Funderingar inför påsken

Då ligger kuverten på lådan. Årets första tillsynsutskick är klart. Lite olika svarstid beroende på vilken typ av anläggning man har och jag sitter spänt och väntar på att få in lite anmälningar till den kommande veckans informationskväll. Spännande tider! Allt är inte bara slutspel, påsk och solsken.

Visst, med facit i hand så kanske man skulle bara ha börjat om. Gått trakt för trakt, ärende efter ärende. Graderat befintliga uppgifter. Räknat ut, jämfört med abonnemang och antalet hus. Men på något vis vill man ju ändå att det redan utförda jobbet ska betyda något. Att skrota och börja om hade varit enklast. Men det är ju alltid så att du måste utgå från ditt nuläge och peka ut en riktning och sätta upp ett slutmål, det är i resan framåt som du lär dig något. Saker och ting kommer att hända. Du stöter på patrull. Tiden är en stor begränsande faktor. Men jag är fortsatt övertygad om att det är fullt möjligt att presentera en fullständig tillsynsplan efter 2025-12-31.

Tre kategorier av utskick. 42 ärenden om vanlig tillsyn. 11 minireningsverk och 9 slamavvikelser. Svårt att dra några slutsatser kring utfallet. Inventeringen gav ungefär 50 procent av underkända anläggningar. Låter lågt. Kommer från kommun där vi landade in på 75. Har hört liknande siffror från andra men allt handlar ju också hur man tänker och redovisar. Du kan ju bevisa vad som helst med statistik, det är bara frågan i sig och parametrarna som avgör vad du får ut.

Det kan vara på sin plats med ett förtydligande kring det där med antalet utsläppsförbud och värdering av de siffrorna. En hög siffra är inget självändamål. Likabehandlingsprincipen är betydligt viktigare då. En kommun måste försöka fullfölja de projekt man tar sig an. Annars blir vardagen inte trovärdig.

Tillsynen kan verka lite slumpmässig just nu och det är vi medvetna om. Men vi jobbar brett. Målet är att vår tillsyn ska bli riskbaserad. Men för att komma dit så måste befintligt material bedömas. Vissa saker går att se bakom ett skrivbord i ett kommunhus. En 2kb med efterföljande stenkista är ju den samma om du ser den i verkligheten eller ej.

Vissa saker som tycktes vara självklara för dåvarande handläggare kan höljas i ett slags dunkelt sken idag. Uppföljande besök kan behöva göras. Vilken är påverkan på det enskilda stället egentligen? BDT- och torrlösningar får läggas till sidan så länge. Finns fortfarande direktutsläpp som ej är förbjudna. Det ser jag som ett stort problem. Vi måste nyansera oss. Kan inte driva allt. Prioriteringar är ett måste och i vissa fall handlar det om både förvaltningsövergripande frågor samt delar där även politiken måste kliva in. En enad kommun utåt är ett måste. Särintressen får inte råda. Det vare sig från miljökontor eller politiska agendor. Vi måste tänka helhet och se saker och ting i så stora perspektiv som möjligt. Jag kan exempelvis tycka det är märkligt att alla avlopp inom vattenskyddsområdet kring kommunens störta dricksvattentäkt ej är bedömda.

Men vi ska ju ha lite att göra till hösten också.

Ligger fortfarande lite drygt 150 gamla ärenden och skvalpar i vårt system. Det gör det lite besvärande att gå vidare med tillsynen. Blir en slags häxbrygd. Många är skickade vidare i systemet under årets första månader. Har- och kommer generera i lite extra platsbesök. Troligtvis är det ju 150 ärenden där vi kommer att kräva någon slags åtgärd. De övriga är ju förhoppningsvis redan hittade och avslutade. Vissa med ett snävt nytt intervall, andra som om ett riktigt tillsynsbesök är utfört.

Så klart är det kul att det trillar in lite nya ansökningar också. Det hör liksom ihop med den gamla inventeringen. Förhoppningsvis blir det andra siffror när det utförs ren tillsyn. Då borde det oftast endast handla om enklare åtgärder som vill till.

Det börjar bli dags att fila på presentationen inför nästa vecka. Vad är tillsyn? Varför gör vi den och vad tittar vi på? En sak är i alla fall säker, du vet aldrig på förväg vilket som blir det hetaste samtalsämnet när du bjuder in dig själv till allmänheten. Det har varit möten som har snöat in på fördelningsbrunnar. På fiberutbyggnad. Hanteringen hos slamtömmarna och inte minst på vårt upplägg. Ja de kommunala reningsverken brukar få sig en känga också.

