Och det blev måndag. Helgen den kom pågick och drog vidare. En helg fylld av innebandy men även lite återvunnen läslust. Både Fosse och Englund. Ett lånat och ett verk som stod här hemma på hyllan och väntade. Ett nytt bokberg har bildats vid sängen. Men om bara intresset, lusten och viljan att ta mig an en bok kan infinna sig, så kommer det säkert att rulla på. Inte minst Englund är lättbläddrad framåt då serien om människorna i tiden kring det första världskriget är små och kärnfulla.
En poäng för damerna, två för herrarna och full pott för juniorlaget. Lägg till att den andra sonen fixade en poäng i sin match nere i Lund. Säsongen rullar på. Resultaten trillar in och allt kommer så småningom bli bedömt i en serietabell. Men själv kan du bryta ner saker i mindre beståndsdelar, i situationer och enskilda byten. Det är alltid bra att från bänken tänka ”att nästa byte ska bli mitt bästa”, en bra utgångspunkt men trots den här hetsen om mål och poäng så är ju exempelvis innebandyn en lagidrott. Alla kan bidra och det såg man inte minst i juniormatchen mot Malmö. Den första perioden som Lönsboda presterade var säsongens bästa. Moget spel över hela planen, effektiva avslut, hårt arbete för varandra inne på planen, ja man blev glad där man satt som betraktare från nära håll.
Internet strulade och siffror vägrade försvinna från tavlan. Men det lösta sig. Lugnt och stilla. Andas in, andas ut. Kan inte sluta att beundra de som åker på tour de Skåne varje helg med pipan i högsta hugg. En många gånger otacksam uppgift. Men gäller att ta det med jämnmod. Fokusera på nästa sekvens, nästa period och den kommande sporthallen. Hjältar. Lätt att de får mycket negativt, inte minst i spelsituationerna men utan dem så blir det inget seriespel och det måste man någonstans trots allt komma ihåg. Kom ihåg att någonstans så är vi alla domarnas arbetsmiljö, spelare, ledare och publik. Lite som i Sällskapsresan, ”glöm aldrig det”. Samma med eldsjälar och ledare oavsett nivå, utan er går det inte att driva något föreningsarbete enligt vår svenska modell.
Inväntar hantverkare så här på måndagen. Nu händer det, rummet som valdes bort vid hemkomsten ska få sig en uppryckning. Äntligen. Ja var sak har sin tid, vissa saker har dock lite svårare att bli av.
Faithless får inleda CD-veckan. Blir troligtvis Soulsavers sen, första skivan med Dave Gahan på sång och sen lite DAF. Kan ju passa in om det ska börja bankas och röjas här hemma.
Hur mycket regn kan det komma och hur ofta kan friska vindar dra in över byn och vårt hus? Är det inte ovanligt mycket regn och rusk just nu? Eller är det bara för att man har börjat lägga märke till det som man reagerar? Minns ju knappt att det var en sjutton kanske arton minus här om dagen. Att snön låg vit och djup på hus och gran. Men regnet och blåsten gör i alla fall att jag ofta ligger och är vaken på för nattsömnen oömma timmar.
Men ljuset är på väg. Känns konstigt att tänka det när det är becksvart ute och med en orörd arbetsvecka framför mig men ändå bra att veta och känna till det. Lite tulpaner på köksbordet piggar upp, det är något speciellt med tulpaner. Hur en bukett blommar upp, slår ut och växer i det vatten de står i. Som en tavla. Något som är på gång framåt. Uppåt. Växtkraft och hopp. Finns få blommor som passar så bra till nästan alla tillfällen. En bukett tulpaner är aldrig fel. De står för ljus, omtanke och på något vis även hopp. Inne så här års ger de ett påbud om ljusare tider, nästan helt oavsett vilken färg de har, det är ju bara de rent vita buketterna som har något begravningsaktigt över sig. Eller det kan kännas så, måste inte göra det, beror helt på om du plussar på lite blåbärsris eller något annat grönt som en plustjänst.
Jag vill även passa på och tack för alla snälla ord i helgen. Att utsläppspunkten just nu är mer fokuserad på innebandy än avlopp verkar vara mycket uppskattat. Tack ska ni ha. Målsättningen är att hålla i bandyn minst säsongen ut, sen får vi se. Lite fördelen med att endast ha sig själv som beställare och ansvarig utgivare. Går på vilja och inspiration. Det ska vara kul att skriva och referera och naturligtvis är det roligare när man vet att man både blir läst och uppskattad. Tack ännu en gång!
Utsläppspunkten 