Musikåret 2023 på hyllan

Det har varit ett år som på många sätt och vis har varit likt de senaste. Bekanta grupper och artister har kommit med nya alster som har letat sig in på hyllan. Jag kan konstatera att musiktjänsterna har gjort att man har två olika vis att lyssna på musik. Det klassiska här hemma, via fullängdsskivor som kan blandas och mer singelorienterade varianter i listor, egna men även baserade på lyssningar samt via nyheter. Så det som går på i vardagen kan skilja sig rätt mycket från det som sker via aktiva val eller demokratiska genomspelningar på hyllan.

Femton nya album under året. En rätt så normal siffra för att vara här hemma. Lägg till kompletteringar via exempelvis loppisar så förstår ni att det börjar bli fullt på hyllorna, ja mer än fullt, det är länge sen mina hyllor från IKEA räckte till egentligen, har ni några sådana hemma så är jag så klart intresserad att få ett snyggare och en mer enhetligt kaos på väggen.

Högst upp på min albumlista från 2023 är Depeche Mode med Memento mori. Den inledande singeln Ghost again gick varm, både länge och ofta här hemma när det släpptes. Både som spår i speltjänster men även med tillhörande video. Just den låten kommer högt upp när hela deras katalog ska summeras någon gång i framtiden. Det är dock helheten på albumet som gör att den kommer högst upp, jag nöjde mig med tre låtar på en topp 25 lista men kunde nog plockat ut flera.

Jag har en stor engelsk övervikt på musiken här hemma. Det kan man inte tro då Hellström, Winnerbäck och Page följer upp på platserna bakom. Hellströms platta kräver några genomlyssningar innan den lyfter. Det blinkas mot gamla låtar, texter går igen och jag kommer på mig själv med att trycka in lite text till Tillsammans i mörker i någon låt. Page! Tack för ännu ett bra album. Det brukar skifta från tid till tid vilka som är favoritlåtarna och det får man ta med sig. Detta är en lista gjord i ögonblicket. För visst är det så att album släppta tidigt på året har en viss fördel, jag kommer säkert att ha missat ett och annat guldkorn här.

1 Depeche Mode Memento Mori
2 Håkan Hellström Poetiska försök
3 Lars Winnerbäck Neutronstjärnan
4 Page En ny våg
5 James Be opened by the wonderful
6 Kylie Tension
7 A Certain Ratio 1982
8 Mobile Homes Tristesse
9 Blur The Ballad of Darren
10 Duran Duran Danse macabre
11 Everything but the girl Fuse
12 Teenage Fanclub Nothing lasts forever
13 U2 Song of surrender
14 Swans The Beggar
15 Sunroof Electronic music improvisations vol 2

Vissa album är ju svårare att värdera än andra, inte minst U2 och James vilka är specialversioner av främst äldre material. Jag tappade U2 efter Zooropa, minns knappt varför men det blev mycket U2 där ett tag, inte minst Bono fanns med i alla sammanhang och bandet levde verkligen ut popidol-svängen så gott det nu gick.

James är fortsatt grovt underskattade här i Sverige. Jag gör vad jag kan för att lyfta både de gamla och nyare låtarna. Ett band som verkligen har åldrats väl. Har kompromissat lagom mycket genom åren och i princip i varje låt skiner spelglädjen igenom.

Swans och Sunroof. Ja vad ska man säga egentligen. Jag gillar att ha på och sugas in i Swans sound. Men det är kanske inte det mest lättlyssnade här hemma och med Sunroof tar vi det steget ett steg längre. Helt ärligt, hade de inte legat på Mute så hade jag nog inte ramlat över och även införskaffat dem.

Årets låt, ja jag har redan varit inne på det, Ghost again. Lika enkelt som när Always in love kom med A certain ratio för något år sen. Hela topp 10, ja alltså platserna 2-10 kunde ha sett annorlunda ut. Nu blev det en stor dos med Håkan, Nåt som verkligen är bra med Winnerbäck, lite poppiga toner med Kylie och lite gott och blandat. Endast enstaka radiohits men det är ju inte alltid det som räknas.

1 Depeche Mode Ghost again
2 Lars Winnerbäck Nåt som verkligen är bra
3 Håkan Hellström Du
4 Håkan Hellström Den här gången är det på riktigt
5 Håkan Hellström HH vill bara va med dej
6 Kylie Hold on to now
7 A Certain Ratio 1982
8 Kylie Padam padam
9 Depeche Mode Don’t say you love me
10 EBTG Nothing left to lose
11 Page Förloraren
12 Blur The Narcissist
13 Duran Duran Black Moonlight
14 Teenage Fanclub Foreign land
15 Mobile Homes Some days
16 Depeche Mode Wagging tongue
17 Swans Los Angeles City of death
18 EBTG No one knows we’re dancing
19 Håkan Hellström Små bäckar, stora floder
20 Page En ny våg
21 Lars Winnerbäck Min gata i stan
22 A Certain Ratio Samo
23 Mobile Homes In memoriam no one
24 Page Vi kommer tillbaka
25 Håkan Hellström Vem vill vara din vän…

Musikåret har också inneburit lite konserter och då främst via trevliga och gemytliga Hasslöfestivalen. Det kändes verkligen som om man var på besök på en kvartersfest. Alla verkade känna alla, tiden stod liksom stilla mellan spelningarna och dagarna flöt på. Vi passade på att göra en del andra strandhugg under tiden men klockade in till de spelningarna som vi hade tänkt på förhand. Jag fick äntligen se Caj Karlsson live vilket jag inte gjort sen dagarna med Sinn Fenn. Det bjöds mest på låtar från tiden med Världens bästa band och jag var klart nöjd med att ha varit där.