Alltid kul att möta och träffa engagerade kommunmedborgare. Jag hoppas några dyker upp i Lönsboda. Tillsammans så ska vi se till att de små avloppen når upp till en bra nivå och hitta en form av riskbaserad tillsyn som blir så rättvis som möjligt. Men kom ihåg, mycket är upp till dig som fastighetsägare också. Lyft på locket ibland, röj runt brunnar och håll bäddarna fria från betande djur och vedartad växtlighet. Vi är en inlandskommun det vet jag, men även små bäckar når ut till haven och framför allt måste vi ta vara på och skydda vårt dricksvatten så bra det bara går.  

En, två, tre poäng, sen var det måndag

Och det blev måndag. Helgen den kom pågick och drog vidare. En helg fylld av innebandy men även lite återvunnen läslust. Både Fosse och Englund. Ett lånat och ett verk som stod här hemma på hyllan och väntade. Ett nytt bokberg har bildats vid sängen. Men om bara intresset, lusten och viljan att ta mig an en bok kan infinna sig, så kommer det säkert att rulla på. Inte minst Englund är lättbläddrad framåt då serien om människorna i tiden kring det första världskriget är små och kärnfulla.

En poäng för damerna, två för herrarna och full pott för juniorlaget. Lägg till att den andra sonen fixade en poäng i sin match nere i Lund. Säsongen rullar på. Resultaten trillar in och allt kommer så småningom bli bedömt i en serietabell. Men själv kan du bryta ner saker i mindre beståndsdelar, i situationer och enskilda byten. Det är alltid bra att från bänken tänka ”att nästa byte ska bli mitt bästa”, en bra utgångspunkt men trots den här hetsen om mål och poäng så är ju exempelvis innebandyn en lagidrott. Alla kan bidra och det såg man inte minst i juniormatchen mot Malmö. Den första perioden som Lönsboda presterade var säsongens bästa. Moget spel över hela planen, effektiva avslut, hårt arbete för varandra inne på planen, ja man blev glad där man satt som betraktare från nära håll.

Internet strulade och siffror vägrade försvinna från tavlan. Men det lösta sig. Lugnt och stilla. Andas in, andas ut. Kan inte sluta att beundra de som åker på tour de Skåne varje helg med pipan i högsta hugg. En många gånger otacksam uppgift. Men gäller att ta det med jämnmod. Fokusera på nästa sekvens, nästa period och den kommande sporthallen. Hjältar. Lätt att de får mycket negativt, inte minst i spelsituationerna men utan dem så blir det inget seriespel och det måste man någonstans trots allt komma ihåg. Kom ihåg att någonstans så är vi alla domarnas arbetsmiljö, spelare, ledare och publik. Lite som i Sällskapsresan, ”glöm aldrig det”. Samma med eldsjälar och ledare oavsett nivå, utan er går det inte att driva något föreningsarbete enligt vår svenska modell.

Inväntar hantverkare så här på måndagen. Nu händer det, rummet som valdes bort vid hemkomsten ska få sig en uppryckning. Äntligen. Ja var sak har sin tid, vissa saker har dock lite svårare att bli av.

Faithless får inleda CD-veckan. Blir troligtvis Soulsavers sen, första skivan med Dave Gahan på sång och sen lite DAF. Kan ju passa in om det ska börja bankas och röjas här hemma.

Hur mycket regn kan det komma och hur ofta kan friska vindar dra in över byn och vårt hus? Är det inte ovanligt mycket regn och rusk just nu? Eller är det bara för att man har börjat lägga märke till det som man reagerar? Minns ju knappt att det var en sjutton kanske arton minus här om dagen. Att snön låg vit och djup på hus och gran. Men regnet och blåsten gör i alla fall att jag ofta ligger och är vaken på för nattsömnen oömma timmar.

Men ljuset är på väg. Känns konstigt att tänka det när det är becksvart ute och med en orörd arbetsvecka framför mig men ändå bra att veta och känna till det. Lite tulpaner på köksbordet piggar upp, det är något speciellt med tulpaner. Hur en bukett blommar upp, slår ut och växer i det vatten de står i. Som en tavla. Något som är på gång framåt. Uppåt. Växtkraft och hopp. Finns få blommor som passar så bra till nästan alla tillfällen. En bukett tulpaner är aldrig fel. De står för ljus, omtanke och på något vis även hopp. Inne så här års ger de ett påbud om ljusare tider, nästan helt oavsett vilken färg de har, det är ju bara de rent vita buketterna som har något begravningsaktigt över sig. Eller det kan kännas så, måste inte göra det, beror helt på om du plussar på lite blåbärsris eller något annat grönt som en plustjänst.

