hur långt det lagbygget räcker i en lång serie.

Hur ser nästa säsong ut i Ängelholm då? Det lär bli en del förändringar. Kanske inte så stora som alla krävde i januari men nytt blod lär komma in. Det viktigaste är att det finns plats för ungdomlig entusiasm. Det har varit en fröjd att följa Smeds och de andra. Hur de har gått in och kört på trots betydelsen av matcherna och de enskilda situationerna. Det blev inget guld i år heller. Men det lär fortsättas att drömma i nordväst. Det kanske suckas lite idag, gnälls över antalet utvisningar i den tredje perioden men med lite distans kommer nog de flesta trots allt vara nöjda. Det var ju en speciell säsong. Med toppar och dalar men främst en stor portion av tomgång genom stora delen av grundserien. Vi ger oss aldrig. Rögle kommer alltid tillbaka och redan nu kan man ju börja fundera om det blir Rögle eller Frölunda som blir bäst i väst under den kommande säsongen.

Förändring i det tysta

Helt ärligt trodde jag att vid det här laget så hade jag författat mina sista rader om årets SHL. För vem hade kunnat förutspå det här, SM-final för Bandyklubben och ett VF som sprattlade till senast mot AIK uppifrån landet. Det har tyckts mycket, skrivits ännu mer om Rögle i år. Besvikelse. Underpresterande stjärnor. Idélösa. Allt såg obekvämt ut. Saker skavde. Potentialen i laget och hos de individuella spelarna kunde knappt skönjas under det gråa skalet. Men nu står laget här trots allt. Säsongen för krokus är över, RBK består. En kollektiv kramp har blivit till en våg som sköljer över motståndarna igen och igen och plötsligt är den dyra spelartruppen den favorit som alla ansåg innan pucken släpptes när säsongen drog igång där borta i september.

Trots den tunga hösten så vägrade jag ge upp. Det är klart att Rögle kommer att sluta säsongen på plusmål, allt annat är ju en besvikelse. Men jag har fått vänta på det och den slutsatsen är långt ifrån säkrad ännu. Vinn säsongens sista match och det blir ett lyckligt slut. Något som verkade vara en utopi fortfarande när grundserien skulle avslutas. Målet hemma mot Leksand var på något vis talande för säsongen. 1-2, noll poäng och även om HV och Oskarshamn spelade bort sig själva så var inte Rögle många poäng och placeringar bättre. Men något hände. Slutspel är en annan sak. Ger ett annat spel. Laget gick ihop. Från att ha bestått av fyra versioner av en fjärdekedja, kedjor som jagar puck och hoppas kunna skapa något ur intet, så började passningarna sitta på bladen, öppna isytor gick att hitta och i den egna zonen började laget boxa ut och hålla motståndarna på ett behörigt avstånd från lagets målvakter. Det gav medstuds. Tro, hopp och segrar. Publiken som redan börjat ställa sig in på att detta var ett förlorat år fick Catena att vibrera under torsdagen. Ställning 0-2. Ett Växjö som helt plötsligt såg ut så som man förväntar sig att just Växjö ska se ut, dominerade tillställningen. Vårdade puck. Tog ytor i mittzonen och snurrade runt framför Rifalk. Men kunde inte avgöra matchen.

Sorgebarnet powerplay har blivit ett segervapen. Alternativen och hoten många. Med ett fungerande pp under säsongen så hade allt sett annorlunda ut. Så små är marginalerna. Några procent ytterligare i effektivitet och tabelläget hade varit ett annat. Små detaljer kan ge ett stort utslag även i en lång serie.

Vill mycket ha mer? Är laget nöjda och bekväma med insatsen nu? Nej tror inte det. Även om Skellefteå också har växlat upp på slutet så måste först det laget manövrera ut även Frölunda. Blir det en finalserie på västkusten är bandyklubben favoriter. Blir det AIK så är det fördel gult och svart. Men räkna inte ut Rögle. Serieettan och tvåan spelar golf medan isen i Catena fortfarande ligger spegelblank några veckor till. Ängelholm går för guld. Föreningens andra final. Många har varit där och vänt och om bara energin räcker så finns hoppet att det är mer än EVS som firar guld lite längre fram.

Bakom Rögle så blir det en och annan match även med Frölunda. Att det laget skrapade ihop så mycket mer poäng i serien än RBK är en gåta. Men beror inte minst på att spetsen har levererat. Det går lite upp och lite ner men så länge topparna är högre än vad dalarna är djupa så ger det bra utdelning över en säsong. De har haft ett målvaktsspel att räkna med. Sånt skapar en kollektiv trygghet som laget har kunnat bära med sig även genom de bistra tiderna som alla lag hamnar i under en lång säsong. De plockade in lite spelare under säsongen. Träffade rätt där, fick bitarna på plats samtidigt som deadlineday passerade Ängelholm utan minsta justering. Där och då tycke jag att de var galna som inte förstärkte. Underskatta inte kraften av lite ny energi men vad vet jag som sagt om ishockey. Kraften kom inifrån ändå. Hansson/Larsson/Bohlin spred ett lugn det är det lugnet som har skapat den orkan som släpptes loss under den tredje perioden i går. Visst, laget fick hjälp av ett antal utvisningar. Men hårt arbete lönar sig. Är du först på puckarna så kan du få saker med dig och det var precis vad som hände.

Mycket hockey. Oväntat som sagt. Så länge RBK och VF är med så blir det en hel del matcher, även från kvalet till SHL. Det bara blir så av bara farten och då försöker jag ju trots allt hålla koll på SSL och den fotbollssäsong som nu är i sin linda. Ingen lysande start för LSK. Två förluster för herrarna och en för damerna så här långt. Öster ser då bättre ut. Stark vinst senast och två mål som även jag hade kunnat göra, frågan är bara hur jag skulle ha gjort för att ha hamnat i just den positionen från början. Rosenborg blandar och ger. Två jämna matcher, en vinst och en förlust. Såg delar av cupmatchen senast i en sändning på NRK. Ett trevlig upplägg i magasinformat. En studio som följde alla topplagens matcher där höjdpunkter och mål från hela landet visades upp. Småklubbarna hamnade i fokus för en dag och härlig insats av den målvakten som knep alla straffarna mot Haugesund.

Vi går mot helg. Den näst sista med innebandy för våren och glädjande nog så går projektet med att ställa ett division fyra lag på benen i hemmahallen till hösten vidare. Vi måste ta hand om och vårda våra talanger. Utan ett representationslag så är det svårt att hålla en förening vital och levande.

Så fint att se en Abbott i en matchtröja igår. Vi får aldrig glömma deras arbete i klubben genom åren.

