En lång väg till sömn

Jag tillbringade helgen i mitt barndoms sovrum. Det mesta är det samma men trots allt kändes det helt annorlunda.

Sömnlösa nätter ger en mycket tid att fundera och höra saker. Inte minst verkar det som om mörkret gömmer undan många saker men att ljud liksom alstras och förstärks.

Sängen står nästan på samma plats som då. Golvet är nytt och färgen på väggarna utbytta. Sonens sängkläder är av det mjukare slaget, de känns obekanta mot min hud. Sängen räcker liksom inte till, den tar slut vid mina hälar, jag kryper upp en del men kanten på madrassen fortsätter att liksom skava någonstans mellan vad och häl.

Det finns gott om kuddar. En är min och två fanns på plats från början, det ger en konstig vinkel på min nacke, jag justerar, suckar, tittar upp, vänder mig om, justerar mig själv, suckar igen, tänker en stor mängd tankar på en gång, kommer inte till ro, tittar upp i taket, blundar, suckar, klockan går.

Jag river väck en kudde och sen en till. De hamnar bredvid mig, sängen blir plötsligt trång. Trång varm och jag vänder mig om ännu en gång. Jag böjer mig bak igen, ser på klockan, några minuter har gått sen sist, jag drar en ny suck och vänder mig om.

Jag får en snilleblixt. Tittar bakåt igen. Klockan har gått två minuter till. Djup suck. Titt rakt upp i taket eller det som ska vara taket ovanför mitt huvud. Jag fattar kudden i båda mina händer och hoppar i samma rörelse rakt bakåt. Sängen blir längre. Det verkar lovande det här. Jag gör om processen två gånger till, kanon, sängen räcker plötsligt till. Jag får plats. Djup suck, av lättnad den här gången. Nu lossnar det, nu sover jag snart.

Inte. Jag glömde stänga av mitt huvud. Har varit hemma idag och skapat mer funderingar än vad jag gjort av med. Inga nya synintryck bara stort intryck inåt i min hjärna. Uppladdad men ej urladdad. Snarare överladdad. Absolut inte avslappnad. Hur så lite passiv aktivitet kan ge så mycket aktiv vila är en gåta. Suck, jag vänder mig om, först åt ena hållet, sen åt andra. Koncentrerar mig på ingenting. Gör det så intensivt att jag börjar tänka ändå, trots allt. Det här är löjligt. Är det bara mig det är fel på? Är det jag som är en idiot na na na, bra att få en låt med Page på huvudet. Kunde varit värre. Nu ska jag lägga mig och sova jag ska sova hela natten jag ska drömma mina drömmar och sen är jag vaken igen. Tusan, den går ju ännu snabbare. Ny suck, klockan går, eller? Jo bara jag som inte såg alla siffrorna samtidigt, mörkt rum, röda fyrkantiga siffror som jag försöker se upp och ner. Konstigt, är klockan inte mer?

Nu kan ingen nå. Mig på min telefon. När blev mitt försök till att sova någon form av ett greatest hits album? Jag ser rummet från förr, den lilla tv-apparaten med inbyggd video som spelade in allt med fruktansvärd dålig kvalitet. Jag ser min gamla lp-spelare där A-Ha samsades med Nitzer Ebb och Depeche Mode. När jag fortfarande var singel, spelade singlar, your poison running through my vines, Gente di mare, in suburbia och It’s a sin. Jag ser mitt gamla Finas framför mig, en favorit som jag spelat mer med mig själv än med någon annan. Jag minns den vita lampan framför fönstret, den som om jag satte huvudet under den såg ut som en kinesisk hatt. More then a party, Black celebration It’s a question of time, of lust. Stay on these roads, we should meet I know I know.

Det är ju sängen som star fel! Så klart. Jag funderar en stund. Vänder mig ett helt varv runt en gång. Suckar och tänker min tanke en gång till. Nej sängen står inte fel, jag ligger fel. Åt fel håll, varför titta ut mot köket där tvättmaskinen skallrar, blir inte den klar någon gång? Den hörs knappt från min vanliga sovplats men här låter den desto mer och skakar. Till och med själva skakningarna verkar alstra sig i betongplattan och rister till sängstommen. Vaggar inte till sömn, skakar snarare frenetiskt. Suck! Katten också. Ja klart att även den ska komma klivandes in i tankevärlden och gå en runda i köket. Klorna rispar mot köksgolvet, som om hon tagit på klackskorna och ska gå bort. Varför är klor ett så negativt laddat ord?  Är det risken för blodutgjutelse? Ljudet mot en skoltavla? Vem vet? Praktiska är de i alla fall så länge de inte fastnar i kläder och mattor. För någon vecka sen hängde katten i mina jeans, ja snarare kändes det som om hon hängde i låret, fick åla mig ur byxorna och trä loss katten. Suck. Jag vänder mig in mot väggen, störs av alla kuddar på den sidan, dricker lite vatten och tittar upp bakom mina stängda ögonlock.

Kanske bara att göra det trots allt. Att vända mig om, lägga mig att se in i rummet och ut i trädgården istället. Jag gör det. Känns bra. Inte så avslappnad men suckarna inte så djupa och frustrerade längre. Allt känns mera bekant. Måste bara vända täcket också, typiskt, vaknar till lite grann, inte så mycket dock. Lägger mig till rätta, funderar på att läsa lite bara för att. Men inte, lägger mig tillbaka på rygg, rättar till kudden under mitt huvud, blundar. Verkar ha tänkt färdigt för i natt. Inga tankar som stör, jag varken ser eller hör. Somnar in och sussar skönt då natten dör.