Jag vill även passa på och tack för alla snälla ord i helgen. Att utsläppspunkten just nu är mer fokuserad på innebandy än avlopp verkar vara mycket uppskattat. Tack ska ni ha. Målsättningen är att hålla i bandyn minst säsongen ut, sen får vi se. Lite fördelen med att endast ha sig själv som beställare och ansvarig utgivare. Går på vilja och inspiration. Det ska vara kul att skriva och referera och naturligtvis är det roligare när man vet att man både blir läst och uppskattad. Tack ännu en gång!

Poängchans upp i rök

Den 11:e februari tog Lönsboda senast full pott i en bortamatch. Då mot Burlöv och det med klara 13-3. Nere i ett snöindränkt Eslöv så spelade Lönsboda jämnt med motståndarna i två perioder. Det var bara den lilla plumpen att den första perioden slutade 8-1 i hemmafavör och chansen till poäng gick upp i rök, ungefär samtidigt som personalen från räddningstjänsten tittade inom sporthallen för att bedöma säkerhetsläget kring den högtalare som spred rök och en doft av bränd elektronik ifrån sig.

Förra säsongen så var det två divisioner mellan lagen. Eslöv kommer uppifrån och Lönsboda tog steget upp. Den skillnaden märktes inte från start men när väl hemmalaget fick hål framåt så rullade det på i rask takt. 1-0 efter lite drygt tre minuter på ett distansskott längs med golvet från William Wahlgren. 2-0 kom via en inbrytning och lyft upp i bortre krysset och sen kom det två snabba fullträffar till för hemmalaget. Mattias Hyvönen la in sitt andra mål efter 9.34 och det var öppna gatan för Eslöv.

Blödningen stoppades via en utvisning. Det och att röken från högtalaren, högt upphissad och insnurrad i flera varv med kättingar, inte ville sluta ryka. Spelet pausades. Räddningstjänsten kom. Polisen anslöt. Högtalaren tempades från distans och efter en stund blåstes det till spel igen. Det blev inget mål framåt för LIBK. Men när hemmalaget var fulltaligt igen så kontrades 5-0 in. Det gick undan i spelvändningarna. En sekund av ouppmärksamhet räckte, passning på yta och avslut i nät. Ingen lätt period för Lönsboda i allmänhet och för målvakts Rickard i synnerhet.

Casper Jönsson reducerade till 6-1. En retur från nära håll, i övrigt bestod mest Lönsbodas avslut av skott från distans, eller längre. När så Eslöv kunde sätta 8-1 med två sekunder kvar att spela av den inledande perioden så kändes det tufft, det var en sådan kväll, när allt gick emot. Små misstag fick stora konsekvenser. Bra sekvenser med boll kunde när som helst vändas till baklängesmål. Marginalerna var helt enkelt väldigt små och utrymmet för felaktiga beslut obefintligt.

Det var ett annat Lönsboda som kom ut till den andra perioden. Man vågade hålla i bollen, samtidigt kunde ju det även vara en frukt att hemmaspelarna inte längre behövde förta sig. Noel Näslund nätade med ett skott som fick en märklig bollbana och Oliver Svensson hängde in 8-3 från håll. Men säsongens märkligaste situation gav 9-3 och frågan är om någon vet och kan förklara hur bollen hittade in i nätet över huvud taget. Jag tycker att man ska vara frikostig med assister inom innebandyn, men när man knappt kan förklara hur skottet gick till, då blir det märkligt med en assistanspoäng. Till slut vände Eslöv och vann perioden trots allt. Två snabba kontringar och så återstod det en period att spela och det stod 11-3 på resultattavlan.

Vi lyfte hemåt inför den sista perioden. Var ju mest ett infall att åka till Eslöv då sönerna blev utan matcher både på fredagen och lördagen. Perioden slutade 2-2. Skotten totalt 29-22 och i stort sätt så var det utdelningen i den första perioden som var den stora skillnaden. Allt gick lite för enkelt då och frågan är om Eslöv i vissa delar frihjulade sig igenom de två sista perioderna.