Det här slarvade ni bort

Det är slutspelstider i landet just nu. I alla de stora sporterna ska det koras mästare och säkras avancemang. En lång säsong kan ta slut på ett ögonblick, saker som går att fixa och reparera under ett långt seriespel blir nu avgörande direkt och det gäller att ta chanserna när man har läge till det. Just det misslyckades Storvreta med i Växjö. En klar ledning med 2-4 och läge i powerplay gav istället förlängning med åtföljande straffar och nu är båda matchserierna på herrsidan utjämnade.

Ja det spelas om en plats i Stockholm lite senare i månaden och visst fick publiken i Fort Knox valuta för entrépengen. De flesta lämnade med ett stort leende på läpparna och det beställdes genast biljetter till nästa semi i Växjö nu på lördag, men vi tar det från början.

Drygt fyra minuter in på matchen så tog Växjö ledningen. Philip Fox bröt både boll och spelmönster när han klev fram och gjorde 1-0. Glädjen varade ungefär lika länge innan Storvreta dyrkade upp hemmaförsvaret för första gången för kvällen. Rasmus Sundstedt kunde ta vara på en fin passning från Tobias Gustafsson. Gästerna samlade också i hop sig för ett sista anfall i perioden men slarvade med bollen och istället hade Växjö ett friläge med sekunder kvar men Måns Parsjö var följsam i målet där.

Om den första perioden gick lite på poäng till Växjö så var Storvreta det dominerande laget i den andra. Visserligen hade båda lagen avslut i målramen men de vitklädda gästerna hade gott om rena klubblad framför målet och skulle ha stängt matchen där. De ryckte ifrån dock, först via ett mål i pp av Filip Eriksson och sen blev det öppet för Tobias Gustafsson att göra 1-3.

Växjös i mitt tycke bäste spelare för kvällen Markus Jonsson fick en kort men händelserik tredjeperiod. Från sin backplats tog han ledig golvyta, bröt in på mål och vinklade in 2-3 i den bortre gaveln. Tyvärr fick han lämna matchen några minuter senare med en befarad och eventuell svår knäskada. Mer uppförsbacke för Växjö när Rasmus Andersson pricksköt in 2-4 från långt håll och just då var det i princip ingenting som talade för att Växjö skulle ta sig in i matchen igen.

Men Storvreta blev lite för baktungt, lyckades inte komma upp i tillräckligt bra press på bollhållarna och ett smart men ändå billigt avslut från Ludwig Persson gick in, bra av Persson att skaffa sig utrymme för avslut men minus för gästerna att skottet tog sig igenom både försvarsspelare och målvakt på väg in i nätet. Även 4-4 får hamna på kontot för enkla mål, ett vinkelskott från Sankell gav en retur ut till Niklas Ramirez som i princip hade tomt mål att raka in bollen i. Det var utjämnat och resterande tid, inklusive förlängningen var det mest ställningskrig så det var få som blev överraskade av att matchen gick till straffar.

I straffläggningen så lyste zorrostraffarna med sin frånvaro och antalet gjorda mål var ovanligt lågt. Hemmalaget hade minst gummiarmar även om det var ytterst nära att Parsjö räddade både den första och den sista straffen som gick in.

Helt jämnt i matchserien igen. Ja det är fyra jämna lag som gör upp om finalbiljetterna i år. Storvreta såg länge vassare ut, låg rätt i skottlinjen men på slutet orkade man inte fullfölja matchplanen fullt ut. Så på det viset var det nog ett rättvist resultat trots allt.

Till sist, det är fortsatt en gåta att innebandyn inte lockar mer publik rent generellt i Sverige. Hur länge ska den här sporten stå i skuggan? Vad i produkten når inte ut till den breda massan? För innebandyn gäller det att få publiken att komma till sporthallar och arenor den första gången. Det måste vara målet, att öka förstagångspubliken, för jag har svårt att tänka mig att det var många som lämnade Växjö igår och tänkte att ”nej bandy är inte min grej”. Visst, vi har gott om sporter som tävlar om uppmärksamheten, inte minst nu när kulan redan är i luften samtidigt som de sista kvarvarande lagen ska göra upp om guldmedaljer. Men produkten innebandy är färdig nu, konceptet är testat och håller måttet, nu ska bara den breda massan fångas in, för om du som jag spenderar varje helg under vintern i en sporthall någonstans, så ser du ju en stor potential. Det är ju alltid lite publik, många hallar har bekväma stolar, andra lite hårdare träbänkar men det är inte kallt, blåser ytterst lite och även om en del domartecken kan tyckas märkliga så är det en idrott att lätt hänga med i.

Jag tror att de stora klubbarna är nyckeln här, alltså klubbarna i SSL och allsvenskan. Fånga in intresset från klubbarna i de andra klubbarna, få med föräldrar och övriga släktingar. Ja det borde ju såklart även ligga i förbundets intresse att sporten når ut bredare. Jag kan här bjuda på ett bra exempel på hur det kan gå till, i samband med att en av mina killars pojklag spelade match i Helsingborg, så gjordes det en lagaktivitet med spelare, ledare och intresserade föräldrar. Vi såg på FCH mot Jönköping i Helsingör och även den matchen gick ju till straffar, så även där blev det mycket valuta för entrépengen för oss som tog båten till matchen.

Genom hela texten funderade jag, får inte glömma att plussa för domarinsatsen, ändå tror jag att jag missade det totalt, Hatten av för Glenn Boström och Håkan Söderman för en föredömlig insats. Tydligt och bra. Lät lagen spela på en bra nivå så att det blev flyt i spelet, jag blir dock lite trött på spelare som matchen igenom måste springa omkring och kommentera vareviga domslut och sätta klubbor i sidorna på motståndarna när man passerar. Sjunk inte till hockeynivå, tack!

Kommer det lyfta, eller var detta allt?

Då var det som vi i folkmun kallas för serielunk avklarad. 52 omgångars ranking inför slutspelet i SHL är över. I det stora hela betyder en vinst tre poäng oavsett när på säsongen den kommer, men satt till sin spets, när allt ska avgöras, var det trots allt extra viktiga poäng att spela om inför den sista omgången för vissa lag. Vilket skånskt lag kommer spela längst i år? Ett formtoppat återkvalande Malmö eller en bandyklubb som sällan har gjort sin publik glada i år? Min peng sätts på Malmö. Men. Samtidigt kan det sluta i fyra matcher för MIF och kanske kan Rögle överträffa sig själva och få vändkorsen att snurra ett bra tag till i Ängelholm.

Det har gått fort uppe i nordvästraskåne. Lindansandet och återkvalens tid var förbi. Efter flera fina säsonger för Rögle var det upplagt för en ny topplacering. Spelet hackade från start. Målsättningen var att åter få ihop 100 poäng i seriespelet men den målsättningen fick ju revideras rätt så tidigt. Truppen var inte redo för säsongen. Att ta kampen. Ge allt varje match. Men det klickade inte i laget, spelarna kuggande inte in i varandra, få spelare visade vägen, höjde sig, överraskade. I många serieomgångar så kändes det som om laget mönstrade fyra gnuggande kedjor. Det var betydligt mer slit, kämpa och gå på kropp, än att spela sig fram till klara målchanser.