Festivalens höjdpunkt var i övrigt Johnossi. Spelningen på fredagen var magisk. Inte Joddla röj på publiken men inte långt därifrån. Miriam Bryant hade ett bra band bakom sig men tyvärr tappade spelningen fart med mellansnacket. Helgens bästa gung till Under någon ny. Wilmer var just Wilmer. Rakt på, ett best off set som kan tyckas ha varit lite malplacerat på en tidig eftermiddag på en skärgårdsö utanför Karlskrona. Jag blev även positivt överraskad av Smith and Tell.

Årets höjdpunkt jämte Johnossi var annars Osslers spelning i Älmhult. Så enkelt. Så nära. Så mycket ljud och jag håller nog fortsatt Ett brus som hans bästa album. Även Ossler var ett återseende från en svunnen ungdom på något uteställe eller festival i Helsingborg.

Gott nytt musikår. Jag har lovat att försöka sluta köpa på mig billiga begagnade skivor under 2024. Därför blev det lite Maroon 5, David Shutrick, Transvision Vamp, Drömhus, Snap!, Tears for Fears, Faithless, Statemachine och The Creeps som avslutning på detta 2023. Blir ju en bra grund för fortsatt demokratisk genomspelning av skivorna hemma på hyllan här i Osby.

PS: Jag hörde på P3 här om morgonen där programledaren undrade varför de avar låtarna, för att ingen bryr sig om vad som spelas och att man skaffar sin information någon annanstans ändå. Jag håller inte med. Har ett antal exempel på det, det senaste ja har lagt till på AA är ju en sådan låt, Yaeger med Ciao. Fortsätt berätta vad ni spelar tack. DS

https://open.spotify.com/playlist/7KZ18kQHnoqQGOmtyTzrvH?si=Oa2U5iN1TFmPVQ-TWgPBwA&pi=e-hvW2CcihSB6L

En extern frukost

Osby onsdag morgon det är oktober och hösten är här. Gick ut på lokal, kaffe och fralla med tillhörande kanelbullar till oss som trots allt är på plats. Nattens rökutveckling känns av. Skönt att komma ut en stund.

Det har blivit något av en rutin den här veckan, slå sig ner framför datorn och mata in det nya albumet med Page. Många bra popsånger, texter som börjar sätta sig. Trevligt och bra. Borde passa så många fler men det är ju något som jag sagt i många år nu.

Dagen är fylld med aktiviteter. Utspridda över dagen, lite som att vara i ett konstant stand by läge. Du vet att det händer saker men inte exakt när. Blir till att fylla luckorna med enkla saker, sådant du kan lämna utan att bli helt färdig.

Solen försöker bryta igenom. Höstlöven har börjat att falla och luften kändes hög och frisk. Sitter vid ett fönster och spanar ut. Inte efter något särskilt, utanför pågår vardagen för fullt och enstaka bilar rullar förbi i en maklig takt. Väntar på att gatans affärer ska öppna upp för dagen.

En del dagar är det skönt att göra så här. Bara slå sig ner. Låta allt annat få vänta. Höra på bruset, se personer komma och gå och själv bara sitta passivt. En slags betraktare. Försöker ta in omgivningen. Använda sinnena, parkera vardagen för någon minut.

Skulle haft en bok med mig eller block och penna, känns inte lika avstressande att peta in lite bokstäver i telefonen. Men får ta det onda med det goda. Kan ju uppfattas att vara stressad, slav under tillgänglighet, måsten och ständig uppkoppling. Är ju tvärtom. Avkoppling. En paus och när kaffet väl är slut, tar jag mig tillbaks och jag är fylld av energi för att ta mig an nästa beslut.

Skivlista på en onsdag

• Page – En ny våg
• S.P.O.C.K. – Five year mission
• Gary Numan – Scarred
• INXS – Welcome to wherever you are
• Marc Anthony – Marc Anthony
• Levellers – Mouth to mouth
• Pet Shop Boys – Electric
• Yvonne – Yvonne
• Broder Daniel – Singles

Vi kommer tillbaka

Kan bli ett bra musikår det här. Singlar med Page och Depeche Mode. Det kommer mera. Flera andra bra band från förr har aviserat nya album, ny musik. En brygga från förr. Senaste singeln hämtad i Älmhult idag. Lite blå himmel, skidskytte på radion och inte många spår från Otto synliga från vägen.

Kul med en ny och oväntad version av Alla som väntar, hur är det nu? När är det man ska sjunga väntar och när när det egentligen dags för längtar?