Lönsboda försökte. Ägde en del boll men var hela tiden sårbara bakåt, både från nära håll och distans. Eslöv hittade lösningar. Gjorde löpningar bakom ryggen och ställde om blixtsnabbt. Nya tag till nästa helg. Då är det hemmaplan som gäller och då är det sällan som Lönsboda lämnar ifrån sig målmässiga handikapp från start.

På med skjortorna, idag blir det Hawii

Äntligen blev det lite islossning för Lönsboda. Fjorton mål framåt, tre poäng in på kontot och förhoppningsvis en stor dos av självförtroende in i spelartruppen. Men trots en stor ledning så kändes det långt ifrån säkert långt in i matchen, då ska man komma ihåg att hemmalaget hade ledningen med 6-1 efter drygt sexton minuter spelade och en timeout taget av gästande Landskrona efter 6.40 när Fabian Olofsson gjorde 4-0 för hemmalaget.

När Oliver Svensson gjorde 1-0 efter 3.15, så blev det startskottet för en målrik del av matchen för Lönsboda. Olivers skott togs ifrån mittplan och bollen letade sig förbi en hel hög med spelare på väg in i nätet. Efter 5.32 satte Julius Lövgren 3-0 med ett avigt skott och hans mål var flankerat av två fullträffar av André Bengtsson. Faktum är att Lönsboda gjorde mål på tre raka skott.

Efter sin timeout så reducerade Landskrona genom Thomas Ghilain. Men redan i samma matchminut så utökade Lönsboda sin ledning. Fabian Olofsson hittade Julius Lövgren vars skott var välplacerat intill gästernas målvakts bortre stolpe. Vid sin andra möjlighet att spela med en man på plan så utökade Lönsboda ytterligare. Åter var Oliver Svensson målskytt från distans och det hade då gott nio sekunder av spelet i fem mot fyra på plan.

Landskrona var farliga i sina omställningar. Det märktes inte minst i slutat av perioden då man reducerade snabbt upp till 6-3. Så fort Lönsboda tappade bollen så skickade gästerna upp två eller tre spelare på djupet och då gick bollen snabbt både i sidled och på djupet. Där visades sig Lönsboda vara sårbara, i alla fall bitvis under matchen, så fort som inte Lönsboda fick träff på gästerna eller lyckades hänga med i fotarbetet så kom Landskrona till fina avslutningslägen.

Det var rena rama pang-pang bandyn i den första perioden. 17-10 i skott visar på öppna landskap och två lag som lätt tog sig in på målburarna.

Lönsboda fick chansen att spela i pp i inledningen av den andra perioden. Det gjorde man effektivt. Både Julius och Oliver hittade rätt för tredje gången i matchen och 8-3 kändes som en betryggande ledning. Men Landskrona kom tillbaka. Igen. Ännu en gång. Den här gången med tre snabba mål varav två i pp. Det blev lite väl enkelt för Landskrona och vid 8-6 så började en viss form av oro att kännas av i sporthallen. Men repliken kom snabbt från Lönsboda. Det blev lite tilltrasslat framför gästernas mål. Bollen hamnade hos Julius som fann André fri på bortre stolpen och så hade Lönsboda tagit tillbaka initiativet igen. Ännu bättre blev det strax efteråt. Olle Bengtsson var högt i planen och skickade in bollen på mål ur en snäv vinkel, den tog på en försvarare och ställde målvakten helt och hållet. Lite som det gamla uttrycket, skjuter du inte, gör du inga mål.

Ett sent mål av Landskrona i slutet av perioden gav lite ny kontakt, åter var det Thomas Ghilain som var målskytt.

På något konstigt sätt så kändes matchen rätt öppen inför den sista perioden. Lönsboda har ju tappat lite ledningar under säsongen så 10-7 kändes trots allt rätt så bräckligt. Men hemmalaget fick en bra start på perioden. Arvid Johansson tunnlade sig till 11-7, Julius fyllde på och Edvin Johansson punkterade tillställningen fram till 13-7 och hemmalagets sista mål gjordes av Noel Näslund.