De senaste åren har Rögle haft en stabil grund att stå på. Målvakterna har vunnit många extra poäng när spelet har hackat, i år är det ingen av Rifalk eller Clang som har varit ledande över tid. De har varit habila. Men inte mer och det har så klart inte hjälpt till att det framför dem har varit lite tunt, många felbeslut, tappade puckar, oväntade riktnings förändringar. Du förtjänar tur. Du kan arbeta dig till att puckarna studsar rätt. Men i de två senaste matcherna så har den saken varit extra tydlig. Örebro vallade in en segerpuck via Clang och pucken låg retfullt fri när Timrå dubblerade sin målskörd i Ängelholm.

För några veckor sen så samlade Rögle ihop sig. Tog flera vinster i rad och puckarna började trilla in. Laget kom med en annan slags fart genom mittzon och kunde med sin rörelse skapa tryck i anfallszonen. Men sen kom skadorna. I de senaste omgångarna har det varit lite av ett lotteri när det gäller tillgängliga spelare. Säkert var det många som drog en suck av lättnad trots förlusten uppe i Örebro och nu var det läge att börja slipa på detaljerna inför slutspelet. Men av det såg man inte mycket. Jo, kanske i några få byten i början samt efter Samuel Johnssons reduceringspuck på slutet. I övrigt var det blekt. Kasper-Edström-Ferguson försöker alltid, har rörelse och en spelare som Kapla har lyft sig. Men det är många som har underpresterat rent produktionsmässigt. Det är svårt att göra mål så länge avsluten inte sitter innanför ramen.

Men jag menar inte att peka ut någon speciell lagdel här, du både vinner och förlorar som ett lag, det måste alla som följer lagidrotter bära med sig.

Det måste alltid finnas plats för unga utvecklingsbara spelare i Rögle. Publiken gillar spelare som Kasper, Sjödin och Tärnström. Att komma in i laget underifrån måste alltid vara ett alternativ. Se på utvecklingen på backsidan, ännu en gång, stora kliv framåt. Kul.

Men det kändes inte som om det förbereddes för spel i ett slutspel i Catena under torsdagen. Det var snarare att det byggdes upp för en sista kväll med gänget. För den kan komma snart. Det kändes uppgivet. Både på isen och på läktarplats. Men serie är en sak, slutspel något helt annat. Men Rögle har haft en låg lägstanivå under vintern. Även en förhållandevis låg högstanivå. De har sett sönderlästa ut. Troligtvis blir det en hel del förändringar i truppen under sommaren. Det är bara att hoppas att pusselbitarna passar inom ramen då. Att saker inte sticker ut, skapar ihåligheter, lite som om när du är flera som bygger ett pussel och någon eller några tjuvhåller på den avgörande biten.

Växjö seriesegrare. Räcker så. Ojämna Frölunda höll på att trilla ur topp sex. VF är ju ett annat lag med hög potential men lite utväxling. Kan säkert bli ett händelserikt slutspel. Men nu när det våras får det vara Rögle eller Frölunda för att man ska bänka sig. Kan ju vara lite kul att se något ångestmöte mellan Brynäs och Malmö. Skönt att få se lite idrott avslappnat ibland. Samma med kampen om vilket lag som ska ta klivet upp. Borde stå mellan Modo och Björklöven men inleder bra, får flyt i grejorna så kan många lag hänga med länge.

Saknar fortfarande kvalserien. Snälla kom tillbaka. Om det inte är möjligt, skicka ner jumbolaget och ge serievinnarna en friplats. Resten kan fungera som nu och vill man ha en högstaliga med 16 lag istället så går ju det säkert också att fixa.

Göingehockeyn levde upp för några dagar. Publiken vallfärdade till våra två närliggande islador men sen tog det roliga slut i Osby. Bara att bygga om igen. Ta nya tag. Frågan är om OIK någonsin kommer att kunna kliva ur sin egna skugga. Den från det glada åttiotalet, årtiondet med ständiga playoff och kvalseriematcher. Inte ens när Rolf Nilsson var tränare och laget spelade bra kom publiken. Efter det har laget varit uppe i ettan ett par gånger till. Fått förlita sig på spelare utifrån. Inte lyckats etablera sig. Bygga något hållbart över tid. Nu finns chansen till det. Men det verkar vara svårt att få tag på spelare från närområdet. Landets hockeygymnasium suger ut landet på talanger som aldrig återkommer ner i seriesystemet och till moderklubbarna. Där har hockeyn en nöt att knäcka. Att behålla fler spelare på seniornivå rent generellt.

PS 1: Vinster för Jumbo-Visma idag både i Frankrike och Italien. Så kul att cykelsäsongen är igång på allvar. DS 1

PS 2: Hittar bara 14 utespelare i Ljungskiles spelartrupp på herrsidan just nu. Tur att det är någon vecka kvar till seriepremiären. DS 2

Tankar från dagen efter

Vid 23:13 på tisdagen så tog årets hockeysäsong slut. I den femte perioden avgjorde Färjestad och nu kan även spelarna i Rögle aktivt börja bearbeta handikappet på golfbanorna uppe i nordväst. Ut i semifinal ett fiasko? Nej det tycker jag inte. För andra året i rad var inte laget bäst när det gällde som mest men titeln från spelet i Europa kan ingen ta ifrån Rögle Bandyklubb.

Ja faktum är att vi har tittat väldigt lite på slutspelshockeyn hemma, har passat dåligt med allt annat i våra kalendrar. Men igår var man framför rutan to the bitter end. Hela förlängningen var ju en plåga men man kunde ju hoppas på ett vådaskott a-la Oskarshamn skulle hitta rätt. Det finns ju en anledning till att det heter just sudden death, den kan ju komma från en klar himmel. Nej Rögles chans var nog vid 3-4, om laget hållit undan lite till så kunde det ha gått vägen. Men om om inte fanns är ju sällan gångbart när man ska förklara resultat och utgångar i sportsammanhang efteråt. Det är målen och vinsterna som räknas i ett slutspel, ibland är ju faktisk till och med idrotten så enkel och logisk att förklara.

Det grymtades en del om att det var fel spelare som klev fram och gjorde mål i går. Det gör inte mig så mycket, värre var då namnet på tröjorna vid målen bakåt i så fall. Mycket erfarenhet på isen nästan varje gång där.

Kan man säga något om själva lagbygget i år då? Nej, det är små marginaler som avgör. Laget hade två bra målvakter som kompletterade varandra bra under hela vintern. Imponerad av Clang och Rifalk svarar sällan för mindre lyckade insatser.