Texten under har några år på nacken. Handlar om att vandra hem genom mörka ensamma gator. Med gatljusen som enda guidning, det enda sällskapet. Ett ljus i mörkret. Lite av en påminnelse om att det trots allt blir ljusare igen. Inom en snar framtid.

Alla som väntar

Man kan se dem varje kväll. Gatljusen tänds när det blir mörkt. Skuggor bildas i dess sken. En ljus planet mot en mörk avgrund. En lampa ger ett ensligt sken, några stycken kan ge värme och sprida ljus.

Jag går på huvudgatan i det lilla samhället i det inre av Sverige. Jag går själv. Jag hör mina steg. Min skugga är omväxlande framför eller bakom mig. I någon sekund är skuggan borta och ljuset lyser på mitt huvud. Under en lampa stannar jag upp. Jag lyfter blicken och ser in i lampan. Jag vänder bort blicken och allt runt omkring är mörkare än någonsin.

Jag hör en bil, den är något kvarter bort. Jag känner en vindpust och drar instinktivt handen mot blixtlåset i jackan, men ja, den är helt uppe. Jag tar sikte på nästa lampa och länger mina steg. Vid nästa håller jag in stegen igen. Så håller jag på en stund. Jag växlar mellan långa och korta steg med gatljuset som mitt enda vittne.

Jag vänder, nej jag stannar bara till. Huvudgatan ligger bakom mig. Framför mig börjar villaområdena breda ut sig. Till vänster kommer jag ut till ett industriområde medan en cykelväg leder mig till ett bostadsområde åt höger. Cykelvägen hade nog varit den snabbaste vägen hem men jag tvekar. Där är det långt mellan lamporna och där i mellan väntar ett kompakt mörker.

Det känns som november. Asfalten ligger mörk och våt. Jag tyckte det blinkade till som frost nyss men det var närmare tio grader då jag gick ut. Vad gör jag här? Vart är jag på väg? Varför går jag själv? Alla frågor känns så negativa. Jag är ju trots allt här. Jag finns till. Kan inte bara jag och alla nöja sig med det, att jag finns här!

Ett djupt andetag och det blir huvudgatan jag följer. Tänk vad mycket kan se annorlunda ut, bara för att det är mörkt. Eller för att du kommer från ett annat håll. Stod verkligen den bilen här nyss? Ja, det måste den ha gjort, för ingen bil har passerat huvudgatan så länge jag har varit där.

Jag hör ett ljud och stannar till. Det surrar från en lyktstolpe och kanske indikerar det på att lampan håller på att brinna ut? Vad vet jag?

En gatlampa kan vara en sista utpost innan det totala mörkret men det kan även vara en indikation på att det riktiga ljuset är på väg. Håll bara ut en stund till. Ljuset är snart här.

Tack 2022, välkommen 2023

Nyårsafton, Tour de ski och småplock i hemmamiljö. Skönt med sådana dagar. Blir många åt andra hållet i vanliga fall. Ut och besöka platser, sporthallar och andre event och troligtvis blir det något liknande även efter tolvslaget.

På själva utsläppspunkten har året mycket handlat om innebandy. Tack alla ni som har kommit med glada tillrop över texterna kring det röda laget ifrån Lönsboda. Det började som en kul sak, var ett tag sen jag levererade texter till lokaltidningen nu, kul att få ta upp den tråden igen och när man ändå sitter där ändå, kan man ju även ta lite stödanteckningar och göra lite nytta. Så ansträngande är det ju inte att sitta och föra protokoll och säga ett och annat ord i högtalarna.

Åtta av de tio mest lästa texterna i år var på tema innebandy och då Lönsboda IBK. Jag ser egentligen ingen anledning till att sluta göra likadant under 2023 men bara så länge som jag hittar något bra att ta fasta på. Det är ju en stor skillnad att skriva i eget namn än för en tidning. Orden och tyckandet blir mitt egna, det går inte att gömma sig bakom någon annan signatur. Det är både roligt, inspirerande men även skrämmande. Utlämnande. Försöker att inte lämna ut och såra. Hänga ut. Bara berömma. Men ibland blir det som är en kul idé från början lite stötande, det är aldrig min mening och jag kommer även fortsättningsvis inte lägga fokus på domarna. För oavsett insats och vad man tycker, det är de som bestämmer och utan våra engagerade rättskipare, blir det svårt att få idrott på vara sig elit- eller breddnivå. Alla borde någon gång ta en pipa i handen och prova på, med en bättre förståelse för uppdraget så kan vi förhoppningsvis få en mer dräglig arbetsmiljö för domarna från 2023 och framåt.

Topp 10 texter 2022

1. Det var som arton
2. Lönsboda mot Lund
3. Tre nya poäng, nu laddas det för 2023
4. En premiär, är just en premiär
5. Vissa vinster är roligare än andra
6. Pärlrönn, ryktet kom först
7. Division 4 med klass
8. Dubbelt upp
9. 45 låtar med Depeche Mode
10. Från speakers corner

Är det någon annan text som borde ha varit med här? Har ni någon annan favorit?