Det var ett laddat hemmalag som gick ut starkt från start. Serietabellen gör sitt. Möten med lag som ligger i samma situation kommer att bli avgörande. Därav laddningen från start och arbetet som helhet. För detta var en laginsats. Spelarna sprang för varandra. Täckte ytor och skott. Det var bitvis en rätt så fysisk match och det brukar passa Lönsboda bra. När laget får smälla på. Då tempot skruvas upp. När det blir tätt och när laget får utdelning framåt. Då kan man ha råd att släppa in nio mål bakåt. När du gör 14 baljor själv. Bra också att det blev lite fler poängplockare än vanligt. Laget behöver avlasta Fabian och André, det gjorde man ikväll och förhoppningsvis kan den energin ge fler poäng i kommande omgångar. Det kommer att bli ett race om att bli bäst av lagen längst ner och den kampen lär vara säsongen igenom.

Faktum är att det blev ännu mer Hawii efteråt. Fick bli pizza och kina för familjen. Nu är det dags att ladda för nästa match i Lönsboda. HJ18 mot Genarp. Syns i hallen då.

Fyra poäng skulle varit sex

Fredag kväll. Innebandy. Dubbelmöte mellan Lönsboda och Lomma. Herrarna nere i sydväst och damerna på hemmaplan. Följde båda hemifrån. Dagens teknik är ju både fantastisk men ibland hämmande. Visst kunde man ha liftat till Lomma och det var inte längre till Lönsboda ikväll än någon annan gång. Ibland tar vardagen ut sin rätt. När ändå pojkarna var matchfria båda två på en fredag, så var det rätt skönt att få andas i takt, äta tillsammans och plocka upp någon form av gemensam nämnare på tv:n.

Det tog ett tag för damerna att komma igång rent målmässigt. Men från och med period två så blev det proppen ur. Till slut stannade det vid 9-3 (1-0, 4-1, 4-2). Som vanligt visade Marika Bengtsson vägen i poängprotokollet. Fem poäng 3 plus 2 och med den breddade spelartruppen kan Lönsboda hänga med högt upp betydligt längre i år än vad man gjorde förra säsongen.

Frågan är om inte Lönsboda inkasserade tre poäng lite för tidigt. Ledning med 4-0 och en andra period som håller på att ta slut men inte en, utan två sena reduceringar för Lomma gav ett helt annat utgångsläge inför den tredje perioden. 2-4 inger hopp. Fortsatt 0-4 hade gett en helt annan matchbild in i den sista perioden. En lyckad jakt skapar energi. Mål ger självförtroende och det var 28 sekunder kvar när Lomma kom ikapp. I förlängningen säkrade även hemmalaget en bonuspoäng och då tabellen verkar dela sig i två delar just nu, så kan det bli en bitter kamp mellan de fem lagen längst ner i tabellen för tillfället. Tre poäng för LIBK kunde gett kontakt uppåt. En poäng ger fortsatt distans ner till Lomma men när lagen inbördes i botten möts under de kommande veckorna, så kommer det bli lika viktigt att ta poäng från andra som att plocka full pott på det egna kontot.

Men det är ju egentligen endast den egna insatsen som påverkar resultatet i slutändan. Visst, när säsongen ska summeras så kan du börja blicka på andra lags spelprogram och fundera över konsekvenser av slutresultat i flera hallar, men så länge du själv kämpar och gör ditt bästa, då kan du alltid se tillbaka på insatsen med en viss form av tillfredsställelse.

Oliver Svensson två mål. Gustav Johansson och Fabian Olofsson hittade också rätt. Det kommer att bli viktigt att backarna kliver fram och producerar framåt. Det märktes efter jul förra säsongen. Enstaka skott utifrån som letar sig in tvingar motståndarna att komma upp i en högre press, en press som kan, om du spelar dig förbi den skapar luckor längre fram. Mängder av mål från Lönsboda har kommit via snabba , spelvändningar, antingen via brytningar eller snabba utkast. Det är skillnad på trean och tvåan. Efter att ha vid många tillfällen kunnat rulla runt på manskapet, gått på halvfart, så behövs det läggas full fokus i varje byte just nu. Den omställningen kan vara svår att anpassa sig till. När något har fungerat, utan att ha blivit utmanat ordentligt, så kan det bli ett tufft uppvaknande och kräver en annan form av engagemang. När det väl faller på plats så kan det ge en stor utväxling. Låt oss hoppas att den tiden kommer snart och att det kan mynna ut i något som verkligen är bra.

Seriefinal

Svedala en sen fredag i början på mars. Poäng ska fördelas, placeringar sättas en tabell avgöras. Läge för tätt och tufft spel. En kamp över 60 minuter. Ja både ja och nej. Tätt blev det och det gula hemmalaget var klart bäst i de två första perioderna. Lönsboda kom tillbaka, kröp närmare men räckte till slut inte till. Men än återstår det två helger innan årets division tre ska summeras.