Var det rätt att låta Gelinas lämna och shoppa på OS? Ja det tycker jag, känns som om laget fick bättre dynamik då men synd att Sund blev skadad när han äntligen spelade säsongens bästa hockey. Även framåt blev det lite plockigt över tid. Skador skickade spelare ut och in i spelartruppen och lagets fyra kedjor var ständigt i ett lära känna varandra mode. Det märktes inte minst i PP under våren men i den sista finalen blev det ju ingen faktor när laget aldrig fick chansen i den spelformen.

Måste passa på att plussa för boxplayspelet igår, vilket slit, så mycket hjärta och det var den delen som höll laget kvar i matchen så länge som det nu blev. Defensiven åt dock av kraften till att gå framåt och det var få spelare med pigga ben i offensiv färdriktning från den tredje perioden och framåt.

Även i år så har Rögle litat på och givit många unga spelare mängder av speltid. Det är en viktig del av föreningens varumärke, det unga och att det ska finnas en gröntråd mellan hockeyskolan och upp i seniortruppen. Vem älskar inte en spelare som Linus Sjödin och redan till nästa år finns det säkert flera som är färdiga för att ta fart, höjd och lyfta sitt spel ytterligare.

Ja nästa säsong, känns avlägset nu och med en säsong man till stora delar är nöjd med, gör ju att transfersäsongen inte känns så viktig att hänga med i. Det finns en stabil grund i truppen, en stabilitet som har funnits där över några år nu och som förhoppningsvis kan leva vidare. Det är ju inte länge sen bandyklubben från Ängelholm inte vunnit en enda slutspelsmatch, nu är man en faktor, något att räkna med och det hjälper så klart till att man har landets bästa supportrar bakom sig. Det är bara att hoppas att det kan hålla i sig ett tag till, intresset för att ta sig till Catena och fylla upp på läktarplats. Det kändes ju som om utbyggnaden blev feltajmad, att pandemin fick i takt med framgångarna på isen men det är bara hoppas att föreningen kan fortsätta och utveckla det man har på gång just nu.

Får ju även skjuta in några ord om Frölunda. Laget föll mot ett starkt Luleå men vinsterna i kvartsfinalerna visade att man satsade rätt inför säsongen, spetsen framåt fanns på plats och den här säsongen hade man spelare som kunde göra skillnad. Frölunda lär mala på likadant till nästa år. Även här måste en semifinalplats vara ett godkänt resultat, vilket ger en bra grund att stå på samt en något högre platå att utgå från när man siktar uppåt till nästa år.

Ja även Osby har ju spelat klart. Blev en degradering efter en märklig säsong. Det började inte bra, blev bättre men när laget skulle lyfta efter jul så blev det en långsam krasch. Det blir till att börja om längst ner igen, troligtvis i samma serie som grannen Glimma men det är ju verkligen på två helt skilda sätt som lagen har kvalificerat sig till spel i den serien till hösten.

Ja hockeyn är slut men det är fortsatt grönt och vitt som gäller framöver men då är det Ljungskiles herrar och damer som kommer att följas. Blir ju även ännu mer RBK, Rosenborg jagar ju topplatser och det ska bli intressant om herrarna i år kan matcha damernas nivå i seriespelet. Till det får man ju inte heller glömma Östers IF, får försöka få in en liten utflykt till Växjö vid tillfälle, detta valår 2022, när väldigt mycket ska få plats under få dagar.

En annan fördel med att hockeyn är över är trädgården. Jag ser att det blommar friskt uppe i landet bland smultron och blåbär och ser fram emot många härliga gröna stunder samt att trädgården ska bära frukt.

Får runda av med lite musik trots allt. Varför inte välja Bo Kaspers Orkester och Vi kommer aldrig att dö.

Makalös fotbollshelg

Helgens stora slutspelshelg på andra sidan pölen var minst sagt dramatisk. Det fanns mängder av matchavgörande händelser som aldrig blev det, det tog liksom aldrig slut. Spänning in i det sista och nu är jag så full av intryck att jag funderar på att hoppa över nästa helg. För det blev ett bittert uttåg för Tampa, bokstavligen blev man utsparkade från slutspelsträdet men det var ett fall man själva iscensatte genom att föra en usel första kvart samt en undermålig första halvlek. Var det sista poängpassningen vi såg av Tom Brady? Passningen till Mike Evans var magnifik och Tom har egentligen inte mer att bevisa. Men samtidigt kommer fotbollen att tappa en dimension utan #12 på plan.

Det pratades länge om vändningen mot Atlanta. I spelet var det inte mycket som tydde på att Tampa skulle kunna utmana Rams. Gästerna sprang och kastade sig fram längs gräset, Tampa lyckades mest bra på sig flaggor och visade upp en oerhört stor frustration över lagets insats. Buccs kändes färdiga för en ny parad med bucklan längs med floden men var inte beredda att lägga ner det arbete som behövdes. En känsla av att det gick ju bra förra året, det borde lösa sig i år också, verkade finnas. Men hur stor mästare du än är, så är du aldrig bättre än vad ditt senaste resultat visade. Tur i alla fall att springförsvaret i mitten var tätt för det mesta, om inte det hade varit på plats kunde Rams har sprungit ifrån till en större ledning snabbt.

En märklig avslutning. Båda lagen vägrade hålla i bollen. Buccs kröp närmare och närmare och kunde även springa ikapp men med mycket tid på klockan, en faktor som blev direkt avgörande när hemmaförsvaret släppte till två långa och stora spel. Sparken som gick över ribban samtidigt som klockan tickade ut var en bra sammanfattning på säsongen för Tampa. Det är svårt att kopiera två säsonger på varandra och med Brady ute, vem ska nu stoppa Kansas?

Helgens stora match på förhand var ju Kansas mot Buffalo och de levererade verkligen. Det gick till övertid och hemmalaget kunde avgöra. Riktig pang-pang fotboll där varje spel utfördes som om hela säsongen stod på spel, vilket det ju också på sätt och vis gör i ett slutspel. Efter en första helg med många matcher som sprang iväg så var det stentufft över hela kontinenten den här gången. Slutspelet är ett öppet fält just nu men där Kansas får räknas som favoriter trots allt. Med Patriots, Brady och nu med Bills med påbörjad golfsäsong, så kan man ju följa spelet på ett annat vis. Med en annan ro i kroppen. Jag stod upp nästan hela den fjärde kvarten i Tampa, en stor skillnad på engagemang från den första halvleken då man sjönk längre och längre ner i sin fåtölj, samtidigt som man sänkte volymen på fjärrkontrollen, allt för att stilla distansera sig från händelsen på planen.