Min årssummering om motorsport kom av sig. Får se om den kan återkomma en bit in på det nya året. Finns ju en del att tycka till om när det gäller WRC, RX-VM och lite annat. Sen kan man ju också titta lite i kristallkulan och hoppas på nya spännande mästerskap under 2023.

Får jag se något av mina lag i slutspelet av NFL i år? Ja New England har slängt bort två vinster de senaste veckorna och Tampa Brady vägrar att spela bra mer än under små och korta perioder under matcherna. #TB12 kan ju klara sig vidare tack vara att de spelar i en synnerligen sopig division och i ett slutspel är nog Brady inte någon favoritmotståndare för någon. New England, ja det kan gå med två raka vinster i avslutningen men det kan bli en tidig semester för BB och de andra. Nu tror jag ju att det kvittar för New England och de andra om de går till slutspel eller ej, organisationen kring laget kommer att se likadant ut ändå, för inte kommer BB att flytta eller pensionera sig innan han har blivit den coach som har vunnit flest matcher i NFL.

Det har blivit fyra sena nyförvärv till hyllan, samtliga från Hot Stuff i Älmhult där jag har besökt frekvent i jakten på den kommande singeln från Page. Istället har det blivit de här fyra inhandlade:

• Page – Glad (den nya versionen)
• Children Within – Freedom of choice
• Diskodiktator – The world according to
• Enter the Mix – A nonstop techno tribute to Depeche Mode & Kraftwerk.

Under året har det ju kommit en och annan bokrecension på sidan också, jag tänker inte gå in på dem här, men tänker att jag troligtvis gör likadant under 2023, läser och tipsar om titlar man kan titta lite närmare på.

Det är dags att avsluta texten och vinka adjö till 2022. Tredje lite märkliga året på rad. Nu hoppas jag på att 2023 ska bli det nya, när allt sätter sig och saker och ting ska rulla på av sig självt. Som det gjorde förr. Avrundar med den senaste Page-texten, den som kom till i samband med 30 En sista gång. Gott nytt år på er, vi syns på andra sidan, för trots namnet på texten så har jag ingen intention på att dra ner på antalet texter under 2023.

Lägger av

När når man toppen? Är det alltså tydligt? Det kan vara skönt att få lägga av när man är på topp.

Projektet har tagit fart. Saker och ting rullar på, du känner att saker kan vara på väg att plana ut, när är det dags att lämna in och lägga av?

Åren går. Du söker och hittar nya vinklar, håller saker levande. Har blicken bort i fjärran, är det då man ska ta ett steg tillbaks och lägga av?

Frågorna kommer, svaren ges. Ofta. Du hinner inte hålla jämna steg med ditt dagliga jag, Lämpligt att lägga av men även det glider iväg.

Gränsen kan vara svår att urskilja, den mellan toppen och när resan utför börjar. Det är smalt längst upp. När du har full överblick, det kan vara då det är dags att lägga av.

När har du gjort ditt snabbaste lopp? Ditt högsta samt längsta hopp? Ska man lägga av innan utvecklingskurvan säger stopp?

Hur förbereder du dig på slutet? När är det dags att dra sig tillbaka. När vet man att nästa säsong är det sista, att du kommer att göra ett sista lopp, innan det är dags att lägga av?

Det är kanske inte det viktigaste att du lägger av eller ej, kanske inte heller när i karriären allt tar slut. Det viktigaste är att du bestämmer själv. Bestämmer en slutpunkt, lägger upp en plan, allt för att lägga av när du själv vill.

Du säger högt till alla. Jag lämnar, flyttar vidare. Jag lägger av. Gamla berg kan till slut bli tråkiga att klättra i. Utmaningen har blivit en vardag och för att hålla anspänningsnivån och kvalitén på topp, kan det ibland vara bäst att lägga av.

Nyfiken på…

Lite ord att ta med sig på vägen efter den första halva dagen i Hässleholm på temat Nyfiken på ledarskap. Mycket nätverkande, många kluriga frågeställningar och fullt med matnyttig information. Bra blandning med yrkeskategorier samt inspel från olika kommuner. Det bästa är att det återstår fortfarande tre effektiva dagar. Kul.

Medvetenhet, organisation, utgå från arbetsgrupp, lyssna, känna av, politik, samverkan, olika typer av ledare, dialog, säkerhet, information, drivkraft, makt, ödmjukhet, att finnas till, ledarrollen, skatten, leda, lagar, riktlinjer, demokrati, budget, underlag, media, transparens, nätverk, bollplank, tydlighet, värdegrund, förebild och agera.

Möjlighet, insikt, reflektion, drivkraft, utmaning, organisation, utbildningar, service, sammanhang, metodiker, stimulerande, stor betydelse, identifiera, stödfunktioner, tydlighet, förutsättningar, relationsbyggande, rekrytering, kravspec, behov, tusenkonstnär, utvecklare, känna efter, ge förutsättningar, hela paketet, arbetsmiljö, nyfiken, fånga upp, dra i handbromsen, mod, inkludera, symbolhandling, uppmuntra, kaffe och tillgänglig.