Vi tar det från början. Svedala kom ut taggat. Bjöd inte på mycket ytor bakåt, ställde om snabbt, tvingade Anton Svensson till att göra fler räddningar på fem minuter, än vad som oftast behövs på en hel match.

Men det började bra för Lönsboda. Spelvändning. Klapp klapp och mål av André Bengtsson. Svedala kom tillbaks. Vände. Tog vara på returerna. Även om Gustav Johansson hängde in 2-2 i bortre krysset, så blev det 3-2 med sekunder kvar.

Den andra perioden började som den andra slutade, med mål för Svedala. Lönsboda försökte trycka på men det var för långsamt, omständligt, svårt, små marginaler, har jag nämnt långsamt?

Svedala gick upp till 6-2. Arvid rammade ribban. Verkade vara en sådan dag. När skotten inte ville gå fram, inte hitta igenom. Men. Bollarna började trilla in. Först i pp. Sen bjöds André på ett öppet mål och när Noel Näslund satte 6-5 på en retur tändes hoppet om poäng på allvar. Men det blev mål i tom bur bakåt. 7-5, ridå, morsning och goodbye. Tur att tabelläget ser ut som det gör. Räcker att gå fullt. Möjligheten finns men då måste lägstanivån upp några snäpp.

Lönsboda kom aldrig riktigt in i matchen, samtidigt som Svedala hade gjort sin läxa bakåt. Skar av vinklar, täckte skott och gjorde Lönsboda dåliga och idéfattiga. Den här gången fanns det inte tillräckligt med motdrag att använda sig av. Svedala spelade smart, höll i bollen och lät gästerna löpa mycket, i tomma intet, utan boll. Lönsboda fick sina lägen. Tog inte vara på chanserna utan örnarna fick behålla samtliga poäng där hemma.

Jämnt var det här

Det var åter dags för rött mot grönt i Lönsboda sporthall. Tisdagens match mellan Lönsboda och Willands var kvar på näthinnan men förutom färgerna på tröjorna, så var det få likheter när Lomma kom på besök. De båda lagen som ligger bredvid varandra i tabellen höll jämna steg genom hela matchen och med två sekunder kvar kunde Lönsboda göra 5-5.

Matchen började lite trevande. Lönsboda fick iväg lite skott på mål men inget som kunde överlista gästernas målvakt. Istället tog Lomma ledningen. Ett skott tog i stolpen bakom Julia Bengtsson och Louise Jönsson rakade in bollen i nät. Det blev förövrigt det enda målet i den första perioden.

Matchen svängde både en och två gånger i den andra perioden. Marika Bengtsson kvitterade på straff och Izabella Dahlquist sprang igenom på djupet och gjorde 2-1. Men. Lomma kom tillbaka igen. Kvitterade och Signe Winberg, som välförtjänt fick pris som gästernas bästa spelare, gav laget ledningen med 2-3 inför den tredje perioden.

Efter två rätt så tempofattiga perioder, så tog matchen fart i den sista. Alma Cederqvist avancerade fram i mitten och placerade upp bollen i målvaktens högra kryss. Lönsboda var inte färdiga med det. En boll trillade fram vid Tilda Sekanders klubba och med ett snabbt avslut var LIBK i ledningen igen.

Men. Det fanns många men i den här matchen. I powerplay kunde Erica Nordlöf kvittera och vid samma stolpe hittade Ida Neglens långskott fram till 4-5 och det såg länge ut som om Lönsboda skulle bli utan poäng. Men det svängde ännu en gång. Lönsboda tryckte på, Lomma försökte kontra. Frislagen avlöste varandra och när läget såg som mest hopplöst ut för Lönsboda så studsade en boll in i mitten och där stod Marika Bengtsson och kunde slå bollen i nät.

Detta var inte Lönsbodas bästa match för säsongen. Laget hamnade ofta i den gröna försvarsmuren och det var få till avslut i klara lägen. Starkt dock att komma tillbaka och fixa en poäng till slut. Det har ju många gånger på senare tid varit tvärtom, tre poäng som blivit en. Pris till bästa spelare i Lönsboda gick till Alma Cederqvist. Ett bra val även om det var förhållande jämnt om det för kvällen i Lönsbodas uppställning.