Det måste vara svårt det där, att sätta stopp. När är man färdig med sin karriär? När kommer utförsbacken? När har du vunnit din sista stora titel samt presterat på topp? Ingen skam att åka ut på mot Rams, Tom precis som hela laget kändes inte redo för uppgiften, hade ingen lösning, blev straffade av ett bättre motstånd och i en viljestyrd och uppumpad idrott så betyder inställningen mycket. Du springer snabbare, tacklingarna tar sämre och varje spel blir en möjlighet istället för ett måste. Adrenalin!

Två år i Tampa som avrundning på de fantastiska åren med Patriots. Ja framgången var inte självklar nere i södern. Att lyckas i en ny miljö finns det inga garantier för. Det även om du handplockar lite meriterat folk med dig och får bra spelare att ansluta. Laget måste gå före jaget, tyngden från massan betyder mer än stjärnglans i överflöd. Alla behövs, du är ett lag, du har en uppgift att fylla, en roll att spela och det är den sammanlagda insatsen som visar om du tar dig vägen fram till en serieseger eller når förstaplatsen i ett slutspel.

Så när är det dags att bryta? Kom att tänka på den här saker som nu har några år på nacken och är svaret på en fråga på ett möte på jobbet eller om det bara var ett allmänt korridors snack, den kom så småningom med i häftet

Hur sent som helst

När är det dags att hoppa av, call it a day. Vet man alltid om och när den punkten inträffar? En eftermiddag stod jag på jobbet och fick inte den funderingen ur skallen, hur sent som helst. Orden snurrade runt, talade till mig och jag försökte mig på att förklara uttrycket som tydligen berörde mig mer än jag på förhand trott. Solen sken, det minns jag mest för att det var en synnerligen ovanlig förekomst för året. Jag stod upp när jag tänkte. Jag smågungade lite på fötterna och försökte applicera uttrycket på några händelser i det förgångna.

I just can’t get enough sjöng en engelsk popgrupp i 80-talets inledning. Det är vare sig rätt eller ett ärligt försök till att översätta hur sent som helst men fångar på något sätt in uttrycket ändå. I alla fall den positiva delen av det. Jag kan ana en viss eufori över uttrycket och se ett rum fyllt med dansande ungdomar och blinkande lampor. Att vara ute hur sent som helst, inget annat väntar, det är bara att leva för stunden, att dansa och ha det bra. Framtiden finns någon annanstans, är någon annans problem. Själv är jag här och nu, har det bra och denna kväll kan vara till hur sent som helst.

Du står på en perrong, det är kallt. Vinden kyler kroppen som är för tunt klädd som vanligt. Mössan ligger kvar på jobbet och dina handskar är borttappade sen den förra vintern. Men tåget är hur sent som helst. Det står så på alla lysande displayer över hela stationen. Hur sent som helst! Känn på den. Det börjar tåras i dina ögon, du stampar med fötterna för att försöka få upp temperaturen till över strecket i dina skor. Hur sent som helst kan dock vara positivt, tåget kommer, är inte inställt på reparation. Du kommer hem, slipper att försöka lösa hemtransporten på något annat sätt. Rösten i den skorrande högtalaren blir som en tröstande böneutropare i en minaret.

På tåget hem får du stå. Man kan inte vara hur sent som helst ute och ändå räkna med en sittplats. Telefoner och läsplattor jobbar friskt. Det kan brytas jag är på tåget, ropar någon högt och tydligt. Hämtar du barnen hos farmor, tåget är hur sent som helst idag, igen. Det är något påträngande med att ha folk runtomkring dig och överallt, din egna lilla yta i universum blir minimalistisk och trång. Du står omgiven av totala främlingar. Du är ensam i en full kupé. Du är trött, kroppsklockan tycker att det är dags för en paus, då du kommer hem är det direkt i säng. För hur sent som helst du kommer hem behöver du din sömn för i morgon är det en ny dag och efter den kommer det flera. Som på ett pärlband följer de varandra. Fem svarta först, sen en svart som fungerar som röd, sen blir det helgdag på riktigt. Men vissa dagar känns det som om det är hur sent som helst innan det är dags för nästa vilodag.

Sängen. En plats att ligga i. Dit kan du vara på väg hur sent som helst men ändå omslutas varmt och skönt. Även om kvällsduschen som ibland känns som en kalldusch hoppas över, så kallar sängen på en. Den gör det inte högt och inte ivrigt. Men den finns där för dig. Du sluter ögonen, känner hur mörkret omsluter dig sakta, sakta. I morgon är en annan dag, ja om du inte kom i säng hur sent som helst, för i så fall har redan morgondagen börjat. Den har tjuvstartat mitt framför dina nu slutna ögon. Den nya dagen blir till en dag med två olika ansikten, ett före och ett efter sömnen. Du börjar bli trött nu, på riktigt. Kroppen domnar bort, du andas tyngre och djupare. På något annat ställe skiner solen, här är det bara mörkt och tyst. Tänk vad skönt att få somna, sluta tänka på någonting. Med vetskapen att i morgon, vilket kanske redan är idag, innebär att du kan sova hur sent som helst.

Slutspel och premiär

Osby söndag morgon. Det är påskdagen och solen lyser på fruset gräs och frosten klär även in växthuset uppe på backen. Det ser ut att bli en fin och solig dag. Kanske till och med rätt så varmt om du hittar lite lä. Idag är det Flandern runt och självklart har jag vissa förhoppningar på Jumbo-Visma men låt oss stanna vid SHL och premiären i ettan.

Det gick till slut att genomföra hela grundserien trots allt. Alla lag står på 52 spelade matcher och Växjö står som serievinnare. För HV 71 och Brynäs gäller det nu att vara som bäst när det gäller som mest, något de båda lagen har haft svårt med att lyckas med i grundserien.

Fast vi går ner en division och passar på att tacka Kristianstad och Väsby för underhållningen. Tänk att man skulle lägga flera kvällar i samma vecka för att titta på KIK. Det var en högoddsare sen alla gånger i den ishallen stått och ofta haft mer sympatier med det andra laget på isen. Men det var en välförtjänt kvalserie där Kristianstads jämnhet avgjorde och trubbade av Väsbys spets. För se om KIK kan ta sig upp lite i tabellen till nästa vinster, det brukar inte fungera i längden, att ständigt hålla på att dansa på lina.

Jag var helt övertygad om att Linköping var bortom all räddning, tror att det var runt jultiden när jag förklarade att resten av säsongen skulle handla om vilket lag som skulle möta LHC. Linköping fick luft under vingarna och lyfte, likaså Malmö. I Östergötland vet man nog inte om man ska vara glada eller besvikna just nu, men har man varit nere för räkning är ju lagets slutplacering trots allt en framgång. Oskarshamn har gjort det bra, även om lagets långa dipp höll på att ge en biljett till play-out. Men det fanns en tro på vad man höll på med, en grund, en tanke och spelidé. Men har svårt att se laget lyfta mycket högre än så här till nästa år men finns man med finns möjligheten. Alla börjar ju på noll poäng när pucken släpps i den första matchen säsongen 21/22 och det vet ju alla, att de flesta spelartrupper genomgår någon slags förändring under uppehållet. Ordet konstant är ju sedan länge bortsopat från ishockeyns grundläggande tanke om lagbygge och kontinuitet.