Funderade lite på gårdagen under natten. Hängde upp mig på ordet, ord. Eller inte hängde upp mig. Kände att jag hade använt just det i något sammanhang och det tog en stunds letande i minnenas arkiv, innan jag kom på att det måste ha varit från 10 små texter. Så nu på morgonen blev det till att lyssna på Page och ta del till originalet till Tar min rock och går från skivan Nu. Nu är fortsatt den bästa skivan med Page och jag kan så mycket rekommendera en genomlyssning av den. Lyfter vilken regniga och blöta torsdag som helst till en ny nivå.

Tar min rock och går

Ur 10 små texter 

Ord, enkla, dubbla, sammanfattande, förklarande, känslor och budskap. De finns överallt. Det är jag själv som bestämmer hur de skall användas och tydas.

Med enkla ord kan allt få sin förklaring eller lindas in till oigenkänlighet.

Med egna öron tolkas allt man hör och ger en bild av vad som är sagt och gjort. För varje öra som ett ord passerar så riskerar dess innebörd och mening att ändra sin betydelse.

Genom läppars rörelse och kroppsspråk kan mycket föras fram även utan ord. En bild kan låta betraktaren själv få lägga sin värdering i vad han ser. Medan ett ords betydelse kan få väldigt olika innebörd, beroende på hur det framförs. Jag älskar dig, JAG ÄLSKAR DIG, JagÄlskarDig. Det är ord. Ord från dig till mig. Från min mun, viskandes in i ditt öra.

Jag vill ha dig nära, viska orden till dig. Får jag inte det, då kan jag lika gärna ta min rock och gå!

Lägger av

Det är ju lite komiskt att dagens första framslumpade låt var Upp, upp, upp, ner med bob hund. Inte minst då min DVD-växlare verkar ha gått till de sälla jaktmarkerna och att det var full fart på cupspelet i Norge i går.

När vi bodde uppe i Småland så fick vi ju mer eller mindre en direktträff i huset, den enda blixten på hela morgonen hittade vår villa och mängder av el slogs ut, det var elcentralen i sig, pannan i garaget, spisen och en del andra helt random saker. Men den gången överlevde DVD-växlaren. Här om dagen var det samma väder igen. Åska och hagel och det verkar ha slagit läsaren i spelaren i bitar. Vissa skivor går i någon sekund, för att sen pausa, gå igen, ja som om hela hyllan på väggen skulle bestå av låtar som går ut på att dansa, pausa, vilken kan bli tämligen irriterande redan efter några få sekunder. Jag har brutit strömmen ett par gånger, bytt skivor, ändrat från vilket fack som skivorna ska laddas i, men här blev inte svaret 42 utan snarare ett slags kaputt. Får försöka ett tag till under dagen, sen blir det ett loppisrally som gäller och det är ju aldrig roligt, jo det kan vara kul, men elektriska saker i andra hand, hmm, är seriöst lite tveksamt när det kommer till det.

DVD-blandaren köptes på On Off i Växjö en gång i tiden och det till ett vrakpris. Vi var först inne på Siba, på andra sidan av området och där var det fyrsiffrigt och inte en etta eller tvåa först, jag kan idag inte minnas inköpspriset men om du tänker på hur mycket den har snurrat genom åren (inte då minst sen den flyttade till Osby) så är det typ jättemånga.

Så hushållet är utan cd-spelare ännu en gång, lågprisvarianten i köket rispar, hackar och tuggar så högt så att själva ljudet i högtalarna förpassas till bakgrundsljud. Kan ju inte bara ha skivorna som utsmyckning, så något måste fixas till nu i sommar. Kom gärna med förslag på vad.

Det var ju uppladdning för kvällens seriefinal mellan Ljungskile och GAIS igår. Den andra omgången av NM i Norge och Rosenborg begav sig till Levanger. De lagen hade nog också sett LSK:s match i förra omgången för hemmalaget dundrade in 1-0 strax under ribban ur snäv vilken bakom Lund i målet. Saeter lyckades utjämna men till sist gick matchen till förlängning. Där kunde Rosenborg, precis som Ljungskile avgöra genom en avbytares förtjänst, men 1-2 mot Levanger imponerar inte jättemycket.

Fick även med mig slutet på Vålerengens match. VIF låg under med 2-0 och 3-2 fram till den 91:e minuten men med två snabba mål kunde man undvika en förlängning, dramatiskt var det och uttrycket cup är alltid cup kunde lätt appliceras och visst var det något lag från Eliteserien som också fick respass i går.

Ikväll blir det alltså utsändningen ifrån Skarsjövallen som gäller. lsk.se har listat resultaten i de föregående derbymatcherna och vilka profiler det är som har gått mellan de två klubbarna. Det ska bli spännande att följa och som vanligt hoppas man på tre poäng för LSK.