Finn fann fem mål

Det var buss till studentstaden i provinsen den här lördagen. Ny match och nya poäng på spel. Finn mot Lönsboda och det blev 5-11 i en match som bitvis hade högre tempo än vad den var välspelad.

Lönsboda hade lite spelare borta för dagen. Men det var lite drygt två femmor som kom till spel. LIBK tog också kommandot målmässigt i matchen. André Bengtsson gjorde 0-1 och 0-2 efter 4.11 och 7.02. Båda två via chippar från snäv vinkel. 

Det blev även 0-3 i perioden och det genom Olle Bengtsson som följde med upp och hängde bollen i nät.

Den andra perioden började likadant som den första. Lönsboda gjorde mål direkt  Fabian Olofsson hittade André Bengtsson på bortre stolpen och han drog in bollen på volley.

Men det var inte mycket som stämde i den andra perioden. Det var pang-pang åt båda hållen. Lönsboda var lite övermodiga i försvaret och uppspelsfasen. Finn var effektiva. Utnyttjade de chanser man fick och Lukas Björkheim gjorde två mål för hemmalaget.

Ett effektivt spel i powerplay och en väl tajmad timeout fick Lönsboda in på banan igen. Ted Nilsson var periodens spelare för Lönsboda med sina tre mål och bakåt fick Hampus en otacksam start när Finn bjöds på stora ytor framför mål.

I den tredje perioden täppte Lönsboda till defensiven igen. Edvin Johansson återkom i spelet och Alvin/Edvin fick lite byten till. Casper Jönsson spräckte måldominansen från första kedjan genom att ta tillvara på en retur fram till 5-10 innan Fabian Olofsson kunde avsluta målskyttet i matchen.

Det här var långt ifrån årets bästa match från Lönsboda men lagets både bredd och spets räcker ofta mycket långt i den här serien. Sen var det nog den viktiga matchen på tisdag som kanske satt i bakhuvudet hos spelarna. Då kommer Willands på besök till Lönsboda och då lär det bli fullt med publik i Lönsboda sporthall. Det är ju trots allt säsongens riktiga lokaldeby och höstens match i Nosabyhallen, vilken slutade oavgjort, sitter säkert kvar på mångas näthinnor ännu.

Vipeholmshallen har lite att önska när det gäller komfort och mycket annat också. Visst, vi pratar division tre men jag tycker att två hela målburar och en sarg som sitter ihop mer än andligt kan man begära. Sen är matcher utan sek och utvisningsklocka också något som kan in på minuskontot, precis som publikplatser där man sitter med högre knä än sittmuskler. Vi syns på tisdag. På plussidan finns närheten till spelet. Ja vid frislagen sitter du betydligt närmare än tre meter.

En heroisk insats

Det var åter små marginaler som gällde när poängen skulle fördelas i Lönsboda sporthall. Ett hemmalag som gick runt på ofrivilligt få spelare, höll undan och fixade poäng mot spurtande Gantofta. 5-5 (4-1, 1-2, 0-2) slutade tillställningen som många hade åsikter om efteråt och som kunde ha slutat hur som helst. Så små var marginalerna på slutet.

Hemmalaget hade en mycket bra utdelning på sina avslut i den första perioden, den var skottmässigt på mål i princip jämn men fyra pytsar satte LIBK dit. Izabella Dahlqvist hittade en lucka fram till 1-0 från nära håll Emma Liden tog vara på en målvaktsretur fram till 2-0. De målen kom med en dryg minuts mellanrum och efter att ha assisterat på de två, kunde Marika Bengtsson sätta 3-0 från långt håll samt även 4-1 efter ett två mot ett läge tillsammans med Emma Liden. Att gästerna fick göra ett mål var långt ifrån orättvist. De hade mängder av avslut men kunde bara överlista Julia Bengtsson en gång och då blev Camilla Hellberg lämnad ensam framför mål.

Hemmalaget vallade in 5-1 i spel fem mot fyra (ett av två självmål i matchen, måste den regeln finnas?). Men med mål efter 16.29 och 19.43 gick gästande Gantofta in med en positiv känsla inför den sista perioden, medan Lönsboda, där skadorna avlöste varandra, fick försöka gå runt på de spelarna som var tillgängliga för stunden, vilket skapade bekymmer på slutet.