Jag trodde att Brynäs var illa ute. Men HV? Med ett av landets bästa pp, att de nu ska samla ihop spillrorna av säsongen och försöka rädda sitt kontrakt är ett spännande projekt. Tror mest på HV. Ingen aning om varför, då det laget har spelat på jämnast lägst nivå under serielunken. Tror dock att den högsta kapaciteten finns där och att laget vinner den så viktiga målvaktsmatchen.

Tio lag som kan ta guld. Växjö, Rögle, Leksand samt Skellefteå får nämnas lite före de andra. Växjö maler på, Rögle är svårslagna, Leksand och spetts och fråmgångsångor i lungorna och Skellefteå får stå för det där med av gammal hävd och har formen på sin sida.

Det finns ju bara bra lag kvar och i princip alla lag kan nog gå rätt långt. Så stor skillnaden är det mellan serielunk och slutspelstempo. Får man bra medstuds kan det sitta i. Det finns bra exempel från förr att en serieseger är en gammal merit så fort det gäller att plocka vinster. I många år var Frölunda ett sådant lag. Bra över tid, sämre i skarpt läge. Intensiva VF kan fortfarande bli en faktor och lagets femmor kan svärma runt på isen, Färjestad kan kontra sig till framgång, Luleå är svårhanterliga om de får några mål att gå på och Örebro kan både göra många mål eller släppa in ett antal från match till match. Malmö har spelat som en gammaldags lagmaskin och Djurgården är ju med men känns på förhand som laget med minst chans att få ett långt slutspel, men då ska ni alla komma ihåg att jag skriver ju inte dessa rader som någon form av mästertippare.

Av naturliga skäl så är det Rögle som jag har sett mest av i vinter. Fram till januari var laget en självklar guldfavorit men nu är det inte lika självklart. Men grunden finns där. När intensiteten på försvarsarbetet är där och laget inte bara tittar på och hysteriskt ska tackla allt och alla är laget svåra att komma in på livet. På slutet har det dock spretat runt det egna målet. Tacklingar har prioriterats högre än markering och lyckades passningar med små marginaler har mynnat i ett överarbete med pucken, vilket satt lagkamrater i dåliga lägen och skapat målchanser för motståndarna. Även målvaktsspelet har varit lite mer mänskligt sen förra landslagsuppehållet och där är nog fortfarande Rögles stora nyckel till framgång, keeperspelet. Det måste finnas där, varje kväll, räddningsplankorna kommer bli få men när laget behöver skjuta mycket för att hitta rätt framåt, måste ett stabilt grundtänk i den egna zonen komma på plats.

Även spelet med fler spelare på isen måste upp igen. Även här känns det som om saker och ting överarbetas en del. Formationerna har ändrats av olika anledningar så här kommer kontinuiteten och tron på vad man gör att bli avgörande Finns många offensiva pjäser som måste börja producera just nu. På sätt och vis är det bra att det har gott lite trögt för förstauppställningen på slutet. Andra har fått kliva fram. Just den poängmässiga bredden kommer att bli viktig även om Everberg-Zaar-Ryfors naturligtvis även fortsättningsvis måste gå före och visa vägen.

Fyra nya chanser för Rögle att ta sin första slutspelsseger. I år händer det. Men det finns externa orosmoln. En smitta vid fel tillfälle som däckar spelartruppen kan bli förödande. På sätt och vis är det ännu mindre marginaler i år än i vanliga fall som gäller. Många variabler att hantera. Aldrig har spelet utan puck, ja även vad som händer utanför ishallar och omklädningsrum, komma att bli så viktig och spela en så stor roll som denna säsongen.

Kan något stoppa Timrå?

Igår var det också premiär för nya Ljungskile. EN spelare kvar från förra året ändå så kändes det som om tunga 2020 bara rullar på. Två mål framåt bortdömda, kontring och mål bakåt på 90+ och noll poäng hem till västkusten. Nåväl. En premiär är en premiär. Det är endast en match av väldigt många och förhoppningsvis kommer målen och poängen att börja ramla in inom en snar framtid. Det gäller allt truppen går ihop som en enhet, ett lag snabbt. Då kan några vinster vara en hjälpande sak. Att man bygger upp förtroende för varandra och att man tror på det projektet man är med och deltar i. Jag tvivlar inte på att LSK har ett lag för den övre halvan i år men samtidigt är det viktigaste att det går att bygga något även på sikt. För det går ju inte att lita på att Svahn ska hålla ihop hela föreningens historia på egen hand.

Genrep mellan Helsingborg och Öster i går. Tror att Öster har mer i sig än förra året och kommer säkert att utmana högt upp i tabellen. Det kan ju helt enkelt bli så att de här båda lagen får göra upp om vilket som är det bästa röd/blåa laget under säsongen och att vinnaren av den kampen, eller båda, kan få ta sig an större uppgifter under 2022. Saknar Visma även om det resultatmässigt under säsongen 2019 mest förknippandes av ångest och ängslighet. Nu är det nya vindar, från väster med det danska inslaget som ska lyfta Öster. Det ska bli spännande att följa Velic bygge under säsongen.

Fick bli två matcher framför tv:n igår även om jag inte fixade något abonnemang för LSK. Bayern ställde upp en röd mur mot Leipzig och lär ta hem ännu en ligatitel i år. Arsenal fick det lite jobbigt mot Liverpool. Ögonblick av storhet räckte för Liverpool som kombinerade sig fram över planen på ett sätt som Arsenal för dagen inte alls klarade av. Det är knepigt för Arsenal. Något saknas. Ja kanske mer än bara något litet. Laget faller ur i vissa matcher. Det både om laget har mycket bollinnehav eller som igår när man ständigt jagar boll, finns få saker som bryter mönstret. Eller få spelare som slår sina motståndare för att hitta öppningar. Laget och truppen är under ombyggnad heter det. Men vad är det som den spanska coachen vill genomföra? Vad ska han bygga laget kring? En av ligans bästa anfallare springer ute på vänsterkanten och bär upp en kaptensbindel på gamla meriter. Kan spelartruppen bara harmonisera med det taktiska uppläggen kan det bli bra. Men just nu så befinner sig laget i det första programmet av Let’s dance när man ska visa upp vad man kan och visa upp sin framtida potential, som tur är, för Arsenals del, så blir ju ingen utröstad efter bara ett framträdande.