Hörni, det går mot midsommar och det kommer att bli en semester också så småningom. Tour de France startar i Danmark och det vore ju konstigt om det inte skulle gå att få till någon slags rallycross tävling under sommaren. Nitro till Strängnäs, nja, var inte helt imponerad av tävlingen senast. Har ju svårt för det där med enhetsbilar och tävlingar där showen är viktigare än den sportsliga aspekten, det blir liksom lite amerikanskt om ni förstår vad jag menar. Jag är även rädd för att det nya poängsystemet i VM ska utarma bilåkandet. Det ständiga poängsamlandet i kval såväl som i final fyller verkligen sin funktion och motverkade lite av det där att winner takes it all och att det ständigt skulle fraktas bort mer eller mindre demolerade bilar efter finalerna. Hårda tag och tajt racing är en sak, men både säkerhetsmässigt och ekonomiskt är det knappast försvarbart att ha ett upplägg som främjar stockcar framför vägvinnande spårval.

Det blev tyvärr förlust för LSK. Tappert kämpat men i längden gick det inte att hålla emot. Bra inramning, fin sol över Skarsjövallen och visst ska Ljungskile vara med och kämpa om topp två både på herr och damsidan i år.

Kontinental känsla när Oliver fick ta emot en ölmugg i plast framför gästernas klack.

Inte ofta som jag och Håkan Hellström står på olika sidor.

Synd att båda återvändarna fick lämna skadade.

Publiken bokstavligen rasade över ledningsmålet.

Lägger av

När når man toppen? Är det alltså tydligt? Det kan vara skönt att få lägga av när man är på topp.

Projektet har tagit fart. Saker och ting rullar på, du känner att saker kan vara på väg att plana ut, när är det dags att lämna in och lägga av?

Åren går. Du söker och hittar nya vinklar, håller saker levande. Har blicken bort i fjärran, är det då man ska ta ett steg tillbaks och lägga av?

Frågorna kommer, svaren ges. Ofta. Du hinner inte hålla jämna steg med ditt dagliga jag, Lämpligt att lägga av men även det glider iväg.

Gränsen kan vara svår att urskilja, den mellan toppen och när resan utför börjar. Det är smalt längst upp. När du har full överblick, det kan vara då det är dags att lägga av.

När har du gjort ditt snabbaste lopp? Ditt högsta samt längsta hopp? Ska man lägga av innan utvecklingskurvan säger stopp?

Hur förbereder du dig på slutet? När är det dags att dra sig tillbaka. När vet man att nästa säsong är det sista, att du kommer att göra ett sista lopp, innan det är dags att lägga av?

Det är kanske inte det viktigaste att du lägger av eller ej, kanske inte heller när i karriären allt tar slut. Det viktigaste är att du bestämmer själv. Bestämmer en slutpunkt, lägger upp en plan, allt för att lägga av när du själv vill.

Du säger högt till alla. Jag lämnar, flyttar vidare. Jag lägger av. Gamla berg kan till slut bli tråkiga att klättra i. Utmaningen har blivit en vardag och för att hålla anspänningsnivån och kvalitén på topp, kan det ibland vara bäst att lägga av.

Minnesluckor 6

6

En signal

Sen är du igång

Jag lyssnar på dig

Orden kommer till mig.

–

Ett klick

Sen blir det tyst

Jag undrar vad det va

Orden som du sa.

–

Jag

Vill prata med dig

Känner det i min kropp

Telefonen säger stopp.

–

Du

Vad gör du nu?

Dagen blir lång

Tänker du på mig någon gång?

–

Vi

Borde prata igen.

Finns så mycket kvar

Frågor utan svar.

–

En dag.

Så hoppas jag

Att du förstår

Du sätter spår.

–

Min vän.

Jag ringer upp.

Signaler som går fram

Fingrar på en kam.

–

Tid.

Finns det någon kvar?

För mig att få någon chans

Med dig att ha en romans.

–

En lur

I min hand.

På andra sidan är det tyst

Svara, det här är inte schysst.

–

Vi.

 Kunde haft fina år

Eller kul för ett tag

Hade varit nöjd med en dag.

–

Varför

Är det så tyst.

Inget svar från dig

En tystnad som stilla äter mig.

–

Du

Nu finns du inte längre kvar

Du verkade vara så unik

Varför sluta i tragik.

Måndag en flygande start

J ag sjunker ner i soffan. Glider ner lite till. I blandaren ligger en ny blandning och jag tar något av det lättare slaget till kvällsmat. En lyx att få komma hem. Sätta sig ner. Varva ner och överlåta Simple Minds, The Killers, Jesus Jones, Page samt ett samlingsalbum från musikserien på TV 4, det med Familjen. Måste det vara, har bara en vad jag vet, nåja det visar sig lite längre fram.

En effektiv dag på arbetet. På plats. Våning 4 i det närmaste tomt på folk och det kan kännas lite deppigt med alla tomma rum, alla personer som brukar vara där som man inte vet när man träffar nästa gång. Samtidigt finns det ju en annan aspekt på det där med att vara på jobbet, du kommer hem till ditt hem, ingen arbetsplats, du slår bara inte ner datorn och undrar vad som händer här näst, du kommer hem, håller distans, i vissa lägen tror jag upprepningen kan vara lite dövande, dämpande, att sällan se något nytt. När arbetsplatsen blir lika med köksbord, kafffekoppar och fika på distans. Vardagen kommer säkert se ut lite så här också även i framtiden. Men jag hoppas att det kan bli lite tal om någonslags valfrihet i sättet att välja arbetsplats och dess förhållande till att göra vissa dagar eller moment hemifrån. Till vissa delar lär vi oss fortfarande. En förändring innebär ofta en möjlighet till utvecklingen men även där är så klart alltid lagom bäst.