Känslan inför den sista perioden var att Lönsboda behövde utnyttja någon målchans för att säkerställa att man fick någon poäng med sig från matchen över huvud taget, gästerna ökade tempot men Lönsboda låg oftast tätt och kompakt i mitten och fick fram klubbor och fötter i rätt lägen. Marika Bengtsson hade ett skott klockrent i stolpen efter knappt sex minuter men sen blev det Gantofta. Mycket Gantofta och ofta. Ellen Tillman skickade in 5-4 med ett backhandskott och fast att LIBK försökte lugna ner spelet och hålla i bollen så blev de ofta tryckta tillbaka i planen. 10.40 in på perioden var det också utjämnat sedan ett avslut verkligen studsat gästernas väg.

Avslutningen blev rafflande. De 147 personerna (varav några smet hem på handbollen i den tredje perioden) bjöds på dramatik i både kvadrat och kubik. Lönsboda hade lägen till omställningar men orken tog slut och avslutningslägena var få. Perioden blev också förryckt med en hel del utvisningar och hemmalaget fick avsluta matchen med en spelare minde på planen men krigade förtjänstfullt till sig en poäng i tabellen.

Pris till bästa spelare hos gästerna gick till Lovisa Smedmark och motsvarande pris hos Lönsboda gick välförtjänt till målvakten Julia Bengtsson. Hon svarade för flera fina räddningar, både med händerna men frågan är om inte fotparaden i sidled var matchens prestation.

Tre raka hemmamatcher nu för Lönsboda och poäng i alla tre. I den här tillställningen kämpade verkligen alla för alla och visade på en härlig inställning, där alla spelare och ledare gjorde sitt yttersta i alla lägen och med någon mer tillgänglig spelare kunde det säkert även blivit tre poäng den här kvällen. Samtidigt får man inte glömma att gästerna med sina många avslutningar och inte minst missade frilägen på slutet, kunde vänt hem till västkusten med spelarbussen full med tre poäng.

Ibland ger små marginaler stor skillnad

På fredagskvällen gästade Palmstaden Lönsboda för möte i division 2. En match som i efterhand hade mer strul innan det var tekat än under matchens gång. Med det allmänna teknikstrul som fanns/finns? så blev det till båda lagen att fylla i manuella matchrapporter, lite oldfashion helt enkelt. Men det var med ytterst lite försening som matchen kunde gå igång och jag är tacksam för att ledarna i de båda lagen var begåvade med bättre handstil än vad undertecknad är.

Vi börjar med publiken. Kul att så många fanns på plats i sporthallen, vi landade in på 132 efter en viss förhandling vid vändkorset vid entrén. I vilket fall så kom ju publiken att få se mängder av hemmamål.

Men inledningsvis var det helt jämnt. Spel på mitten och få avblåsningar. Tiden rann på av sig självt helt enkelt. Men Lönsboda var lite snabbare, hade mer tanke och hittade varandra lite bättre på bladet än vad gästerna och så hade man Marika Bengtsson, vilken svarade för sex mål och ett antal poäng till under matchen. Det var flera fina och kontrollerade avslut som satt i nätmaskorna bakom gästernas målvakt, vilken dock svarade för ett antal mycket fina räddningar i matchen och var mycket följsam i sidled.

2-0 efter första, 6-0 med 40 minuter spelade. Bengtsson/Enqvist/Dahlqvist utnyttjade verkligen ytorna som gavs men som ni förstår, med de här klara segersiffrorna så är det svårt att plocka ut någon före någon annan. Jo kanske ändå, Julia Bengtsson fick hålla nollan men var långt ifrån sysslolös och inte minst i den tredje perioden var där fler bollar som studsade kring mållinjen men med hjälp från sina backar kunde målet hållas rent från påhälsning.

Ja ett litet orosmoln för Lönsboda var att man fick en spelare skadad och som utgick redan i den första perioden. Förhoppningsvis är hon snabbt tillbaka och troligtvis kommer publiken tillbaka, för vem vill missa målglad bandy i en hemmahall och i samband med mötet med Munka-Ljungby är det även dragning på höstens halva-potten lotteri. Det vill man ju inte missa.

Som sagt, innebandy är en väldigt avslöjande idrott. Enskild pricksäkerhet och ett bra löpsteg kan göra en stor skillnad. Sen ska det inte underskattas delen som stavas medgång, utdelning och medstuds. Det kunde ha sett lite annorlunda ut om gästande Palmstaden fått hål på Lönsboda i ett tidigt skede av matchen.