Det drar ihop sig

Då är snart maratonloppet, grundserien i SHL avslutat. Det är nu säsongen börjar på allvar för några medan andra lag kan börja fundera på att boka tider ute på golfbanorna. Lagen i topp 10 är klara, Brynäs och Linköping kan börja analysera vad som gick snett medan Leksand och Oskarshamn kan börja förbereda sig på kommande uppgifter. Det finns få likheter mellan serielunk och slutspel samt kval. Varje situation kan vara avgörande. Momentum får en helt annan roll och de lag som har målvakter på tårna kommer att få spela hockey länge fram på vårkanten.

Jag fångade den sista halvan av mötet mellan Rögle och Brynäs. Vinst och tre poäng till bandyklubben men jag måste erkänna att jag är lite orolig inför de uppgifter som komma skall. Rögle har kanske sin starkaste spelartrupp någonsin men när nu de flesta är tillgängliga så hackar spelet betydligt mer än då laget hade mellan fem till nio startspelare borta. Den höga lägsta nivån finns inte riktigt där och som borta i Luleå gick laget rejält soppatorsk efter en bra inledning. Hur bra är RBK av 19/20? Ja det får framtiden utvisa. Jag kan nästan lova föreningens första seger i ett slutspel men sett till hur formationerna ser ut ,så måste bågen spännas högre än så.

För att börja med en snabb analys av tabellen så är det för mig rätt väntade lag på de fyra nedersta platserna. Jag tippade Rögle mellan plats 5 och 8 vilket kan bli bättre än så.

Rögle landade två nya målvakter inför säsongen. Rifalk och Will. Egentligen är jag emot att man byter ut hela målvaktsbesättningen på en gång men den förra duon verkade inte kunna ta laget längre än till slutspel. Rifalk och Will har gjort det bra under vintern. Jag tycker att Will är snäppet vassare men överlåter matchningen till tränarstaben.

Backsidan känns rätt komplett. Det finns mycket spelintelligens framåt och även ett par riktiga försvarstanks som håller rent framför den egna målburen. Dock måste de enkla misstagen suddas ut inför slutspelet. Just nu är det en del fumlande med puck samt felbeslut i markeringsspelet. Allt sådant måste minimeras och laget måste åter jobba färdigt situationerna i den egna försvarszonen. Sen ska det bli intressant att se vilka sex eller kanske sju backar som får chansen när allvaret börjar.

Framåt så har Rögle väldigt mycket spets att välja på. Nu gäller det bara att få igång produktionen på en del spelare. Höglander har haft det rätt så tufft sen JVM och Daniel Zaars avslut har svårt att komma förbi täcket och innanför målramen. Everberg har kommit över sin rejäla dipp och även Sjögren har börjat producera poäng. Jag var övertygad vid jul att Book inte skulle spela i grönt och vitt säsongen ut men han reste sig som gubben i lådan och började hitta rätt och har svarat för ett antal omöjliga mål. Men minst lika viktiga kommer spelare som Bengtsson, Andersson, Mattson och Ryfors att vara. Deras gnugg gör stor nytta och kan de även kröna sina insatser med ett och annat mål är det ju bara positivt.

Jag tänkte innan att Rögle hade två säsonger på sig att göra något stort med den här spelartruppen. Nu börjar det se lite annorlunda ut. I takt med att laget har spelat bra så höjs intresset för lagets spelare och det är redan klart att flera viktiga pjäser kommer att ha andra hemmaarenor till nästa vinter. Därför är det än viktigare för bandyklubben att det blir ett bra slutspel i år. Ett bra slutspel marknadsför föreningen utåt och det kan bli lättare att ersätta de spelarna som kommer att lämna. Jag hoppas att föreningen har fortsatt kontakt med de spelarna som de lånade in från allsvenskan under vintern. Det hade varit intressant att se dem i Rögle under en längre tid. Ett lag som RBK måste till en viss del bestå av spelare som kommer från den egna organisationen. Det oavsett om det rör sig om spelare som har anslutit till klubben som juniorer eller om det är spelare som är uppväxta på ståplats i den egna hemmahallen.

Nej som sagt, detta är en lite ny situation för Rögle. Även om föreningen som sådan inte har så mycket erfarenhet av slutspel så har de många sådana pjäser i spelartruppen. Det måste föreningen ta till vara på. Du bygger inga lag över flera år i dagens idrott, därför måste en bra säsong också ge ett sportsligt bra resultat. Det finns inga garantier att ett lag som går bra i år kommer att räcka till under nästa säsong. Som sagt, ta chansen, fixa första slutspelsvinsten och kom ihåg, efter det behövs det endast elva till.

Jag tyckte om det jag såg av Matt Carey när han var i Rögle, han kan mycket väl vara den som visar vägen för Leksand i ett kval. Han får bara se till att han håller sig på isen. För Oskarshamn gäller det att försöka minnas hur det var för ett år sen, spela upp den filmen för spelartruppen, banka in lite självförtroende eller prova ctrl C.

Luleå vinner serien och gör det rättvist. Det är fördel Skellefteå om andraplatsen men då ska man komma ihåg att SAIK för två månader sen sladdade en bit ner i tabellen. Motsatt riktning har Frölunda gått. Efter vinsten i CHL har det varit ont om fullpoängare. Men Frölunda har segerkultur i väggarna och blir naturligtvis farliga ändå. Men om det blir slutspel mot Växjö är det helt jämnt skägg och som sagt, slutspel och serielunk är två helt skilda saker. Örebro och Malmö tror jag inte räcker till i längden. Men ofta finns det något lag som överraskar och lyckas formtoppa sig på något sett som inget annat lag har lyckats med så osvuret är naturligtvis bäst. Rögle då? Hur långt når man? Jag är av hävd en dålig tippare men sett till vad laget visat upp under vintern så måste allt under semifinal ses som ett misslyckande. Men lag som HV och Luleå har ju visat att det går att stänga ner Rögle och hemma i Catena har både Oskarshamn samt Leksand luggat laget på poäng så det är väl bara till att damma av en sliten klyscha eller två. Pucken är platt och det står alltid 0-0 när domaren släpper pucken vid första nedsläpp.

Vi är och kommer tillbaka

Pucken är i nät, fjärrkontrollen får kvällens sista tryck och så var allt över för den här säsongen. Snopet? Ja visst, men i stort får man anse att årets säsong var mer än godkänd. Det tävlades i varje match slets i vart ända byte och det fanns en organisation i försvarsspelet av sällan skådat slag samt spets framåt. Det är över nu men det här är bara början. För inte ska det behövas väntas i 25 år till på nästa slutspelsmatch i Ängelholm.