En lunch fixad i farten. En svinnsmart macka med en liten Påskmust. Till det en god bok. En diktsamling av Edith Södergran. Tror inte att jag har motsvarande innan. Ibland är det bara så när man går in i en bokhandel, någon titel ropar på uppmärksamhet. Vill läsa mer poesi och lyrik. Vill väga ord och mäta formuleringar. Finna något på djupet, helt enkelt låta mig sköljas med av någon annans sätt att tänka och se på världen. Jag återkommer gärna till den tanken, tanken och idé om det där med perspektiv. Få perspektiv. Se saker i ett annat, hitta vinklar, vrida på linsen, zooma in. Ja du kan leka med tanken om du bara ger dig lite tid till det. Vågar stanna upp. Blunda, andas djup, ja det finns många olika sätt och vis för det hela.

Hur man än försöker skilja på jobb och fritid så är det en tunn linje där i mellan i bland. Ett pling i en telefon, ett meddelande, ja ett samtal kan komma. Vi är ju alla delar av samma enhet, det oavsett om det är ens förvärsarbetande del eller den i familjen eller vid favorit sysselsättningen. Allt är så nära. På gott och ont. To have and to hold, så nära får ingen gå eller som Jesus Jones sjunger på skivan Doubt, Who? Where? Why? Just den här skivan innehåller väldigt många bra spår, så många att de finns få som är lika bra på uppföljarna. Har tre skivor med bandet på hyllar, oklart hur många alster de tryckte ut och undrar om de fortfarande spelar ihop ibland.

Jag är positiv till The Killers men i ärlighetens namn la jag 10 kronor på det här albumet bara för att covern Shadowplay finns med, kunde lätt plussat på en nollla till i slutet där, den hade fått följa med ändå, bara en slummp att jag hittade låten via en musiktjänst innan.

Skivan med Simple Minds är Good news from the next world, ett bra musikaliskt hantverk och Shes a river är en stark singel. För att komma till det där med album med många bra låtar, Page med Det är ingen vacker värld men det råkar vara så det ser ut.

Regn hos mig med Familjen. Ja det har verkligen varit mycket väder idag, som i april, solsken mörka moln och snöblandat regn. Inget av det när man var ute på strandskydd, klarade mig och oss precis. Ibland har man marginalerna på sin sida, sånt måste man komma ihåg, det är inte bara regn hos mig, även om vissa dagar och veckor kan kännas som det är det som dominerar i omvärlden.

Bra flyt på morgon och förmiddag, lite möten efter luch och sen en avslutande promenad längs med strandkanten. Ingen dag är den andra lik. Men det gäller att se möjligheterna och ta vara på dem, hjälpas åt, finnas till och stöttas. Ingen kan bära alla alltid. Det måste vi hjäpas åt med. Det är i samspelet vi växer och utvecklar varandra.

Jag måste säga att det var snällt av The Weekend att låna ut sina scenkläder från Superbowl till lördagens musiktävling. Om jag röstade? Nej, i år hittar jag inget som måste komma in på någonslags spellista men sånt kan ju ändra sig. Vann rätt låt? Ja troligvis, på något sätt måste ju antalet röster spegla av vad allmänheten och experterna tycker.

Körde ett kortare pass på morgonen, ett litet balansprogam men det blev extra kort, en direkt och plötslig smärta över vristen på utsidan av högerfoten satte stopp. Kändes som om jag stod och balanserade på stumpen av skenbenet. Gick över efter ett tag, bara jag inte trampar ut ordentligt så ska det säkert inte vara något problem. Bara lite märkligt det där att man kan stå rakt upp och ner, utan någon belastning så känns det som om det släppte något. Nåväl, nu frukost och sen dags att logga in för en ny arbetsdag med hemmet som utgångspunkt.

En onsdag i januari

Det har varit mörka mornar och kvällar i bilen till jobbet denna vecka. Har varit ovanligt mycket på plats i denna tid som oftast är fylld av dagar bakom skrivbordet hemifrån. Det är sådana här veckor man saknar sitt tågpendlande, saknar sin stilla bubbla att slösitta, småsova, kanalisera tankar i block eller dator och bara få lyxen att åka med utan att göra någon insats själv.

Några elva år bakom ratten till arbetsplatsen hade jag inte pallat med. Att ha sex till sex tider sliter, man ser mest mörker och ljus från bilar. Jag kan tänka mig att andra årstider ger andra intryck, inte bara mötande lampor och vägskyltar som sällskap. Ja också musik på det. Idag var det Page på vägen upp och Page-radio på vägen hem från en musiktjänst. Även om texterna till de nya låtarna kanske inte sitter hundraprocentigt är musiken medryckande nog för att man ska jazza-loss. Och då ska man komma ihåg att låten Bilmusik inte ens är ett alternativ.

Ska vi ge månaden på sig att svälja 2020 för att sen glömma bort det året helt, eller glömma är nog fel ord, finns många saker att ta med sig, som att arbeta mer flexibelt och inte springa på möten överallt när mötet kan komma till dig istället. Jag är en person som tycker om att mötas på plats men om alternativet är att det inte blir något möte alls, kan skärmen vara ett bra alternativ. Jag tycker också att det är lite bättre balans på de inslagen just nu, ett tag var det möten med allt och alla hela tiden och ett ytterligare forum som man fick hålla sig hjälpligt uppdaterad kring.

Även om det nu är mörkt, kallt och på många vis lite extra händelselöst, så får vi inte tappa fattningen för snabbt när tillfällen ges. Ha respekt för alla som lägger ner timmar och dagar för att hålla personer vid liv i denna svåra tid. Det är det minsta vi andra vanliga människor kan göra. Följa råd och direktiv och grundreglen är fortsatt att om du måste slå knut på sig själv och tänja på så många undantag som helst så ska du helt enkelt lägga ner för stunden. Bida din tid, ta sällskap av en god bok, ring en vän och passa på att hålla dig ute i den friska luften i den mån det är möjligt.

Kom ihåg, följ Fakta för alla, drabbas inte av Panik och Ta det som en man. Det är några av de ledord jag tar med mig från dagens färd med bilmusik.

Rundar av veckan med två dagar från hemmakontoret men med olika kommunkepsar på. I morgon håller jag mig söder om gränsen i hemkommunen och på fredag är det åter Alvesta som gäller.

Måndag, dags att popa-till det

Någonstans mellan kvällsmaten och ungdomarans kvällsaktiviteter så drog jag igång lite Page från en musiktjänst. Ett S.O.S. kom först, en fantastisk popsång vilken dag som helst och då inte minst på en måndag.

Hittade ett klipp från Nyhetsmorgon när låten skulle presenteras och i mina öron är detta deras bästa album än så länge. Bifogar även min fria tolkning på låten vilken återfinns i samlingen, 10 små texter. God kväll!

I den här staden är det lätt att gå vilse

I den här staden är det lätt att gå vilse. Alla hus ser likadana ut. Gatorna går i räta rutmönster och endast siffrorna på fasaderna berättar var jag är. Bakom tunga moln finns det sol. Det är mitt på dan men den går knappast att kalla ljus. Höstfärgade löv gör gräsmattorna gula, nakna kronor syns mot den mörka himlen. I pölarna syns det små ringar av regndroppar. Personer med mörka jackor med huvor skyndar förbi mot okända mål.

Mitt i allt detta står jag. Jag är vilse, mitt uttalade mål finns någonstans i framtiden. Men jag har förlorat mig själv på vägen dit. Små avstickare har blivit mängder av omvägar. Jag är inte ens säker på om mitt eviga letande har tagit mig framåt. Det har i alla fall inte gjort saker och ting enklare i alla fall. Jag har förlorat mig i detaljer. Jag har intalat mig själv att alla snesteg på vägen endast är faser på vägen att ta mig igenom. Men då nu kompassnålen har trillat bort finns inga enkla vägar och val kvar, vare sig framåt eller bakåt.

I den här staden e de lätt att gå vilse men du har ju alltid din inre känsla med dig. Jag gör mina egna val. Jag är själv ansvarig för min egen vilsenhet. Vilsenheten får aldrig bli konstant.

Jag måste själv hitta tillbaka och inte bara acceptera att jag hamnat fel. Är jag inte van vid att göra egna val så blir det lätt att få återfall. Blicken sänks, man tar ett steg tillbaka och glider undan, in i sig själv.

Jag kan inte längre acceptera det, att det e lätt att gå vilse i den här stan. Jag ser mig själv som en stig på väg in bland träd. Träd som blir större och som hela tiden gör stigen smalare och ser till att det mörknar runt omkring mig.

Jag kommer fram till en y-korsning som jag endast minns svagt från min ungdom. I stort sätt hittar jag i hela skogen och jag är övertygad om att jag vet vart den vänstra stigen leder. Den slingrar sig fram och har gott om rötter som gör det lätt att halka och tappa fotfästet.

Jag känner mig trygg med det vänstra valet. Vägen kommer inte att bli enkel men jag vet vad som väntar då stigen tar slut. Den högra lockar dock mest. Varför vet jag inte. Jag har aldrig haft något stort intresse för att kasta mig ut i det okända. Men kanske är det dags för det nu.

Det börjar mörkna allt mer. Det är säkert inte omöjligt att jag kommer gå vilse. Men skrämmer det mig? Ja självklart gör de det.

Jag står och tittar på mina alternativ. Vänster eller höger, inget av valen ger mig garantier på att komma fram. Inget av alternativen låter mig komma fram utan egen insats. Jag står och tvekar, alternativen blir snävare för varje minut som solen sänker sig ner. Snart är den helt nedanför trädtopparna och det stora mörkret börjar breda ut sig.

I den här staden e de lätt att gå vilse men en sak är säker. Ska jag gå vilse ska jag göra det med öppna ögon.