So long, goodbye 2018/2019. Nu väntar ett nytt lagbygge och många kommer börja hänga på eliteprospect och börja drömma om en ljusnande framtid. Inget lag är bättre än sin senaste match men i hockeyvärlden kan du inte tänka så. För allt som oftast kommer det ett stort antal nya grönvita spelare ut på isen till nästa säsong och det gamla lagbygget har förvandlats till ett tomt vitt papper.

Mycket har varit bra men det finns även en hög förbättrings potential. Föreningen kommer gå in till nästa säsong med ett annat självförtroende men med det kommer även kraven att skruvas upp. Laget hamnade på en väntad plats i serien men kan man lyfta blicken högre?

Hur gör man med målvakterna? Vilka drar över till andra sidan? Stannar kaptenerna? Ta en dag och smält årets säsong. Knyt sen näven och påbörja en ny resa, en resa bortom ett suddenslut i den första hemmamatchen.

Osby IK är tillbaka i tvåan igen och föreningen och alla kring A-laget kan blicka tillbaka på en fin säsong. Nu börjar det riktiga arbetet att förbereda hela organisationen för ett nytt steg. Det är svårt att gå upp på beställning men OIK har förfogat över en mycket bra spelartrupp baserat på vilken serie man spelat i. Med få och kloka förändringar i truppen kan det bli en intressant vinter i isladan.

Nej nu lägger vi undan klubbor och puckar för i vinter. Jag vet att Frölunda inte ens har börjat spela i slutspelet men jag vill ha vår, följa Öster och hoppas på framgång för LSK och så är det klassiker säsong för Jumbo Visma. Jag vill följa matcher ifrån Lerkendal samt ta mig ut i samt njuta av livet hemma i trädgården samt skjutsa barnen till olika lokala idrottsplatser.

Solen gick upp i dag i alla fall. Solen går upp i Öster och nere i Turkiet tog Ljungskile en fin skalp på Mjällby. Blicka alltid framåt, det kommer alltid nya matcher. Även en suddenförlust går att tvätta bort och det går alltid att aktivera tv-kanalerna för fotboll och hockey igen.

Förlängd säsong

Frölunda lyckades krångla sig till en avgörande match mot Skellefteå. Lasu fixade segern på bortais och nu ska allt avgöras i Göteborg på onsdag. Det är svårt att säga om det är någon stor fördel att avsluta hemma i det här läget. Å ena sidan ha du publiken i ryggen från första nedsläpp men å andra sidan har du högre enskild press på spelarna på detta vis. Frågan är om något av lagen vågar trampa gasen i botten från början och bara borra ner huvudet och köra? Inledningen kommer att bli viktig, jag har inte sett många sekunder från matchserien men troligtvis blir det två försiktiga lag som äntrar isen. Nu är det verkligen skarpt läge och en av säsongens stora guldfavoriter kan trängas ute på golfbanorna på torsdag istället för att preparera sig inför spel i en semifinal.

Jag har sagt det tidigare och gör det igen, allt under en semifinal måste anses som ett misslyckande för Frölunda. Visst, laget är till stora delar utbytt från förra årets guldupplaga men kraven på klubben med de många talangerna är höga. Efter en tung vår har laget äntligen börjat växla upp igen men visst är det Skellefteå som har stått för det mesta och bästa finliret så här långt. VF har dock lyckats klamra sig fast i matchserien och det är helt öppet inför avslutningen.

Om jag har fattad det rätt så kommer laget som vinner att ställas mot Brynäs eller LHC. Även den matchserien är helt öppen med en mindre fördel för Brynäs som jag ser det.

Malmö skickade ut Växjö och ställs nu mot nytt småländsk motstånd i HV 71. HV imponerade med sin effektivitet i kvartarna mot Färjestad och får gälla som favoriter där. Malmö är svårläst och laget har gått bättre än vad jag trodde på förhand. Efter många år har landets mest södra SHL-lag fått till sitt lagbygge men något nytt guldjubel tror jag inte på. Men, ett lag som är inne i zonen går aldrig att räkna bort och det ska bli spännande att se hur mycket Mif kan engagera Malmö nu när MFF börjar spela om de allsvenska poängen. Publikmatchen dem emellan brukar ju de himmelsblå vinna klart.

Ikväll är det Mora som inte har fördel av någon hemmaplan i slaget om Siljan. Tre matcher och tre bortavinster så här långt. Mora har spelat en fartfylld, tuff och intensiv hockey så här långt och laget har fått bra betalt för insatserna över hela isen. Leksand väntar på att få sitt spel att lyfta ordentligt. Kompetensen är hög på sina håll i truppen men laget måste spela mer rejält framför de båda kassarna samt vara mer noggranna kring blålinjerna. Mora ställer om blixtsnabbt och surrar som röda bålgetingar en sommarkväll i juli. Kvällens drabbning blir en nyckelmatch. Seger för Leksand och det känns åter helt öppet men vid hemmaseger är platsbytet nära. Men det går inte att räkna ur Leksand på förhand, inte med förra säsongens långa uppryckning som gav laget en plats i SHL på Modos bekostnad.

Det står 3-0 i matcher mellan Rögle och Karlskoga. Det är osannolika siffror med tanke på hur det har sett ut på isen. Rögle har varit rent ut sagt dåliga stundtals och har inte alls lyckats använda den fart som finns i spelatruppen. Karlskoga har gjort det bra, mycket bra till och med och att laget inte har fått med sig någon match så här långt känns rätt så orättvist.  Säsongen kan ta slut för BIK på onsdag och hade jag varit spelare eller ledare i Rögle hade jag gått för att avgöra direkt. Ett Karlskoga med luft under vingarna och med segervittring kan bli obehagliga att möta i fyra matcher till. Rögle har levt på sin breda trupp under kvalet men senast fick både Filip Karlsson och kaptenen Christopher Liljewall gå ut skadade. Filip verkar ha spelat kvar för året och frågan är om Liljewall som redan har dragits med den här skadan tidigare får göra likadant. Vid sidan finns en spelsugen Elvenes, en otajmad Fraser samt en Viktor Lindgren som kan få göra säsongsdebut om han får speltid.

Det var ovanligt tyst i Lindab igår. Det tog fram till den avslutande ruschen långt in i tredje perioden för att publiken skulle vakna till liv. I förlängningen var det dock bra tryck och taket var på väg att lyfta när Edwin Hedberg gjorde 2-1.  Men det är viktigt att bandyklubben lägger den matchen bakom sig så fort som möjligt. För trots att laget har 3-0 i matcher så har man inte vunnit någonting än. För att göra det krävs det ytterligare 60 minuter av hårt jobb uppe i Nobelhallen, 60 minuter kvar av säsongen eller blir även detta en thriller över sju hårda och nervösa matcher?

Både Troja och Kristianstad har börjat kvalet mot allsvenskan bra. Trojas vinst på bortaplan mot Västerås imponerar verkligen. Ska bli spännande att se hur långt det räcker för de båda klubbarna.